Bring me a child of spice!
Väldigt, väldigt kallt. Jokkmokk har inte riktigt förstått det här med växthuseffekten. Det var -25 grader och... jag tog beslutet att ta på mig täckbyxor. Det var förvisso jätteskönt att slippa frysa. Men hur skoj var det att näst intill svettas ihjäl under gångmarschen från tågstationen i Umeå - till mitt hem.
Menmen.. det blir säkert jättebra ändå. Som tur är så spelade det ingen roll efter en dusch eller två. Magic soap.
I Lördags anlände jag till Jokkmokk klockan 16:50 - efter en helvetiskt lång resa. (ja, den var längre än vanligt) Där följde en fin liten fot-tripp till södra delarna av orten. Där alla gatunemnen har någonting med fiskar att göra.
If it smells like fish... don't eat it!
... hade INGET med saken att göra. Men... :)
Folk hade julbakat typ halva dagen och jag såg både pepparkaka, knäck och lussebullar.
Sedan serverades det någon form av renköttsgryta med morötter.
Alltså. Hoppas inte att fel person ser detta men... jag är för kräsen. Det var inte MIN typ av renköttsgryta. Jag menar: Jag vill gärna att det ska smaka någonting också. På tok för lite kryddat.
Även potatismoset.
Men det var... sådär gott. Det smakade mat. Men, som jag sa till Maria, jag får se till att köpa en liten plastbehållare med flera fack - som jag kan fylla med diverse "sabadonkryddor" och ha i väskan (eller runt halsen). Så kan jag äta både hos dem, i framtiden, och äta på diverse lunchrestauranger - där kockarna fått lära sig att tillverka mat så att ALLA kan äta den.
och ja. Till deras försvar (de som lagat maten) så blir visst maten kryddad så att även the child kan äta den. :)
Så det är inte så att jag dissar deras kok-konster... utan... bara... ni vet. Nämner dem. :-/
ehm
Oh well.
Alltså. ALLA kan ju inte vara totalt mästerliga. ;) (ja... jag insinuerar nu att JAG är det) :D
Resten av kvällen gick i alla fall åt till att se på när de andra spelade Nintendo Wii. Jag har ju redan alla high-scoren, så det spelar ju ingen roll om jag var med. Låt de andra leka också. :)
Det var en bra kväll. Till och med jag fick känna mig lite smått social, ibland. Ett steg framåt. Det är så enkelt för mig att må bättre. Jag behöver bara känna att jag fått säga några meningar och liksom umgås, som en normal människa gör. Då mår jag bra. Det är väl ungefär så långt ned på stegen jag annars befinner mig.
Ungefär som att tycka det är bra att bli ihjälbiten av en isbjörn, i Nordpolen... för då får man i alla fall känna isbjörnens varma andedräkt och på så sätt slippa dö genom förfrysning.
Jari var dock ytterst nära att slå min poäng i utförsåkning. Jag är dock fortfarande etta och tvåa. Men hmm... nää... måste träna lite på det, så jag kan sänka med några sekunder till. Fast först blir det nog utförsåkning på riktigt. Kanske borde fokusera på det först.
Sedan umgicks vi bara en massa. Det är skoj. :)
Fast... fortfarande problematiskt.
Har förresten ingenting att göra på Lucia. Förslag snappas upp likt vore jag en abborre.
p.s. Nordpolen, förresten.
Rent klimatmässigt ligger den i Marias kontorsrum. brrr
Menmen.. det blir säkert jättebra ändå. Som tur är så spelade det ingen roll efter en dusch eller två. Magic soap.
I Lördags anlände jag till Jokkmokk klockan 16:50 - efter en helvetiskt lång resa. (ja, den var längre än vanligt) Där följde en fin liten fot-tripp till södra delarna av orten. Där alla gatunemnen har någonting med fiskar att göra.
If it smells like fish... don't eat it!
... hade INGET med saken att göra. Men... :)
Folk hade julbakat typ halva dagen och jag såg både pepparkaka, knäck och lussebullar.
Sedan serverades det någon form av renköttsgryta med morötter.
Alltså. Hoppas inte att fel person ser detta men... jag är för kräsen. Det var inte MIN typ av renköttsgryta. Jag menar: Jag vill gärna att det ska smaka någonting också. På tok för lite kryddat.
Även potatismoset.
Men det var... sådär gott. Det smakade mat. Men, som jag sa till Maria, jag får se till att köpa en liten plastbehållare med flera fack - som jag kan fylla med diverse "sabadonkryddor" och ha i väskan (eller runt halsen). Så kan jag äta både hos dem, i framtiden, och äta på diverse lunchrestauranger - där kockarna fått lära sig att tillverka mat så att ALLA kan äta den.
och ja. Till deras försvar (de som lagat maten) så blir visst maten kryddad så att även the child kan äta den. :)
Så det är inte så att jag dissar deras kok-konster... utan... bara... ni vet. Nämner dem. :-/
ehm
Oh well.
Alltså. ALLA kan ju inte vara totalt mästerliga. ;) (ja... jag insinuerar nu att JAG är det) :D
Resten av kvällen gick i alla fall åt till att se på när de andra spelade Nintendo Wii. Jag har ju redan alla high-scoren, så det spelar ju ingen roll om jag var med. Låt de andra leka också. :)
Det var en bra kväll. Till och med jag fick känna mig lite smått social, ibland. Ett steg framåt. Det är så enkelt för mig att må bättre. Jag behöver bara känna att jag fått säga några meningar och liksom umgås, som en normal människa gör. Då mår jag bra. Det är väl ungefär så långt ned på stegen jag annars befinner mig.
Ungefär som att tycka det är bra att bli ihjälbiten av en isbjörn, i Nordpolen... för då får man i alla fall känna isbjörnens varma andedräkt och på så sätt slippa dö genom förfrysning.
Jari var dock ytterst nära att slå min poäng i utförsåkning. Jag är dock fortfarande etta och tvåa. Men hmm... nää... måste träna lite på det, så jag kan sänka med några sekunder till. Fast först blir det nog utförsåkning på riktigt. Kanske borde fokusera på det först.
Sedan umgicks vi bara en massa. Det är skoj. :)
Fast... fortfarande problematiskt.
Har förresten ingenting att göra på Lucia. Förslag snappas upp likt vore jag en abborre.
p.s. Nordpolen, förresten.
Rent klimatmässigt ligger den i Marias kontorsrum. brrr
Kommentarer
Trackback
