Kan livet vara ett datorspel?

Hur har man tid att spela, nu för tiden? Förut... i mina unga dagar ;) så spelade jag hur mycket datorspel som helst.

Jag satt och tittade tillbaka på alla gamla Amigaspel som jag plöjt igenom. Hundratals, fantastiska små spel.
Hittade någon video, på YouTube, där de hade klippt ihop lite nostalgi med 100 Amigaspel.
Men jag täcker inte posta den här. Tror inte att folk orkar se på den.

Sedan tänker jag tillbaka bara några år. Jag har ju spelat "moderna" spel också. Det var inte BARA under Amigans glada dagar. De senaste spelen som jag verkligen suttit och tok-upskattat heter "Grand Theft Auto III - San Antonio" och "Oblivion" (The Elder Scrolls IV). Sådana spel där jag har suttit i timtal och bara hajkat runt och gjort en massa saker. (en ganska stor del av de sakerna är omoraliska små hyss, som att - med mitt svärd - dräpa folk. Samt, genom att krocka in i den upprepade gånger; se till så att den förföljande polisbilen sprängs)

Där man kan vara någon som man inte är. (och nej... det handlar faktiskt inte om att man kan göra våldsamma saker. Jag är inte våldsam. Jag slår bara ihjäl oskyldiga fotgängare när de står i vägen för mig)
Skådespeleri.

Men... jag kan ju inte ta mig rollen som eldbollskastande galning, in real life. Det verkar inte sunt. Då sitter jag hellre hemma och är rädd för allt.

I alla fall: Varför känns det som att jag inte längre har tid att spela?
Okej... små praktiska problem finns ju.
1. Min dator börjar bli fasligt utdaterad. Jag kan inte installera dagens spel. De säger ifrån.
2. Jag har ingen spelkomsoll. Så jag har inget att spela nysläppta spel på.

Men ändå.
Jag läser en bekants blogg. Han tänker nu sätta tänderna i gamla jättedängan World of Warcraft. (DET kan jag absolut köra på min dator) Men aldrig att jag skulle finna tid och ro att sitta och begrava mig i den världen.
Inte nu. ... och jag har inte ens speciellt mycket att göra, under en average day.

Det är väl som alla alltid säger: En människa som hela tiden gör mycket - hittar alltid tid att göra mer.
Det har någonting med hjärnans aktivitetsnivå att göra. När jag tränade ett par timmar varannan dag så kan man rent logiskt tänka att jag skulle haft betydligt mindre "tid" att sitta och spela spel och till att kolla på filmer etc. Men när jag "slösade" en massa tid på träning så lyckades jag faktiskt knö in annat också... trots att antalet praktiskt lediga timmar per dag faktiskt var färre.
Nu sitter jag bara på mitt jobb och önskar att jag fick ligga hemma och sova. När jag väl är hemma så sitter jag i min soffa, med min laptop och tv'n på i bakgrunden. Chattar. Sedan går jag och lägger mig - och fyra timmar senare är det dags att kliva upp igen... till det förbannade jobbet som jag absolut inte vill till. Jag är för trött, jag är för slö.

Timmarna går så snabbt. Dagarna likaså. Det sista halvåret har stundtals känts som en mindre evighet... men när hjärnan sammanfattat allt som hänt - och förträngt det mesta, så känns det som om det bara gått en månad.

Antingen måste jag börja spela en massa spel igen, för att ha upplevelser jag kan sitta och minnas. ;) Eller så måste jag resa mig upp och göra saker. Någonting som, i framtiden, vittnar om att jag levt. Med öppna armar välkomna en storm.

oh well. Känner fortfarande inte för att spela spel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0