It keeps hitting me like a ton of bricks. Every fucking day!

De där vackra ögonen, som jag bara sett gott i - och som fått mig att känna mig lugn, förälskad och lycklig.

Jag vill inte leva utan henne.

Nä... nu vill jag gå och slå någon.
Var är han?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0