På jobbet, ändå.

Jag stack iväg till jobbet i morse, after all.
Jag tänkte väl egentligen bara sitta där ett litet tag - sedan cykla iväg till mobila teamet/enheten eller vad de nu hette.

Men så kom jag på att det kanske inte riktigt vore rätt ställe.
Jag är ju varken deprimerad eller schizofren. (ännu) Utan jag är tokstressad och har väl drabbats av någon relationsrelaterad psykos. Så familjerådgivningen kanske vore det allra bästa stället.

Så jag stack iväg dit. Men tyvärr går det inte att komma in genom deras port... man är tvungen att ringa dem. Så då gör jag väl det då. I morgon. För i dag hade de såklart bara telefontid till 11.

Sedan är tanken att 'S' ska haka på dit också. Hon vet bara inte om det än.

Det känns såklart bättre i dag. Men jag sitter fortfarande på jobbet. Ni vet: "They mostly come at night", som Newt sa. Så jag tror alldeles säkert att jag kommer klösa loss några tapeter i eftermiddag/kväll också, när jag är ensam igen.

Ja just det.
En gammal vän, som jag känt sedan vi gick i lågstadiet, hörde av sig till mig i dag. Vi har varit väldigt tighta kompisar, en gång i tiden. Han flyttade dock söderut för kanske 15 år sedan och sedan dess har vi bara haft sporadisk kontakt. Men... kontakt i alla fall. Dock har vi inte hörts en enda gång det senaste året. Desto roligare då att han hör av sig till mig när han hör att jag inte mår bra. För även om vi kanske inte har världens mest omfattande kontakt längre, så är vi i grund och botten nästan samma människa. Vi förstår varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0