Slippery Hill och andra uppkastningsplatser.

Jag medger att jag inte längre kommer med särskilt kvalitativa inlägg. Men det går inte att tänka! Folk säger att jag ska gå hem. Men... vad fan ska jag göra hemma då? Sitta och vänta i ett dygn på ett telefonsamtal som jag VET inte kommer innan åtminstone klockan 12.

Jag sitter och renskriver - och ändrar dispositionen på ett protokoll från ett arbetsplatsmöte.
Fast det är redan den officiella releasen, så jag gör det bara för mig själv. Sedan lär jag inte spara det - eftersom jag inte är intresserad av dess innehåll. Jag har i alla fall lyckats optimera så att det ligger på ett A4, i stället för två.
Se så roligt jag har. Roar mig kungligt!

Undrar om jag ska bita mig i kinden också... det lär vara ungefär lika kul.

Kan faktiskt inte riktigt gå hem tidigare heller. Klockan fyra ska jag vara på synundersökning för lämpen. Så jag måste vara hos optikern vid den tiden. Och det stället ligger ca 150 meter från mitt jobb så det känns lite onödigt att straya omkring en massa innan dess.

Jag försöker och försöker hitta någonting viktigt att skriva om - men det går helt enkelt inte. Jag ber så mycket om ursäkt. Men jag är bara så ofattbart rädd. Och känner mig åsidosatt, utanför, ej delaktig... ja... ni vet.
Hoppas jag får känna annorlunda om några dagar. Hoppas vi kommer att diskutera, så jag känner att jag också får säga saker - och vara med och påverka och bestämma lite.

I morgon är det midsommar.
Jag kan inte njuta av midsommar i år. Förhoppningsvis kan jag njuta av nästa års.
Folk har visst köpt öl - men jag kommer inte dricka dem. Jag vill inte bli onykter.

Fast det är klart. Det beror på. Om 'S' ringer mig och säger att hon tokångrar sig och vill hoppa på mig och idka försoningssamlag på busstationen nästa gång vi ses... ja... då kommer jag såklart känna mig lättad och resonera som så att jag har någonting att fira. Och då lär jag dricka ALLA öl som andra köpt. Då blir det ingen kvar till dem.

Jag vet ju att hon gillar mig när jag är aspackad.
Till och med minnet av att ligga och spy i en backe bakom en elcentral känns som ett riktigt romantiskt minne... ibland.
Vi döpa denna platsen: Slippery Hill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0