Sabadon

Okej... förlåt. Men jag skriver ETT litet inlägg till - innan jag går ut och... ja... jag vet inte vad jag ska göra. Men ut måste jag i alla fall.

En av de värsta sakerna att sitta här, bortkopplad från henne, är maktlösheten. Att bli lämnad utanför. Att hon tar sina 14 dagar för att fundera och jag får inte längre visa vilken fantastisk person jag är... och hur mycket jag älskar henne. Att jag är villig att arbeta hårt och gå väldigt långt för att vi båda ska må bra.

Så här sitter jag och lider över allt detta medan hon gör... vadå? Vad var det som var så viktigt med att åka tillbaka till hennes egen lägenhet redan innan helgen ens börjat? Skulle hon göra någonting särskilt? Jag är rätt säker på att hon varit ledig. Skulle hon... träffa någon? Jag menar: Killen som skulle vara kattvakt är ju samma kille som hon har fått känslor för. Är dessa 14 dagar ett bra läge att utforska dessa känslor bara?
I så fall skulle jag vilja vara med och 'konkurrera'. Inte ligga här i fosterställning och gråta - frånsett då jag går till badrummet för att se om jag behöver spy av all sorg och nervositet.

Nä usch. Hoppas verkligen inte det är så. För då ger hon mig inte ens en riktig chans.

(Men som vanligt... allt jag skriver är ju bara t

Nu måste jag ut härifrån.