En bra helg.

Saker och ting känns konstiga. Jag har mycket att tänka på. Det går inte riktigt som jag hade trott och tänkt. Det är svårt att göra mig själv rättvisa, att vara den jag är. Jag känner mig totalt ensam och desperat att skaffa någonting att göra.

Någon gång under sommaren reste jag mig upp och kände mig starkare än tidigare. Jag bestämde mig för att försöka ta tag i spillrorna. Limma ihop dem och skapa mig en ny framtid. Jag träffade folk som var trevliga. Jag hade kul. Jag såg glimmor av hopp i min annars så miserabla tillvaro.

Mot slutet av sommaren tog all den energin slut. Jag är helt enkelt inte van vid att behöva ta alla initiativ själv. Jag har aldrig varit den personen. Hjärnan slutade fungera och jag kunde bara sitta och tvingas se på hur allt jag försökt bygga upp under sommaren bara rann genom fingrarna och började rulla iväg mot horisonten... tills jag inte kunde se någonting av det nya livet längre.
Ingen fanns där att hjälpa mig heller. Ingen brydde sig. Jag betydde inget. Självklart inte... jag var för ny för att betyda någonting.

Jag var svältande - och blev serverad ett helt bord med godsaker.
Så fick jag smaka en sked av den fantastiskt goda såsen och sedan togs allting iväg från mig.

Resultatet? Det hade varit bättre om ingen försökt bry sig, till att börja med. Att lova stort och bara strunta i det efter två veckor. Det känns mycket mer ensamt nu, än det gjorde innan. För tidigare hade jag i alla fall inget att jämföra med. Då var jag ensam och visste inget annat.
Då var jag olyckligt glad. Jag var kung över ett tomt rike.
Men jag var i alla fall en kung. Nu är jag ingenting.



Det går i vågor. Den här helgen har jag helt enkelt inte gjort någonting alls. Har bara suttit inne i min lägenhet och inte haft någon som helst energi. Jag har inget i min närhet som kan ge mig energi. Allt bara tar.
Det måste finnas lösningar. Det finns vissa saker som kan lösa en del problem... men samtidigt skapar de nya.

Äh. Vi får se vad som händer under veckan som kommer.
Ett par ljusglimtar väntar. Sådana brukar... pigga upp. :)

Nu ska jag gå och lägga mig. Klockan är 1. Det blir ovanligt tidigt i natt. Jag har inte sovit särskilt bra de senaste månaderna. Anledningen är att det enda kvalitativa liv jag har - finns här på nätet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0