Sabadon

Datorn som jag fick var det såklart inget större fel på. Det var en av de två hårddiskarna som hade totalrasat, så den inte ens gick att hitta. Därav fick BIOS fnatt och tillät inte datorn att starta ens. Men jag plockade ut den och byglade om den andra... sedan funkade den bra. Nu har den Windows XP och ska säljas.

Tyvärr fungerar inte tangentbordet... så jag får väl ta och köpa ett, som kan följa med. Det borde väl fortfarande finnas sådana normala tgtbord av typen som JAG gillar, som bara kostar 69 kr eller liknande? En s.k. planka!
Alltså... varför ska man köpa tangentbord för 500 kr? 1000 kr? Bara för att få ett par knappar för att justera volymen och starta Windows Media Player med.

Det finns gratis programvara att göra sådant med. Att programmera knappar på ett vanligt tangentbord, så de används till att starta program och ändra volym, alltså. Billigare... snyggare... och oftast fungerar t.ex. Logitech's programvara så dåligt och har sådana restriktioner - att det ändå blir mycket smidigare att använda någonting annat.

I morgon är alla här på jobbet lediga. Så då är jag också det. Åker till Jokkmokk... klockan 8 på morgonen. Tar med mig mina nya skosulor, som jag så snällt fick av 'M's mamma. Men dessa vägrar jag sabotera. Så jag tar med mig dem och så får 'M' hjälpa till med uppvärmningen. Dessa ska dock inte värmas i ugnen... utan de värmas med hårtork.
... och jag har ändå ingen hårtork hemma. Hårtorkar är hemska och jobbiga. Man blir varm och svettig av dem och sedan måste man ändå duscha på nytt. So what's the point?

Jag HAR funderat på att kanske börja skriva folks namn, här i bloggen. Jag vet inte om det är okej. Ibland känns det lite barnsligt att bara skriva en inledande bokstav... men så kommer PUL in i bilden och då krävs det tillstånd för att publicera folks namn... och när jag tänker på att skriva (fingerat namn) "min kompis Bosse" så får jag en känsla av otillbörlig outning. Att jag kanske inte BORDE skriva Bosse, så folk vet vem jag skriver om.

I och för sig är Bosse en dryg liten skit... så egentligen bryr jag mig inte om honom. Men ändå.

Har skickat efter en telefon åt pappa... passade på att lägga in en order på ett eget litet blótut-headset. Hoppas det funkar bra till min Nokia - trots att det är ett SonyEricsson. Nokias headsets är jättedyra... och de har inte särskilt många som verkar bra heller. Det enda vettiga kostar ju 250% mer än detta likvärdiga, från SE.

Nu har vi beställt biljetter... ska åka till Skåne för att fira jul. Vi åker den 23:e December och sedan ska vi till Sälen, den 2:a Januari, och där kommer jag rulla mot en säker död. Så hemresan behöver vi inte bry oss om att boka... för mig. Men i alla fall. Hoppas många får skratta och vara glada, när de ser min majestätiska kamp mot två små plankor.



Menmen... ska bli kul att prova. Jag VILL prova.
Dessutom ska det bli skoj att, för första gången, sätta mina icke brända skosulor på Skånsk mark. Har aldrig varit i Skåne, förut. Inte resten av Danmark heller!

P.s.
Bosse existerar inte. Jag hitatde på honom helt och hållet och sedan levde jag mig in i det hela lite väl mycket... kunde inte hindra att ge honom en personlighet och kunde inte låta bli att kommentera denna. Men... det finns ingen Bosse, inte ens med ett annat namn.

aa, just det.

Jag besökte mitt ex, på sjukhuset. Hon har opererats lite. Typ del två av sin tidigare op. Jag hälsade på henne, i Lördags. Det var trevligt att prata... men tyvärr blev hon vääldeligt trött och det blev inget Yatzyspelande, som jag hade planerat. Blev väl bara typ en kvarts besök och sedan hem igen.

Anyhoo. Jag fick en dator, i dag.
Gratis alltså.
Komplett med skärm, trådlöst tangentbord och mus.
En typ surfdator... jag ska koppla ihop den och se till så den fungerar felfritt och sedan sälja den. Ska även sälja en kamera och en router samt ett nätverkskort.
Make that två nätverkskort. och tre trådlösa möss. och en nätdel.
en Switch också.

... "He works hard for the money"

Han kan få mitt fotbollsspel, om han vill. :)

Så har 6 dagar gått. De har varit både trevliga och inte helt.
Men det var inte så att det hände någonting dåligt! 'M' blev helt enkelt sjuk. Trist... men inte så mycket att göra åt en sådan sak. En massa illamående och grejs. Feber och yrsel och sådant. Jag gillar att bry mig... jag gillar att vårda. Och jag gör det väl rätt bra också. Så egentligen innebar det inga direkta problem.

Men de två helgerna som kommer tänker jag åka upp till henne. Då får vi väl göra allt det där som vi inte fick möjlighet att göra nu när hon var här.

Det enda lite tråkiga var väl att hon var stressad och illamående hela dagen, i dag. Hon visste inte varför hon kände sig sådan. Och själva det faktum att hon inte visste - gjorde att hon kände sig ännu sämre. Sedan bad jag henne att höra av sig när hon kom hem, så jag fick veta hur allt gick med all packning och hur hon mådde. Men det enda jag hörde var, klockan 21, när hon skrev att hon skulle gå och lägga sig. Kändes ju lite trist att inte få prata.
Men jag utgår från att det betydde att hon fortfarande inte mådde bra. Så... det är väl okej. Vila behövs.
... och vi HAR ju pratat, i dag. Flera timmar.

Jag har varit och kollat på hockey, hos en kompis. Det var en sömnig match och en okej, som vi zappade lite mellan. Den andra matchen började en kvart efter den första, så vi hann se det mesta ur båda, då perioderna ganska mycket spelades under tiden den andra matchen hade paus. Praktiskt!

Jag skulle vilja börja åka skridsko - också.
'M' hade ett par. Jag blev sugen. :)

Nä... nu ska jag gå och lägga mig lite.
Jag har varit sjukskriven i dag och tänker väl typ vara det i morgon också. Känns som det rätta. Sedan, på Fredag morgon, bär det iväg till Jokkmokk. På med pälsmössan och packa väskan. Packa den full med 'M's grejor, som hon inte fick plats med. Men jag tror faktiskt jag får med mig ganska så mycket resten.

Men just det... Vi har nu träffat min mellanbror och hans fästmö också. Det var trevligt. 'M' stred och kämpade tappert. Hon hade feber just den dagen, så det var inte helt säkert att hon skulle orka, så bra. Men hon klarade sig fint.
Min bror (och fästmö) har börjat äta GI. Han har gått ned typ 7 kg... och det ser ut som mer. Alltid bra.

Deras GI-kladdkaka var la okej... men inte mer. :)
Alltså... man måste ju vara ärlig!
Den går att äta. Den smakar typ chokladpudding. och det är väl rätt gott, i och för sig... men jag föredrar ju helt klart en vanlig, klassisk, kladdkaka med riktigt mums och socker och guck.

Fast den var god, ändå.

Sitter här på jobbet... väntar på att klockan ska bli 21:30, så jag kan gå och möta 'M'. Hon ska bo hos mig i 6 dagar. I like that. Jag har just ätit och rakat mig... med de fördömdaste engångshyvlar du kan tänka dig.
De är inga jävla engångshyvlar. De är halvgångshyvlar. Jag hann raka halva mig innan den blev så dålig att den började kapa bort mitt huvud.
Så jag var tvungen att byta... ta en TILL.
De gamla, gula, var bättre. De kunde man använda till typ tre rakningar eller nåt.

Någon gammal bekant, från Skåne, hörde av sig till mig i går. Hon skrev och frågade "är detta Sabadons nummer?". Med tanke på att jag inte hade hennes nummer och således inte visste vem det var som frågade så... eh... vem ÄR det? Jag lär ju inte svara på en sådan fråga, från en anonym person. Möjligen skrämma iväg personen med: "Nej, det är Sörens nummer. Jag är 58. Vill du ha sex?"

oh well... nu ska jag gå och snyta mig.

Och när man väl kommer fram, så... får man sitta i KÖ!
Vad var den första kön bra för då?
En... kö... till!
GALEN!

Helena... reta mig lite till!! ;)

Och nu gick min väntetid upp från "mindre än 5 minuter" till "mindre än 10 minuter".
Logiskt.

(Såg förresten att det fanns någon som sålde 2 st sittplats till evenemanget, på Blocket... redan i GÅR! 1500kr/st. bränn, bränn, bränn!)

Sitter och köar på Ticnet. Samma visa som alltid. Sitter bara i en everlasting kö.
Jag får alltså inga biljetter en här gången heller.
Internet är verkligen ingen utveckling åt rätt håll.
Förr i tiden, när man köade efter biljetter till Metallica, så tog man på sig sin kilt, sin säckpipa och sitt svärd. Drog iväg till biljettkontoret och kämpade om biljetterna!
Det här är inte värdigt.
Sitta och köa, på internet.
pah!

Detta måste kvalificera sig som en av de tråkigaste och långsammaste dagarna någonsin. Jag vaknade 14:30... Gick på en promenad ner mot staden... vankade tillbaka. Sedan har ALLA som jag försökt få någon vettig kontakt med bara varit lika trötta och oinspirerade som jag själv varit. Men... jag har i alla fall försökt.
Nä... bättre kan vi.

('M' klarade sig faktiskt ganska hyfsat, i alla fall. Hon var åtminstone trevlig. De andra var bara sura och tråkiga) :)

bah. Nu glömmer vi den här dagen. Gonatt!

Bahnhof valde jag, famför T3, för deras engagemang i sina kunders rättigheter och vår rätt till personlig integritet. Men då det visade att de bara kunde leverera en nedladdningshastighet på 10 megabit - fast jag hade beställt 100... då ringde jag dem och bad om att få annullera min beställning.

Vilket de givetvis ville tjafsa om.
De jämför alltså sin leverans av internettjänst med ett köp av en CD-skiva. Om du tar bort plasten så anser man att du använt varan och då går det inte längre att ångra köpet.
Men... en internetuppkoppling är ingen cd-skiva. Om man nu nödvändigtvis ska jämföra med någon vara så måste man jämföra med en vara som inte nödvändigtvis blir förstörd av att någon tar ut den ur sin förpackning. Om jag köper en ny TV - och det visar sig att den inte var så bra som jag hade hoppats. Då får jag lämna tillbaka den... garanterat!

Fast det är klart. Jag kan förstå logiken i att de järna jämför med inplastade CD-skivor och Chorizo - och jag jämför med tv-apparater. Det beror på vlken skyttegrav man ligger och ruvar i. Jag vill slippa undan avtalet. De vill att jag ska betala för hela uppsägningstiden.

Personligen förstår jag mig inte på den inställningen att de ska hogga sig fast vid sina missnöjda kunder. Det är en fullt reversibel tjänst. Om jag beställer en internetuppkoppling och jag är missnöjd. Låt mig då få slippa ur, utan knorr. Vari ligger skadan? Nu sitter de, i stället, med en missnöjd kund... i tre månader... som under den tiden kommer berätta för alla bekanta (och även blogga) om hur snåla Bahnhof är. Hur vinner de på det? Jag kommer ju aldrig anlita Bahnhof igen. Jag hatar snåla och stela företag som har principer.

T3... där är det aldrig något strul. Bara ring dit och så fixar sig allting. Vi hade 12 månaders BUNDET abonnemang, men slapp undan bara för att jag flyttade. De avbröt bara. De tyckte inte det fanns någon anledning att vara besvärliga. Om jag, av någon anledning, vill ut... så är det väl bäst att jag får slippa ut då?

Om jag vore en ISP så skulle jag låta folk komma och gå precis som de ville. Vill de inte längre anlita mig så, ok! Det enda sättet att vinna deras förtroende igen är väl genom att vara tillmötesgående och förstående för att de inte längre vill anlita mig. Enda chansen att någonsin få den personen tillbaka, som kund, torde ju vara att behandla den utträdande kunde som en kunglighet och vara trevlig och skämta lite och önska välkommen åter?

Men ja... nu verkar jag ju fixat det där i alla fall.
Jag tryckte på en knapp och så sades migg internetabonnemang upp. Sedan visade det sig att den bröts med en gång (för... jag kom inte längre ut på någon sida). Då beställde jag T3 i stället och 5 minuter senare hade jag T3.
Så... även om Bahnhof skickar räkning, så anser jag att jag inte behöver betala dem. Jag har ju ingen tillgång till nätet under min tre månader långa uppsägningstid.
... så om någon ska betala räkningen, blir det Kommunicera. Det är deras portal.

Så... nu har jag ny IP-adress... igen!
*skriver ut en ny lapp, att ha i plånboken*

Ja... alltså jag KAN skratta åt det, egentligen. Men... jag känner mig otroligt dum.
Tror det är det klart mest puckade jag gjort på många år. Jag avskyr att känna mig helt blåst och ointelligent.
För... det gör jag verkligen.

Men... i min "nya" livsfilosofi ingår även en 'paragraf' där jag skrivit att jag ska bry mig lite mindre om sådana saker.
Bry mig lite mindre om vad folk tycker - när jag gör någonting som kanske inte var så jättesmart.
Jag måste också få göra bort mig. Alla andra gör ju det.
Men jag har alltid satt så stor press på mig själv att vara pefekt... att inte sticka ut. Tror det kommer från att jag var mobbad. Jag är rädd för att märkas. När jag tog plats så blev jag nedtryckt.

LITE otydligt stod det allt. Farenheit och Celcius på den Engelska sidan och Celcius på den Franska.
Men ändå. Det är mitt eget fel.

Nä... nu ska jag äta frukost.
Och värma mitt tevatten i 100°C

Jag var ute och gick en del i dag. Gick upp norrut... till Coop. Jag tänkte kolla på en telefon som jag tror skulle passa bra till min pappa. Men den fanns inte där. Bravo, Expert! Den är ny. Expert verkar inte sälja nya telefoner. De säljer dock fortfarande den modell JAG har. hmm... den måste ju vara 2 år gammal nu.
Men inte nya telefoner, alltså...

Nåja. Sedan gick jag hem... stängde av datorn i sovrummet (bra att den får vila lite. Nu står den och bränner filmer typ 18/7) Begav mig sedan söderut, till Arenan. Dags att kolla på första hockeymatchen för säsongen. (ja... första för MIG alltså. DE har ju spelat 9 matcher redan)
De spelade faktiskt ganska bra, ändå. Många har klagat... många har gnällt. Till och med så mycket att det blivit slagsmål mellan styrelseledamot och fans, på läktaren. :D

... men i dag spelade de helt okej. Jag har inget att klaga över. Troligtvis var det helt enkelt för att jag var där. När jag är där så brukar de spela bra. De såg mig sitta där och tände till.

ja... vem tänder inte på mig?

Sedan gick jag hem igen, såklart.
(mina nya skor behöver inga inläggssulor)

Alla kommer säkert bara skratta åt det här... men JAG blir orolig. Jag fattar inte vad jag håller på med.
Jag har, i dag, köpt ett par jättedyra inläggssulor till mina skor. Ett par som man värmer upp i ugnen och sedan sätter in i skorna och ställer sig och formar dem efter sina egna fötter - i ett par minuter.

Och vad gör jag?
Jag värmer upp dem, som det står, i 200 grader. och efter 2 minuter går jag och kollar på... vad FAN? De är ju korviga och typ söndersmälta! Helt förstörda.

200 grader FARENHEIT!!!
Jag har totalförstört dem.

Jag har gått och letat efter de där i ett par månader nu. Och nu när jag äntligen hittat dem och motiverat mig att lägga ut så sjukt mycket pengar för ett par inläggssulor - så grillar jag sönder dem direkt.



Se hur fint filtdelen liksom lossats från den vilt krympande gummidelen och den smaskiga crispiga ytan längst upp till vänster. mmm
Och ja. Handen tillhör DEN Sabadon. Sveriges mest korkade!

... och det stinker flubber i hela lägenheten. Jag kommer nog sova gott i natt. Först kommer jag ligga och tänka på hur jag brände en massa pengar och sedan kommer jag somna av alla giftiga gaser och vara medvetslös i två dygn.

Men suck.
Farenheit... för faan. LÄS! Det står ju där. 71 grader celsius. Det är gummi - ingen rostbiff.
Alltså... jag kommer inte kunna skratta åt det här, ens om två år. Jag kommer bli jättebitter på den som vågar skriva en kommentar om det. I DARE you!! ;)

Hur hårda Malmö Aviation var - tog jag aldrig reda på. Jag blev sjuk och vågade inte åka på kryssningen.
Tyvärr. Jag ville gärna. Ville åka för att ha kul, för att lyssna på musiken och för att hålla Helena sällskap. Men okej. Sällskap fick hon la ändå. Så det löste sig ju.

Jag åkte ändå till Stockholm. Åkte dit med tåg, så jag kom fram en dag senare. Då kände jag mig ganska okej. Inte frisk - men det hade inte brutit ut så som jag fruktat. Jag knarkade ned mig lite med Relief och med Ibumetin - och så höll jag mig i stridsskick hela helgen. Bodde på hotell, med 'M'. Vilket var trevligt.

Vi åkte (med en av hennes kompisar) ut till något ställe som hette typ Stockholm Quality Outlet... och där fanns det butiker och prylar. Först åt vi på IKEA, som låg där bredvid.
Jag åt såklart Köttbullar. Det är väl köttbullar man SKA äta, när man äter på IKEA... eller?

På Lördagen drog vi in till centrum. Jag kollade in tre butiker. Först Blue Fox... som var den jag egentligen var ute efter att titta in i. Jag ville kolla om de hade fler varor än de hade i deras webbutik. Men när jag gick längs den gatan såg jag att där fanns flera liknande butiker. Black Moon och någon till. Men den ena av dem var rätt tråkig och den andra var jättedyr. Blue Fox segrade. och ja... de hade betydligt fler saker, än i webbutiken.
Synd.

Ja... sedan fanns Dr. Martens där också.
Butiken, alltså.
I ett hörn.

Följde 'M' till en butik där de säljer stora och små skor. Hon köpte små... men till ett stort pris. :)
Men det är nog värt det. Det är vuxenskor. Sådana som hon kan ha, när hon vill känna sig alldeles vuxen and all.
Hennes storlek finns nämligen bara i barnavdelningarna. Så jag tycker väl bara att det var synd att skorna i den där butiken var så pass dyra. Jag förstår! Men tycker det är synd. Annars skulle hon kunnat köpt två par, när hon ändå var där.

Oh well.
Sedan blev det såklart IKEA.
Inte samma IKEA där vi satt och åt. Vi gick till IKEA vid Kungens kurva. Ja... eftersom hotellet låg däromkring. Vi hade, från hotellrummet, utsikt över IKEA. naaajs. Vissa ber om havsutsikt... där kan man be om IKEA-utsikt.
Vi fick nog bästa utsikten, dock. De övriga tre sidorna av huset vätte mot 1. Statoil, 2. Skitig grå bakgata och 3. Skitigare grå bakgata. Vi fick i alla fall se en väg och ett IKEA. Om vi kisade lite så kunde vi även se Heron City.

Alltså vi måste gått flera mil där inne. Fötterna skrek hemska saker. Fötterna var arga!

Söndag var så hemresedag. Men vi hade en hel del tid att slå ihjäl. Så vi gick till Skärholmens galleria. (SKHLM, som den hette) Den var färdigbyggd 2008 och den, måste jag säga, var STOR. Alldeles för överdimensionerad för det där området. Jag tror minsann att kommunen försöker locka dit nytt folk... till bostadsområdet alltså. Höja statusen på det. Det såg dock inte sådär jättetrevligt ut. Så först borde de nog börja med att riva alla cementlådor och bygga nya, trevliga hus.

Sedan gick vi till IKEA igen. 'M's kompis skulle dit... så vi skulle träffa henne där.
Det kändes som en okej idé.
Ända fram tills jag gått omkring där inne i ca 5-10 minuter.
OJ vad trött jag blev. Jag var sjuk, jag var alltdeles uttömd av att ha gått omkring i butiker och bland folk i två dagar och jag klarade helt enkelt inte mer. Gick bara omkring som en zombie. Som tur är så är 'M' en person som SER sådant. Så vi var inte där så länge. Hoppas bara jag inte var för gnällig. Jag vet att jag har en tendens att grina lite, när jag är trött och less. Men jag har faktiskt börjat jobba med att säga vad jag tycker och vad jag känner - i stället. Det gjorde jag nog... och hon förstod.

Resan hem?
Tåg. En hel vagn fylld av lumpare... och jag. Det började bra - med att jag fick "vara med" och kolla på en dokumentärvideo om kustjägare. Men... det blev faktiskt helt okej. De ville sova och allt. Så klockan 07:55 klev jag av tåget och började jobba klockan 8. Perfekt.

I kväll ska jag fan ha fått min nya internetuppkoppling. Jag kräver det!

Ja, alltså. Vissa kanske tycker att min Stockholmsweekend var rätt lam. Bara gå omkring och kolla lite... shopping (fast jag shoppade nog typ inget. Det var 'M' som shoppade) Men mitt mål med hela resan var just att få åka till Stockhom och bo på hotell med henne. Inget annat. Jag hade inte planerat någonting och jag tycker det blev en trevlig helg... så ni kan sluta mumla nu.

För det ska jag också göra. Nu ska jag genomlida ännu en arbetsdag.
Få se hur det kommer att gå.

Känner att sjukdomen har blivit lite värre nu också.
Om det beror på att jag är tillbaka på jobbet - eller om det beror på att helgen nu är över och jag helt enkelt kan slappna av och släppa fram sjukdomen... det vet jag inte. För jag ville verkligen inte bli sjuk. Jag satt faktiskt och manade tillbaka sjukdomen, under Torsdagen. Jag fokuserade på att vända sjukdomsförloppet. Visualiserade det. :)

Menmen... man kan inte lura den helt. You can't stop it. You can only slow it down.

Snart... till Stockholm. SRF-kryssning på Torsdagen, tillbaka till tockholm på Fredag. Där blir jag upphämtad med bil och sedan ska jag och 'M' bo på hotell i två nätter. Gå på IKEA (som ligger 500 meter från hotellet), besöka några andra butiker and stuff och bara ha det bra. Vi skulle ju inte kunna träffas den här helgen - på grund av min fördömda Stockholmsresa. Men... du är det alltså fixat. :)

Hoppas bara att jag lyckas komma på planet. Jag bokade en biljett med studentpris. De andra kostade 4 gånger så mycket. Nu visar det sig att jag inte ens är i närheten av att få mitt Mecenatkort. Så... jag får väl se.
Om jag inte lyckas komma in i planet så åker jag tåg ned... missar kryssningen och får tillbringa två nätter på hotell. Det är inte dåligt! Men kryssningen vore såklart ändå kul att få åka med på - eftersom jag redan betalat för den. :) Grupperna, i sig, är väl sådana jag kan leva utan. Men... kul ändå. Inte varje dag man får se gamla Demon, live!
Faktiskt till och med allra sista gången. Det är deras avskedstour, så...
Candlemass brukade jag lyssna på rätt mycket. Pretty Maids har väl gjort ett par bra låtar... men inga jag verkligen lyssnat på. Dismember... en av de första death-metalgrupperna. Bara en sådan sak... de vill jag höra, kanske just därför. Jag har ingen aning om de är bra. :) . Frågan är bara hur en death-metalröst låter, efter 30 års bräkande?

... och två grupper till som jag tycker låter jättetråkiga, men... intressant att se de fyra jag skrivit i alla fall.

Jag ska, som vanligt, inte dricka så mycket.
Jag ska bara försöka se till att inte bli mer sjuk nu. Jag menar... inte sjuk, som i illamående. Utan sjuk som i förkyld! Jag känner tendenser. Och jag vill inte bli förkyld igen. Det börjar bli väldigt irriterande! Fattar inte varför jag ska bli väldigt förkyld en gång i månaden? Är det min mens eller?

... och nu menar jag inte nere, som i nedstämd.
Utan nere i hemstaden.

Som sagt. Jag har varit i Jokkmokk och grejat med 'M'
Ja... alltså gjort grejer med.
Sushikväll.
Sushi är nog inte riktigt min grej. Men jag försökte. Jag borde kanske inte haft fisk i. Skulle nog tyckt bättre om de som 'M' gjorde åt sig själv. Menmen. Det är helt klart värt ett försök. Jag vill ju prova lite nya saker.

Att skjuta med luftpistol var förvisso inte en helt ny sak. Eller ja... alltså jag har ju skjutit med en typ "barnpistol" förut. i min kompis vardagsrum. De hade varken soffa eller tv... men de hade luftpistolbana och ett pingisbord. :-/ jaja.
Men det var länge sedan. Jag var kanske 10 år. Och de här pistolerna är en helt annan sak.

Jag vill gärna skjuta mer!
Jag vill "lära" mig att skjuta stående. Sittande gick riktigt bra. Men stående... då har man ju inget stöd. :D Aja... i vilket fall. Det är ju stående som är den riktiga skjutningen. Sittande skjuter man ju egentligen bara för att ställa in pistolen... så man vet att den träffar där man siktar.

Men jag är så gravt skakig på handen.
Vet inte när det började. I'm getting old. :)

Eller så var det bara så spännande.

Spännande var det också att åka buss.
gaaaawd!
Jag vill ju såklart gärna upp dit, igen och igen. Men jag måste börja fundera på vad jag ska göra åt bussituationen. Jag glömde ladda mobilbatteriet under tiden jag var där... så strömmen tog slut bara av att skriva typ 10 sms eller nåt... så det blev absolut ingen musik. Heller inte titta på någon av de divx-filmer som jag har på den.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag måste ha två batterier. Det fungerar ju inte annars. Eller så kanske jag kan köpa typ en billaddare och så köper jag ett bilbatteri som jag kopplar den till.
Lite tungt att kånka omkring på bara.

Fattar inte varför de inte har ett par uttag i bussen?
Folk reser med datorer, mobiltelefoner och mp3-spelare.

Men i alla fall. Resten av resan gick åt till att sitta och försöka sova. Misslyckades, såklart. Men de sista 10 milen satt jag och pratade med en annan resenär.
I dag har jag känt mig sjuk. Kanske vinterkräksjukan, säger 'M'. Men ja... jag vet inte. Kanske är det bara "jag är ensam"-sjukan som jag så ofta verkar lida av - these days.

Jag har alltså varit hemma i dag. Jag borde egentligen vara hemma i morgon också. Får se. Men sedan är det bara Onsdagen kvar. Sedan ska jag ju iväg till Tokholm och åka rockbåt. Tillbaka... umgås med folk. Festa... sedan hem igen på Söndag kväll, med tåg. Jag kommer hem på Måndag morgon, 20 minuter innan jag börjar jobba.
Hoppas jag lyckas sova, på tåget... annars blir det lite jobbigt, den dagen.

Till och med jobbigare än den HÄR dagen skulle varit.

Alltså... om jag gått till jobbet då, såklart.

Mitt nya internet fungerar fortfarande inte.
Hate is a feeling that dwells within any resident of Stiftelsen.
De har alltså strulat upp min lägenhets objektnummer - och när jag skulle teckna mitt abonnemang med Banhof så ser jag att de har fel objektnummer. Den lägenheten som de tror att detta är, lihher i en annan trappuppgång. Hur fixar man det?
Uppenbarligen fixar de inte sådant samma dag som jag ringer in och felanmäler det. De har inte hört av sig.

I och för sig var det en snubbe som var och ringde på min dörr, runt 13-tiden. Men... han såg ut som en tv-pejlare... så the hecks with him! Jag öppnar inte för tiggare.

Ja, jag ÄR medveten om att killen KAN ha jobbat för företaget som dragit in nätet... men han hade typ kostym och ett skrivunderlägg. Vilken nätverkstekniker har DET med sig, när han ska besöka en kund? Då har man väl skruvmejsel, multimeter och en massa patchkabel? Blå mössa, för sjutton!!

Nä... det kan inte varit dem.

Det måste varit en pejlare.

... eller en mormon. Men de brukar alltid komma i par. Som jehovas... och pungkulor.

och... okej. Jag gick kanske ett par år bak i mogenhetsgrad i och med sista ordet där... :) Men det bjuder jag på. Nu ska jag ändå sluta skriva.
Best to go out with a bang!

Vi hörs.

Sitter på jobbet och inväntar min eftermiddagssemester. Om ca 10 minuter sticker jag till busstationen. Blir en härlig resa. Jag har varken extra batteri eller businessplats. Så jag kommer väl kunna lyssna på musik ungefär halva vägen... eller nåt.

Men fan! Jag har ju ingen bok! Bra jobbat.
Tragiskt.
Jag har ju inte tid att gå hem och hämta en, eller ens gå förbi något ställe och köpa en. För... köpa en bok på busstationen. Nai!

Det nya nätet ska vara färdigt för beställning, till min dator. Nätet finns där alltså. Men det fungerar inte.
Jaja... men nu när jag vet att det ska vara klart så kommer jag nog fixa det - natten mot Måndag. Nu vet jag att det ska fungera. Jag har nog inte ansträngt mig tillräckligt, eftersom jag trodde att de inte patchat in switchen än, eller nåt.

Men det är lite det som är grejen. Det där ska vara fool-proof. Det ska bara fungera, utan ansträngning.

Å andra sidan är jag verkligen ingen fool, när det gäller datorer. Det är kanske där felet ligger. Det ska vara så wizard och trollkarl och jätteenkelt att det bara blir fel för oss som vet vad vi gör - och vill göra saker på rätt sätt. :-/

Jaja... nu måste jag snart gå. 5 minuter kvar. Nu har jag rakat mig och allt. Inte ens druckit te under fikarasten eller nåt. För här ska inte springas på busstoaletter en gång i kvarten.

Vi hörs.

I morgon... dags att åka till Jokkmokk för att besöka 'M'. (ja... som var med på resan till Österrike och som sedan varit och besökt mig tre gånger... dags att åka dit nu, tycker jag)

Men det är ju en resa på ca 7:30. Så... det blir skoj. Ladda telefonen till 200% av batteriets kapacitet så kanske det håller NÄSTAN ända fram.
Jag kanske borde gå och köpa ett extra batteri? och en liten reseladdare, typ.

Men jag ahr för mig att det finns uttag på bussen. I alla fall om man tar en businessplats. Då kan ETT batteri räcka nästan ända fram.
Nåja. Beror lite på hur dyrt det kan vara med extern laddare och ett batteri då... omd et är billigt så kan det vara bra att ha ändå. N95:an drar ju ganska mycket saft.

I kväll kommer mitt ex på besök. Först för att fixa någonting på Telia... men sedan ska vi umgås och tillsammans sitta och stirra på mat. Blir kul. Jag vill väldigt gärna vara hennes vän. Trots allt affektionistiskt jag skrivit i denna blogg tidigare så är det ju så att vi känner varandra väldigt bra... och har trivts ihop väldigt bra. Det var inte där det brast, liksom. Så... lite mat, lite prat, lite... tv-serie eller film? typ.

Nå. Nu ska jag ta lunch och sedan sluta för dagen. :)

Tjipp tjipp.