Sabadon

Som pep-rally:
Det italienska fascistpartiet Forza Italia har 20 mandat i EU-parlamentet - medan Sverige har totalt 18.

Känns bra att Sverige är med och påverkar. :-/
... eller hur man nu ska säga.
God save the EU. Det är så bra. Perfekt, i tells ya. The stars and the circle. WOHOO!

Ja, jag vet att den här videon har snurrat runt ett tag... men... den är ganska träffande.

Jämför med det som händer i dag, där formaten CD-skiva och DVD-skiva håller på att bli gamla och utdaterade - och behöver överges! Utvecklingen går framåt och alla som fastnat i sina tankegångar och inte kan följa med utvecklingen kommer att drabbas ekonomiskt av denna.
Och... nu, liksom då, gnälls det som fan och så kräver man kompensation.

Kompensation för att deras musik/tjänster inte längre är önskvärda. :-|



och by the way... Kan man göra annat än att bara gilla "Big Brother" ?
Ja... inte programmet då. Utan.. killen i den här videon. :)

Så var det bara tre arbetsdagar kvar då.
Och puh!
Nu behöver jag inte gå ned till mina gamla "arbetskamrater" och äta tårta heller. Jag skyllde inte på att jag var tårtintolerant eller något annat jönsigt - utan kände att det var bäst att säga rätt ut varför jag inte ville. Jag har inget emot Leif eller Anki... men det där förbannade aset "*" vill jag inte vara i närheten av. (skriver inte namn, på grund av risk för stämning.

Att sitta där och äta tårta med henne - som om ingenting har hänt. Jag är säker på att det inte skulle fungera så bra. Jag skulle till slut tvingas säga någonting som lägger sordi på tårtaftonen. Och jag skiter verkligen högaktningsfullt i vad * tänker och känner (eftersom hon alltid skitit i vad jag känt) men det finns ju 2-4 personer till också, som skulle sitta där och behöva känna sig illa till mods resten av fikarasten.

Fast jag tror inte det skulle fungera. När det gäller mat och fika så skulle hon nog bara:

... sväääälj

Men kan inte kväva en sådan - med lite tårta. :-/

Ja... angående det där rånförsöket mot Loomis i Umeå... Det känns lite korkat.

Gärningsmännen/kvinnorna har sprängt en bil utanför polisstationens parkering - i hopp om att poliserna då ska fördröjas i sin utryckning... sedan har de försökt spränga upp den supertjocka ståldörren på Loomis.

Hela området "Umestans företagspark" är inhängnat. Det var I20 förut. (jag gjorde lumpen där) så det begränsar flyktvägarna avsevärt. Dessutom fungerar inte brinnande bilar utanför polisstationer så bra som vissa rånare tycks tro. Spräng för fan en ute på Teg i stället! Då åker poliserna dit. Spräng inte en precis utanför myrstacken!!! Då börjar poliserna genast myllra - i tusental. Och... alla fattar ju genast att det är någonting i görningen.

Det är vadå? typ 3-400 meter från polisstationen till Umestans företagspark? Och...
Antar att rånarna glömde att polisskolan ligger där INNE i Umestans företagspark? ca 40 meter från Loomis.
OJ DÅ! :D

Alltså... personen som planerat DEN stöten. Där har vi en maffig jättehjärna. :) Donera den till eftervärlden så vi kan studera den.

Rikskriminalpolisen hade dessutom redan information om att ett större rån skulle kunna ske i Umeå och delar ur den nationella insatsstyrkan har befunnit sig här i några dagar.

Nationella insatsstyrkan. Ni vet... snubbarna som köper sina huvudbonader på samma ställe som rånarna.

Jag BORDE ju också, om jag har råd, gå och anmäla mig till trafikskola - samt köpa ett tremånaders gymkort.



... Ronnie Coleman. A man with a heart as big as his body.

Så...

Nu har jag och chefen och facket suttit i möten tre. Jag ska jobba nästa vecka ut - och sedan kan jag gå hem. Jag kommer att få lön för Juni, Juli och Augusti också. Sedan börjar jag ju studera den 14:e September. Jag får a-kassa första halvan av den månaden och sedan blir det CSN.

Så om allt går friktionsfritt (yeah, right!) så kommer jag inte behöva bry mig ett dugg om sådant tjafs som en massa ersättningstjafs. That's nice.
... i teorin.

Men i praktiken hittar ju alltid arbetsförmedlingar, a-kassor och även regeringar sätt att stoppa stora anal-dildos i mina cykeldäck. PACK! ... är vad de är. ;)

Nä, men nu sitter jag och packar ihop mina saker, del 1.
Allt det som jag inte kommer behöva. Det är ju faktiskt bara ca 6 arbetsdagar kvar nu, eftersom vi jobbar halvdag i morgon och sedan är lediga torsdag, fredag.
Jag tar såklart hem min Logitech VX Revolution-mus. Den är bra... den kan jag sälja på Tradera. Jag har ingen användning för den eftersom jag köpte en ny VIT mus till min vita laptop. Såklart! Nästa steg är att köpa vita soffor och vita byxor... och... se till så att Oliver också blir jääävligt vit!
(Oliver är en katt, som dessvärre inte alls är vit.)

Sedan måste jag ta hem högtalarna... och ett par sådana "brev in"-fack, som jag köpt på Ockerbloms. (Åkerbloms)

Och... *smider planer*
Kanske ta bort all programvara som jag installerat på våra fyra datorer. Låta dem kravla omkring i den tröga gyttja som medföljer Windows.

Ooh... och om jag skulle få något annat jobb under sommaren så kan jag ta det och inkassera dubbla summor lön. Det vore inte alls heldumt.

Och om jag INTE får det så kan jag sitta och uppdatera mig på vad det är för kuliga spel som kommit ut - på senare tid. Gräva ned mig i något najs onlinespel eller nåt. Bli asocial... bara gå ut för att handla cola och Billys... svarta ringar under ögonen. Gå ned 3 kg i vikt... runt bröstkorgen och upp 5 kilo runt magen. yay! :)

JAG hade hellre sett att jag fått allt i en klumpsumma. (Ja, det KAN strula med CSN, om jag får ersättning för nära inpå mina studier) Men äh... det spelar nog ingen roll. Det största problemet är, som alltid, att finna boende i Malmö. It's damn svårt.
Men nu kommer jag i alla fall ha all tid i världen att sitta och söka.
All tid i världen.

Jaha.

Ja, vad är mer deprimerande än att sitta ensam hemma på en lördag?
Jo... att sitta ensam hemma, på en lördag, och se på eurovision-grejen.
Jag ringde Björn, i går. Undrade om vi kunde hitta på någonting i kväll. Jag vill liksom inte bara sitta och stirra in i en vägg hela helgen. Det är inte bra för min depression. Eller ja. Det är bra för depressionen. Men depressionen är inte bra för MIG.
Nåja.

Som vanligt har han inte hört av sig.
Jag har nu blivit trött på att försöka. Vi har varit kompisar sedan han föddes. Men nu ger jag upp. Jag vägrar låta honom glömma bort mig igen. Saken är den att han inte ens är särskilt rolig att umgås med... så egentligen vore den ingen större förlust. Men, ja... jag har ju ingen annan. Så det blir en ganska big deal, att jag nu tar beslutet att aldrig mer höra av mig till honom.

I alla fall.
Jag hade ingen backup-plan... precis som vanligt. Så nu sitter jag här och irriterar mig på någon rysk gaphals, i stället.

Jag har ju glömt skriva att jag nu blivit erbjuden en utlösni... ehh... jag menar... att jobbet ska köpa ut mig från min tjänst. Jag vill inte vara kvar och de vill inte ha mig kvar. Så då har de kommit med ett förslag att jag ska få gå tidigare och få en ekonomisk kompensation för det.

I dagsläget har jag ingen aning hur mycket de hade tänkt sig.
Jag vill ju inte höra 6000/månaden eller någonting sådant. Jag har redan en väldigt låg lön. Om jag får sparken så skulle jag i alla fall få 70% (vilket i alla fall blir några tusen till. orkar inte räkna och dessutom vill jag inte avslöja vilken pinsam lön jag har) ;)

Jag vet ingenting, ännu. Jag måste veta lite mer konkret när jag ska börja skolan i Malmö och när jag ska flytta (lägenhet, någon?) osv.

Nä... nu ska jag fördriva tiden lite. Jag vill egentligen hem. Skicka varor... tjäna pengar! *räknar*

I helgen (eller, från onsdag kväll) ska Maria iväg på Mlijöpartiets kongress, i Skövde. Jag... vet ännu inte när hon kommer hem. Men hon har ju egen nyckel nu, så det löser sig väl. :)

Det är ju faktiskt lite så att man blir lätt beroende av Tradera.
Och då menar jag inte att köpa saker. Det tycker jag är lite läskigt. Man kan bli lurad och... dessutom är jag lite snål, så... det är svettigt att betala en massa pengar för saker.

Men jag har sålt lite prylar. Och det är rätt kul. För jag känner mig plötsligt lite... viktig? Jag GÖR saker. Det är kundkontakt och service och transaktioner och sådant. I like.
Och ibland hittar man såklart någon mupp.

Som förra gången, när jag sålde en gammeldags router. Han strulade BARA. Jag tror inte något han gjorde var helt ok. Först hörde han av sig och bad att få dela upp betalningen i två omgångar (och den var ju verkligen så dyr. Jag tror han fick den för typ 130kr! Har man inte 130kr så ska man inte sitta och bjuda på Tradera). Sedan, när han inte fick det, så bad han om att få betala in pengarna för frakten senare.
Trött som jag var på att strula om en så otroligt liten afför så gick jag väl med på det då och... såklart såg jag aldrig de pengarna - sedan. :) Troligtvis var han bara tankspridd och glömde bort det. Jag kan inte tänka mig att han tog en sådan risk och fullt medvetet blåste mig på typ 23 kronor. :D

Nåja. Nu var det någon som köpte min oanvända skrivare. Jag skrev ett mail och frågade hur han ville göra. Direkt på kontot eller Payson eller? Frågade om hans adress stämde och sedan bad honom höra av sig, så jag visste hur han skulle göra.

... inget svar.

Nu loggade jag in på mitt bankkonto för att se mina 390kr insatta med ett sådant tillhörande meddelande: adress ok
Liksom: jaha? Var det för svårt att skicka ett mail? :D
Om han hade hört av sig via mail så skulle jag skickat skrivaren i går... Men nu kanske det inte blir förrän i morgon, så personer boende i Umeå ska hämta upp SINA saker, i dag.

Så... en lektion till er som ska köpa saker på Tradera.
Snälla... SVARA! Var trevliga, sakliga och strula inte. Allt blir så mycket bättre då.

Just det. Jag köpte ju en Router och ett nätverkskort, på Tradera, för några månader sedan. Köpte dem i ett paket för ca 350 kr.
Nu sålde jag routern för 438 och nätverkskortet för 298.
I like!

Sedan en kamera då... som bara legat och dammat i ett par-tre år. Fick flera hundra för den. Jättebra.
Om jag bara får min telefon såld så har jag råd att köpa den där nya telefonen jag spanat på. *tryck tryck* :)

Jahaa... då har jag varit borta rätt länge igen då. Men... jag har ju haft lite saker att göra, så... screw you! :)

Jag var i Stockholm... träffade Lina och Peter... (ja, jag hade ju nästlat mig in på samma hotell som dem) Och vi såg på Metallica. Av en ren slump dök precis ett av förbanden upp nu, på min spellista... så det var väl det som påminde mig om att blogga lite innan jag tappar alla mina 80 läsare.

Men i alla fall... det kändes fint att äntligen vara på plats. Att se den grupp jag jagat biljetter till i 12 år nu. Det blev inte ens särskilt dyrt.

Ah... vad är oddsen för det? Jag har över 5000 låtar i min spellista... och efter "förbandet" kommer Metallica. :D

Eh... ja... var var jag.
Det kostade väl cirka 3000 kr, den helgen. Det är helt okej för resa, hotell i två nätter och sedan få se de personer jag växte upp med spela på scenen. För... lite så var det ju, nästan.

Men ja. Nu är jag tillbaka i Umeå. Det går inte att skriva så mycket mer om resan, liksom. Det går inte att uppleva en konsert - i text. Så jag finner det helt lönlöst att ens försöka beskriva känslan av att se Arenan släckas ned... och höra Ennio Morricones Extacy of Gold spelas i högtalarna (= det är dags!). En sorts masshypnos, där var och en av åskådarnas förväntningar smälter ihop i en enda stor kokande kittel. Alla på sittplats ställer sig upp, som om någon knäppt i fingret. Vi jublar och riktar våra blickar mot stället där bandet ska göra sin entré. Ansikten som tidigare nästan sett lite smått uttråkade ut... ansikten som sett nervösa ut och även de ansikten som varit så rikt förfriskade att de inte kunnat hålla sina ständigt pladdrande munnar stängda ser nu likadana ut, allihop. Alla ser glada ut. Det är inte så att alla liksom står och ler som fånar. Men... det har ändå skett en instant ansiktslyftning på flera tusen personer. 13-åringar och 50-åringar som kommit för att lyssna några av de allra största. Vi är nu samma person.
Där kommer de.
Skrik för livet.

Personerna med de sämsta platserna längst upp känner nog precis samma sak som de längst fram på golvet, att de på riktigt får kontakt med bandet. Det är en ganska stor bedrift i en lokal som rymmer över 13000 personer. Det avfyras lite eld här och där, så man känner värmen slå mot ansiktet. De stora kistformade ljusriggarna sänks upp och ned, men det riktigt mäktiga inträffar när belysningen, inför sista låten, tänds helt och hållet. Det blir helt naket och ljust i Globen. Alla kan se varandra tydligt och det känns som att vi är med i deras replokal. Tillsammans... som en stor familj.