The storm is coming.
... sjunger WASP.
Gruppen som förstörde för sig själva genom att ta till sig en av världens barnsligaste image. Det var blod och det var lemlästningar och det var... ja... sådant som tilltalar 12-åringar.
Tyvärr. För... en del av deras musik var det faktiskt inget fel på. Men det känns inte helt okej att lyssna på dem. Jag skäms ju lite. Jag menar: WASP... med Blackie Lawless som frontfigur. De bet typ huvudet av oskulder, på scenen. Jag menar... vad faan.
Muppar som förstörde för oss som ser Metal som en seriös musikgenre. Förstörde för oss som lyssnar på metal på grund av musikens skönhet - och inte för att vi är så jävla hårda.
Alltså jag kan tycka om vissa delar av den teatern. Men man får ju ffs inte ta det på allvar. :D
Men jag skrev inte om WASP helt utan anledning.
Det hela började med en storm.
Min första storm.
Här sitter jag, i mitt vardagsrum, och så stormar det utanför. Det flyger saker utanför... jättesnabbt. Det låter WOOOOOOOOOOOOOOOOO, hela tiden.
När jag gick hem från skolan så började det blåsa lite mer... och sedan lite mer. Och så regnade det. Ibland var det svårt att gå... jag började liksom ta ett steg men stod bara still.
Så jag passade på att gå till vårdcentralen och låta dem hugga mig i armen med en nål.
Och...
Som vanligt svimmade jag.
Förbannat! :D
Blodprov... vaccineringar... allt som inte gör ont. Det spelar ingen roll.
Eller ja. Jag tuppade inte av helt.
Jag säger att jag alltid brukar svimma. Så då är det förberedda.
Nu blev det lite annorlunda, dock. Normalt sett brukar jag få ligga ned eller så har de en sådan fancy stol som går att hissa fram och tillbaka och så får jag halvligga i den... och ligga/sitta kvar ett tag efteråt.
Men inte den här gången.
Jag fick sitta... och direkt efteråt var det liksom:
"Och nu går vi till den där britsen!"
"Eh... va? Nä, inte nu?" för jag kände att det började bli lite svart för ögonen.
"Jo, nu går vi... upp!"
Så reste jag mig upp och så höll hon fast mig så jag inte ramlade. Det var bara två metar att gå och den sista metern såg jag ingenting. Men jag hade tidigare sett att det fanns en skärm där, så jag sträckte ut armen där den borde vara och: bingo! Jag fick tag i den och svingade mig stelt och smidigt runt och ned på britsen.
Läskigt. Jag såg ju ingenting. Det var helt svart för ögonen.
Men jag höll mig alltså vid medvetande och hörde, men förstod inte vad hon menade, när hon sa:
"Lägg dig ner nu."
*Sabadon kämpar instinktivt emot*
"Lägg dig ner NU!"
*Sabadon kämpar lite till*
Och sedan förstod jag att hon menade: "Lägg dig ned nu" :) Så... då blev jag snäll och lade mig ned.
Jag skulle gärna sett den där lilla kampen, utifrån. :D
Oh well.
Nu har jag i alla fall bunkrat upp lite. Storm och kanske en liten febertopp? I morgon har jag inget att göra. Jag tänker bara sitta hemma och invänta fredagens tenta. Det var därför jag vaccinerade mig i dag.
The fever is coming.
Gruppen som förstörde för sig själva genom att ta till sig en av världens barnsligaste image. Det var blod och det var lemlästningar och det var... ja... sådant som tilltalar 12-åringar.
Tyvärr. För... en del av deras musik var det faktiskt inget fel på. Men det känns inte helt okej att lyssna på dem. Jag skäms ju lite. Jag menar: WASP... med Blackie Lawless som frontfigur. De bet typ huvudet av oskulder, på scenen. Jag menar... vad faan.
Muppar som förstörde för oss som ser Metal som en seriös musikgenre. Förstörde för oss som lyssnar på metal på grund av musikens skönhet - och inte för att vi är så jävla hårda.
Alltså jag kan tycka om vissa delar av den teatern. Men man får ju ffs inte ta det på allvar. :D
Men jag skrev inte om WASP helt utan anledning.
Det hela började med en storm.
Min första storm.
Här sitter jag, i mitt vardagsrum, och så stormar det utanför. Det flyger saker utanför... jättesnabbt. Det låter WOOOOOOOOOOOOOOOOO, hela tiden.
När jag gick hem från skolan så började det blåsa lite mer... och sedan lite mer. Och så regnade det. Ibland var det svårt att gå... jag började liksom ta ett steg men stod bara still.
Så jag passade på att gå till vårdcentralen och låta dem hugga mig i armen med en nål.
Och...
Som vanligt svimmade jag.
Förbannat! :D
Blodprov... vaccineringar... allt som inte gör ont. Det spelar ingen roll.
Eller ja. Jag tuppade inte av helt.
Jag säger att jag alltid brukar svimma. Så då är det förberedda.
Nu blev det lite annorlunda, dock. Normalt sett brukar jag få ligga ned eller så har de en sådan fancy stol som går att hissa fram och tillbaka och så får jag halvligga i den... och ligga/sitta kvar ett tag efteråt.
Men inte den här gången.
Jag fick sitta... och direkt efteråt var det liksom:
"Och nu går vi till den där britsen!"
"Eh... va? Nä, inte nu?" för jag kände att det började bli lite svart för ögonen.
"Jo, nu går vi... upp!"
Så reste jag mig upp och så höll hon fast mig så jag inte ramlade. Det var bara två metar att gå och den sista metern såg jag ingenting. Men jag hade tidigare sett att det fanns en skärm där, så jag sträckte ut armen där den borde vara och: bingo! Jag fick tag i den och svingade mig stelt och smidigt runt och ned på britsen.
Läskigt. Jag såg ju ingenting. Det var helt svart för ögonen.
Men jag höll mig alltså vid medvetande och hörde, men förstod inte vad hon menade, när hon sa:
"Lägg dig ner nu."
*Sabadon kämpar instinktivt emot*
"Lägg dig ner NU!"
*Sabadon kämpar lite till*
Och sedan förstod jag att hon menade: "Lägg dig ned nu" :) Så... då blev jag snäll och lade mig ned.
Jag skulle gärna sett den där lilla kampen, utifrån. :D
Oh well.
Nu har jag i alla fall bunkrat upp lite. Storm och kanske en liten febertopp? I morgon har jag inget att göra. Jag tänker bara sitta hemma och invänta fredagens tenta. Det var därför jag vaccinerade mig i dag.
The fever is coming.
Men bio är i alla fall bäst hemma.
Det är förresten som så, att jag fortfarande är nöjd.
Jag fick godkänt på den sista hängande tentan. Jag fick ett rätt dåligt resultat - men det hade jag räknat med. Jag visste att jag hade klarat den och jag visste att jag skulle få ett rätt dåligt resultat så - jag är inte överraskad.
Men jag har i alla fall klarat den och nu är det bara att fortsätta tuffa på framåt. På fredag är en ny tenta. Den kommer jag att klara. Jag är inte det minsta orolig. Algoritmer känns lite för enkelt för att vara ett eget ämne. Men ja. Det finns såklart de i klassen som har problem med dem också.
Bio blev det nu under kvällen.
Vi var och såg på 2012.
En katastroffilm!
Inte dålig. Men den handlar bara om katastrof. En enda lång katastroforgie. Människor som skriker, bilar som rullar omkring, mark som rämnar, hus som kollapsar och... glömde jag säga: folk som skriker.
Det måste funnits runt 40 olika "i sista sekunden"-scener. Allt gick ut på det. Jag minns inte riktigt om filmen ens hade en handling.
Ändock underhållande.
Den var inte riktigt så patriotisk som jag hade befarat.
Men du behöver inte gå och se den.
Marias bil är inne på verkstaden... igen.
Hon köpte den för 24000 - för 11 månader sedan. Och med de 8500 som de vill ha denna gång så kommer hon att ha lagt ut nästan 24000 bara för reparationer också. Nice. Klart prisvärd sak.
Nej... nu är jag trött. Det jag hade tänkt skriva om får jag, i stället, skriva om i efterhand.
Jag fick godkänt på den sista hängande tentan. Jag fick ett rätt dåligt resultat - men det hade jag räknat med. Jag visste att jag hade klarat den och jag visste att jag skulle få ett rätt dåligt resultat så - jag är inte överraskad.
Men jag har i alla fall klarat den och nu är det bara att fortsätta tuffa på framåt. På fredag är en ny tenta. Den kommer jag att klara. Jag är inte det minsta orolig. Algoritmer känns lite för enkelt för att vara ett eget ämne. Men ja. Det finns såklart de i klassen som har problem med dem också.
Bio blev det nu under kvällen.
Vi var och såg på 2012.
En katastroffilm!
Inte dålig. Men den handlar bara om katastrof. En enda lång katastroforgie. Människor som skriker, bilar som rullar omkring, mark som rämnar, hus som kollapsar och... glömde jag säga: folk som skriker.
Det måste funnits runt 40 olika "i sista sekunden"-scener. Allt gick ut på det. Jag minns inte riktigt om filmen ens hade en handling.
Ändock underhållande.
Den var inte riktigt så patriotisk som jag hade befarat.
Men du behöver inte gå och se den.
Marias bil är inne på verkstaden... igen.
Hon köpte den för 24000 - för 11 månader sedan. Och med de 8500 som de vill ha denna gång så kommer hon att ha lagt ut nästan 24000 bara för reparationer också. Nice. Klart prisvärd sak.
Nej... nu är jag trött. Det jag hade tänkt skriva om får jag, i stället, skriva om i efterhand.
En av mina trogna läsare kommer hit.
I helgen kommer min fantastiske vän, Lina, till Malmö. Hon och hennes fästman, Peter, ska väl göra någonting och besöka någon och sådant... det bryr jag mig inte om... men på söndag ska vi träffas! :)
Jag hade tänkt att vi skulle åkt förbi Växjö när vi åkte ned från Umeå... men det blev ändringar i planerna, på grund av att Maria ju åkte till sin anställningsintervju i Nässjö INNAN flytten - i stället för under flytten.
Och just ja... det var ju det jobbet hon fick också. Det har jag inte ens tänkt på.
Menmen. Vi ska äta lunch och... nu börjar jobbet med att lista ut VAR vi ska äta lunch.
Ah... just ja. I måndags satt jag och Mikael, i klassen, och pratade om mobiltelefoner. Han är en Somy Ericsson-fanboy och jag, som har testat de telefonerna OCH Nokiatelefoner tidigare vet ju att min iPhone faktiskt ÄR fruktansvärt bra.
Han hade dock vissa åsikter om iPhones hållbarhet. Många av dem går sönder.
"Min har i alla fall fungerat sedan leverans. Den har aldrig låst sig" säger jag då.
Morgonen efter så låste den sig och jag fick inte igång den igen. :D
Jaja... det fixade till sig. Jag hade ett externt program som skulle fixa till alla metataggar i musikbiblioteket. Så det var nog helt enkelt mååånga ändringar som den var tvungen att utföra när jag startade musikspelaren. Och det är såklart en nackdel. När iPhonen utför ett stort arbete och behöver lite tid för sig själv att tänka... då säger den ingenting. Den bara verkar låsa sig.
Ungefär som när man ska uppgradera mjukvaran i den. Ibland tar det jättelång tid. Senast jag uppgraderade den så tog det fem minuter innan mätaren rörde på sig. Sedan tog resten en till två minuter. Men då rörde sig mätaren också, så då visste jag att det hände någonting.
Senast Sofia uppgraderade sin mjukvara så låste den sig helt. Men... med dessa erfarenheter i minnet så kan det ju vara så att hennes iPhone, som är till brädden fylld av nästan 16GB musik, kanske behöver en hel natt på sig att fundera, innan det går att lägga in den nya programvaran? Who knows?
Nåja. Nu ska jag gå ned och hämta tvätten.
Jag hade tänkt att vi skulle åkt förbi Växjö när vi åkte ned från Umeå... men det blev ändringar i planerna, på grund av att Maria ju åkte till sin anställningsintervju i Nässjö INNAN flytten - i stället för under flytten.
Och just ja... det var ju det jobbet hon fick också. Det har jag inte ens tänkt på.
Menmen. Vi ska äta lunch och... nu börjar jobbet med att lista ut VAR vi ska äta lunch.
Ah... just ja. I måndags satt jag och Mikael, i klassen, och pratade om mobiltelefoner. Han är en Somy Ericsson-fanboy och jag, som har testat de telefonerna OCH Nokiatelefoner tidigare vet ju att min iPhone faktiskt ÄR fruktansvärt bra.
Han hade dock vissa åsikter om iPhones hållbarhet. Många av dem går sönder.
"Min har i alla fall fungerat sedan leverans. Den har aldrig låst sig" säger jag då.
Morgonen efter så låste den sig och jag fick inte igång den igen. :D
Jaja... det fixade till sig. Jag hade ett externt program som skulle fixa till alla metataggar i musikbiblioteket. Så det var nog helt enkelt mååånga ändringar som den var tvungen att utföra när jag startade musikspelaren. Och det är såklart en nackdel. När iPhonen utför ett stort arbete och behöver lite tid för sig själv att tänka... då säger den ingenting. Den bara verkar låsa sig.
Ungefär som när man ska uppgradera mjukvaran i den. Ibland tar det jättelång tid. Senast jag uppgraderade den så tog det fem minuter innan mätaren rörde på sig. Sedan tog resten en till två minuter. Men då rörde sig mätaren också, så då visste jag att det hände någonting.
Senast Sofia uppgraderade sin mjukvara så låste den sig helt. Men... med dessa erfarenheter i minnet så kan det ju vara så att hennes iPhone, som är till brädden fylld av nästan 16GB musik, kanske behöver en hel natt på sig att fundera, innan det går att lägga in den nya programvaran? Who knows?
Nåja. Nu ska jag gå ned och hämta tvätten.
It's like playing in a rock band.
Ja, så var det torsdag igen då.
Veckorna går sanslöst snabbt när man inte har skola att gå till varje dag. När det är varannan dag så flyger tiden bara förbi. Dessutom har jag faktiskt ganska roligt.
Jag har ofta funderat på det där förut.
Jag har ju alltid bara suttit och haft en massa tråkigt. Tiden har gått långsamt - men sedan när jag tittat tillbaka på ett specifikt år så kommer jag inte ihåg någonting av värde - och då känns det som att det året bara försvann... snabbt!
Nu blir effekten lite omvänd.
Nu går tiden snabbt i tiden jag lever... men när jag tänker tillbaka på de åtta veckor jag gått i skolan så har det hänt så mycket att det, i jämförelse med mitt liv innan, känns som MINST ett år! För det har hänt saker. Jag har händelser att blicka tillbaka på och minnas.
I går var jag - och nägra andra ur klassen - på en mässa i Lund. Den är egentligen till för att studenter ska ragga exjobb, praktik och övrigt arbete.
De var inte vidare intresserade av oss som bara läst 8 veckor - men de flesta var åtminstone inte otrevliga. Sony Ericsson var riktigt otrevliga och killen på Sogeti var allt annat än engagerad. Kändes som att han bara ville avsluta samtalet - trots att det inte fanns någon annan bakom mig som stod och väntade.
För ja... jag tittade efter. :)
Det är lite synd. För Sony Ericsson skulle jag absolut kunna tänka mig att jobba på. Och hemskt gärna Sogeti. Företaget har en skön stil.
Men många av de andra företagen var trevliga och jag tycker att jag lyckades riktigt bra. De andra i klassen lämnade inte ens in några CV... jag lämnade in 10. Jag visste inte att jag ena hade någon zon. Men det känns som att jag befann mig i den.
Sogeti hade bjudit in en av sina konsulter till lunchföreläsning.
Härligt. Gratis läsk, lasagne och en t-shirt. (no... make that two! Jag tog en till på vägen ut) :)
"Just like rock musicians we are serious about our passion, instruments and our customers. In our creative work we understand that everyone in the project plays an important role, just as every instrument counts. We make sure our professionals are well rehearsed and prepared for any project challenge - the performances."
( http://inarockband.com )
Sedan gick vi ut på after work. Spelade biljard... jag var, som vanligt, ganska duktig OCH ganska dålig. Jag har någon typ av spel i kroppen. Jag kan sätta rätt svåra stötar och flera i rad. Men... blandar dessa med rent pinsamma saker som att missa en boll som ligger FEM CENTIMETER från och MITT FRAMFÖR ett hål.
Gah... jaja... ölen var god.
Sedan gick vi till en pub som heter Fagans. Där var det förvisso trevligt, men... jag undrar.
Henrik undrade också.
Han beställde en sådan smakrik öl som heter Newcastle och jag beställde en Kilkenny. De båda ska ju inte vara lika lunchiga som t.ex. en Guinness... men... nästan.
Och de smakade nästan ingenting. Bottenskrap? Eller utspätt?
Ja, jag vet inte. Jag kan inte tillräckligt mycket om öl... men när en Carlsberg Hof smakar MER än en Kilkenny så är det någonting som är lite fel, oui?
De stängde dessutom klockan tolv! Jättetidigt. Så då var det någon som kom på det sanslöst perfekta förslaget att gå på någon nattklubb. Där var det riiiiktigt tråkigt. Jag är verkligen ingen nattklubbsmänniska. Alternativt var jag alldeles för nykter. Jag kunde till och med räkna alla prostituerade inne på klubben. De var sju. Och om man är tillräckligt full så ska man inte klara av att urskilja dem från resten.
Nu var det i och för sig mycket mer uppenbart än jag någonsin varit med om förut. De smög verkligen inte.
Men i alla fall så gick jag därifrån efter ett par timmar och... whaddayaknow? Det låg i konserthuset, så jag klev ut ett par meter från Föreningsgatan som jag går till och från skolan varje gång. Jag som var lite orolig att jag inte skulle veta var jag var. Men det var ju inga problem alls det.
--
"Och där går han in i närkampen och trycker sig mot Hendrikssons klubba"
Vänta... jag trodde det var hockey jag kollade på. :-|
Veckorna går sanslöst snabbt när man inte har skola att gå till varje dag. När det är varannan dag så flyger tiden bara förbi. Dessutom har jag faktiskt ganska roligt.
Jag har ofta funderat på det där förut.
Jag har ju alltid bara suttit och haft en massa tråkigt. Tiden har gått långsamt - men sedan när jag tittat tillbaka på ett specifikt år så kommer jag inte ihåg någonting av värde - och då känns det som att det året bara försvann... snabbt!
Nu blir effekten lite omvänd.
Nu går tiden snabbt i tiden jag lever... men när jag tänker tillbaka på de åtta veckor jag gått i skolan så har det hänt så mycket att det, i jämförelse med mitt liv innan, känns som MINST ett år! För det har hänt saker. Jag har händelser att blicka tillbaka på och minnas.
I går var jag - och nägra andra ur klassen - på en mässa i Lund. Den är egentligen till för att studenter ska ragga exjobb, praktik och övrigt arbete.
De var inte vidare intresserade av oss som bara läst 8 veckor - men de flesta var åtminstone inte otrevliga. Sony Ericsson var riktigt otrevliga och killen på Sogeti var allt annat än engagerad. Kändes som att han bara ville avsluta samtalet - trots att det inte fanns någon annan bakom mig som stod och väntade.
För ja... jag tittade efter. :)
Det är lite synd. För Sony Ericsson skulle jag absolut kunna tänka mig att jobba på. Och hemskt gärna Sogeti. Företaget har en skön stil.
Men många av de andra företagen var trevliga och jag tycker att jag lyckades riktigt bra. De andra i klassen lämnade inte ens in några CV... jag lämnade in 10. Jag visste inte att jag ena hade någon zon. Men det känns som att jag befann mig i den.
Sogeti hade bjudit in en av sina konsulter till lunchföreläsning.
Härligt. Gratis läsk, lasagne och en t-shirt. (no... make that two! Jag tog en till på vägen ut) :)
"Just like rock musicians we are serious about our passion, instruments and our customers. In our creative work we understand that everyone in the project plays an important role, just as every instrument counts. We make sure our professionals are well rehearsed and prepared for any project challenge - the performances."
( http://inarockband.com )
Sedan gick vi ut på after work. Spelade biljard... jag var, som vanligt, ganska duktig OCH ganska dålig. Jag har någon typ av spel i kroppen. Jag kan sätta rätt svåra stötar och flera i rad. Men... blandar dessa med rent pinsamma saker som att missa en boll som ligger FEM CENTIMETER från och MITT FRAMFÖR ett hål.
Gah... jaja... ölen var god.
Sedan gick vi till en pub som heter Fagans. Där var det förvisso trevligt, men... jag undrar.
Henrik undrade också.
Han beställde en sådan smakrik öl som heter Newcastle och jag beställde en Kilkenny. De båda ska ju inte vara lika lunchiga som t.ex. en Guinness... men... nästan.
Och de smakade nästan ingenting. Bottenskrap? Eller utspätt?
Ja, jag vet inte. Jag kan inte tillräckligt mycket om öl... men när en Carlsberg Hof smakar MER än en Kilkenny så är det någonting som är lite fel, oui?
De stängde dessutom klockan tolv! Jättetidigt. Så då var det någon som kom på det sanslöst perfekta förslaget att gå på någon nattklubb. Där var det riiiiktigt tråkigt. Jag är verkligen ingen nattklubbsmänniska. Alternativt var jag alldeles för nykter. Jag kunde till och med räkna alla prostituerade inne på klubben. De var sju. Och om man är tillräckligt full så ska man inte klara av att urskilja dem från resten.
Nu var det i och för sig mycket mer uppenbart än jag någonsin varit med om förut. De smög verkligen inte.
Men i alla fall så gick jag därifrån efter ett par timmar och... whaddayaknow? Det låg i konserthuset, så jag klev ut ett par meter från Föreningsgatan som jag går till och från skolan varje gång. Jag som var lite orolig att jag inte skulle veta var jag var. Men det var ju inga problem alls det.
--
"Och där går han in i närkampen och trycker sig mot Hendrikssons klubba"
Vänta... jag trodde det var hockey jag kollade på. :-|
