Sabadon

... sjunger WASP.
Gruppen som förstörde för sig själva genom att ta till sig en av världens barnsligaste image. Det var blod och det var lemlästningar och det var... ja... sådant som tilltalar 12-åringar.
Tyvärr. För... en del av deras musik var det faktiskt inget fel på. Men det känns inte helt okej att lyssna på dem. Jag skäms ju lite. Jag menar: WASP... med Blackie Lawless som frontfigur. De bet typ huvudet av oskulder, på scenen. Jag menar... vad faan.
Muppar som förstörde för oss som ser Metal som en seriös musikgenre. Förstörde för oss som lyssnar på metal på grund av musikens skönhet - och inte för att vi är så jävla hårda.

Alltså jag kan tycka om vissa delar av den teatern. Men man får ju ffs inte ta det på allvar. :D

Men jag skrev inte om WASP helt utan anledning.
Det hela började med en storm.
Min första storm.
Här sitter jag, i mitt vardagsrum, och så stormar det utanför. Det flyger saker utanför... jättesnabbt. Det låter WOOOOOOOOOOOOOOOOO, hela tiden.
När jag gick hem från skolan så började det blåsa lite mer... och sedan lite mer. Och så regnade det. Ibland var det svårt att gå... jag började liksom ta ett steg men stod bara still.
Så jag passade på att gå till vårdcentralen och låta dem hugga mig i armen med en nål.

Och...
Som vanligt svimmade jag.
Förbannat! :D
Blodprov... vaccineringar... allt som inte gör ont. Det spelar ingen roll.

Eller ja. Jag tuppade inte av helt.
Jag säger att jag alltid brukar svimma. Så då är det förberedda.
Nu blev det lite annorlunda, dock. Normalt sett brukar jag få ligga ned eller så har de en sådan fancy stol som går att hissa fram och tillbaka och så får jag halvligga i den... och ligga/sitta kvar ett tag efteråt.
Men inte den här gången.
Jag fick sitta... och direkt efteråt var det liksom:
"Och nu går vi till den där britsen!"
"Eh... va? Nä, inte nu?" för jag kände att det började bli lite svart för ögonen.
"Jo, nu går vi... upp!"
Så reste jag mig upp och så höll hon fast mig så jag inte ramlade. Det var bara två metar att gå och den sista metern såg jag ingenting. Men jag hade tidigare sett att det fanns en skärm där, så jag sträckte ut armen där den borde vara och: bingo! Jag fick tag i den och svingade mig stelt och smidigt runt och ned på britsen.

Läskigt. Jag såg ju ingenting. Det var helt svart för ögonen.

Men jag höll mig alltså vid medvetande och hörde, men förstod inte vad hon menade, när hon sa:
"Lägg dig ner nu."
*Sabadon kämpar instinktivt emot*
"Lägg dig ner NU!"
*Sabadon kämpar lite till*
Och sedan förstod jag att hon menade: "Lägg dig ned nu" :) Så... då blev jag snäll och lade mig ned.

Jag skulle gärna sett den där lilla kampen, utifrån. :D

Oh well.

Nu har jag i alla fall bunkrat upp lite. Storm och kanske en liten febertopp? I morgon har jag inget att göra. Jag tänker bara sitta hemma och invänta fredagens tenta. Det var därför jag vaccinerade mig i dag.
The fever is coming.