14,4 enheter. Då lyfter vi!

Bara för att skryta så hämtade jag till slut ut tentan, i går. Bara för att se vad jag gjort för fel.
Men det visade sig att 61 poäng VAR max. Så... där fick jag mitt livs första fullpoängare, minsann.
Dessutom fick jag på olika frågor; ett plus, samt fyra smilies... och, på framsidan, omdömet: "Tack för facit"

Och ja... det var ju "bara" datorkunskap. Någonting som, för mig, är så grundläggande att det känns lite löjligt att jag... faktiskt är så stolt att jag nästan gråter lite glädjetårar när jag tänker på mitt resultat.
Men det är stort. Riktigt stort för mig. Jag har ju aldrig kunnat någonting förut (enligt mig).
Kanske har jag nu hamnat rätt, till slut?
Vem vet?
Det känns ganska rätt i alla fall.

I går var vi ute på en after work (school). Vi drack några öl för mycket (igen). Ja... så som det ju BLIR när man sitter på en pub tillsammans med trevligt sällskap.
Se!
Jag satt på en pub... med trevligt sällskap.
Även det är riktigt stort, för mig. Nästan lika stort som mitt första spikade prov. Jag har suttit sådär i min ensamhet och undrat vad som är fel. I flera år har jag bara suttit och hoppats, längtat efter ett LIV. Jag har observerat - och tänkt på hur andra verkar ha det. Andra människor, du vet: Sådana med kompisar! De kanske går ut och träffas, ibland. De har kul. Och jag har bara suttit där hemma och inte alls vetat vad jag ska ta mig till för att få ett sådant liv. Eller åtminstone något i närheten.
Jag har bara känt att det måste vara något stort fel på mig, eftersom ingen vill umgås med mig. Inte ens mina gamla barndomskamrater.

Jag vågar inte ta ut någonting i förskott. Det är inte som att jag fått bra självförtroende bara sådär! Men det är bättre. Kanske förbättrats med 400%... men det säger inte så mycket då det låg på 0,2 förut. (jag vet inte hur man mäter självförtroende... men om det finns något mätbart så känns 0,2 någonting, som en ganska korrekt siffra) Jag trot fortfarande att jag kommer att lyckas misslyckas, med nästa kurs. Ändå var det JAG som satt och programmerade hela databasen i går. De andra försökte bara förstå vad jag gjorde. Men... ändå! Det KAN gå åt helvete.
Samma sak med kompisarna på puben också. (Ja... de är ju från klassen, så... jag träffar dem inte BARA på puben). Vi trivs bra tillsammans och vi är väldigt lika (ej utseendemässigt dock) men... vad som helst kan hända. I alla fall i min värld. Allt kan rämna.

Men vem vet?
Om 5-6 veckor till så kanske mitt självförtroende höjts med ytterligare 1800% och... då! Då ligger jag på 14,4 självförtroende och... då är jag näst intill en helt vanlig människa. :)

Lev å må.

Kommentarer
Postat av: Sharon Eisbrenner

Roger rocks! yes! maybe you have found your inner mellow, laid-back southerner. pinches his cheeks

2009-10-28 @ 01:31:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0