Bara motorväg kvar.

Det går fortfarande bra med bilframförandet.
Men... jag har nu kört 86% av mina förbetalda lektioner och det är ännu en del kvar. Vi måste nog lägga ut pengar och boka några lektioner till.
I dag var sista lektionen inför halkbanan, på onsdag. Så jag får väl köra lite privat under helgen.
Sedan vet jag inte vad som händer.

Jag får fokusera på teorin några dagar nu - så jag känner att jag börjar ha lite koll på allt det. Jag har gjort några diagnostiska prov i dag och klarat fyra stycken. Men jag har uppenbara problem med en del absolut konskap som hur långa barn får vara yada yada bilbälten och stolar... samt hur det är med alla datum för vinterdäck hit och dit. När MÅSTE man. När FÅR man... när BÖR man.
Dumma föränderliga datum. Bättre med ETT datum.

Dessutom tycker jag man måste KUNNA lite för mycket, för att ta ett körkort. Var går gränsen mellan vad som är nödvändigt att kunna - och vad som är löjligt? En del saker kan absolut vara bra att ha ett hum om. Att tänka på. Att veta att det finns regler som säger hur man får och inte får göra. Bra att veta var man kan läsa om detta - när man skulle behöva den informationen.

Men det finns så mycket som känns som overkill.

I alla fall så får jag prata med dem, på trafikskolan. Jag vill veta hur lång tid detta kommer att ta. Jag hade först hoppats på att bli klar innan skolan börjar. Men i brist på lediga tider så lär det inte gå. Det finns ju inga tider för körlektioner. Några fler krävs för att få komma till uppkörning.

I måndags sprang jag 10 kilometer. Jag hade tänkt springa 6... men kände mig så pigg att jag sprang 10. Och då kändes det som att jag skulle kunnat springa 10 till.
Men knän tar ju stryk av att springa längre än vanligt. Så jag vilade i dag och springer ett lagom långt pass i morgon, i stället för det korta pass jag hade planerat i dag. Ett kort pass i dag skulle nog göra mer skada än ett längre under morgondagen.

Nä. Nu ska jag gå och lägga mig.


"I ett förhållande av längre varaktighet är konsten att hela tiden få repriser att likna premiärer."

Veckorapport.

Och just NU känner jag mig väldigt ensam.
Maria har just åkt upp till Nässjö - för sista gången.

Alltså det är ju inte annorlunda mot hur det brukar vara. Hon åker ju upp och är där en vecka... men min hjärna vet att det är något på gång, så den får väl för sig att det är någonting dumt och farligt som är i görningen.
Men ja. Hon kommer hit på fredag och då kommer vi att bo tillsammans hela veckorna.

Men det kan finnas en annan anledning till att jag känner mig ensam... och det är att den här helgen inte varit så givande. Alltså det har inte varit något FEL på det vi gjort. Men först så kommer hon hit flera timmar efter hon brukar (reste med bil för att få ned en del saker)... så vi hade liksom ingen fredag kväll tillsammans. Sedan gick nästan hela lördagen åt till att åka omkring med hennes syster och Micke... IKEA, Bauhaus, ett par djuraffärer och sedan sy en väska.

Vi gick på bio. Det var såklart trevligt. Men det blir ju inte så mycket prat. :D
(Inception... faktiskt rätt bra, trots Leonardo i huvudrollen. Jag är så less på hans bistra ögonbryn. Dvs det uttryck han använder när han ska se allvarlig och fundersam ut. Han slänger på sig den minen i varje film han är med i och de gör så att han ser ut som en elvaåring som har köpt lösögonbryn från Sesam-butiken... våning 2: Bert-avdelningen)

Jaja... nu sitter jag och kollar på den "rafflande" upplösningen i Scandinavian masters... där en svensk ligger i delad ledning inför sista hålet.
Colan har försvunnit. Den tog Maria minsann med sig. :) Så jag får gå ut och köpa en ny. No biggie.
I kväll kommer Erik hem till Malmö... så vi får ta och hitta på någonting. Han ska visserligen jobba den kommande veckan. Jag ska köra på körskola. Jag ska läsa teori och jag ska jogga. Men resten av tiden kommer jag att vara sådär ensam som jag är nu. Blir nog lite biljard eller nåt.

Sedan är vi sambos på heltid. Med allt vad det betyder.

Vi hörs.

Knappt vaken, men ändå...

Körskolan går bra. Läraren har uttryckt sig som "Det hör gick så bra att jag nästan vill fälla en tår". Så det låter ju positivt.
Dock har jag inget körkort ännu. Men det kommer. Frågan är om jag klarar det inom dessa 30 lektioner eller om det krävs fler. I Malmö krävs det mellan 35-50 lektioner. Fast det finns ju undantag. Både positiva och negativa sådana.

Nu har jag jobbat på skolan i en vecka. Tjänat lite extra slantar. Det är ju inte så illa. Därför har min pånyttbörjade joggingkarriär lagts på is under den veckan. Det har varit 30 grader varmt och jag har sprungit och burit tunga möbler. Kändes inte som att orken fanns. Dessutom hade jag en liten överansträngning i höger vad.
Nu är de känningarna helt borta.
Så jag tänker dra ut på ett löppass nu, efter jag skrivit detta. Sedan blir det körlektion igen och i kväll är det teori som står på schemat.

Måste ringa mamma också. Det är inte alla dagar ens mamma fyller år.

På fredag ska Maria köpa en ny telefon. För mitt studiemedel. :) Det blir en Sony Ericsson X10 Mini Pro. En telefon jag tror är bra (helst nu då Apple utveckat samma telefon som de redan släppte för mer än ett år sedan... med vissa tweakar och små obetydliga uppdateringar).

Jag och Maria har planerat att dra ut på en liten utflykt, med tält och sådant jox. Det ser jag fram emot. Men jag vet inte om det blir av. Maria har ju ingen semester och nu blev det prat om att hon kanske inte skulle ha ork efter hon börjat på sin nya arbetsplats. :-/
Menmen... det går nog.

Förresten så är det många av mina gamla bekanta som bara försvunnit och dött av. Sådana som jag haft bra kontakt med, alltså. De kanske också har mycket att göra, i sina liv. Idunnno. Jag har i alla fall massor att göra. Därför kanske jag inte riktigt haft tid att höra av mig till dem heller. Förlåt. :-(

I'm an excellent driver.

Så... Då har jag gått på körskola i en vecka. Någon sådan intensivkurs i styrning av stor bökig manick. Bilar känns fasligt omoderna... även de moderna bilarna. Koppling hit och dit, broms, krypkörning, växlar. Gaspedal och motorstopp. Varför kan motorerna få stopp?
Det är ju bara irriterande när man står där i en vältrafikerad korsning och plötsligt får stopp, mitt i korsningen, bara för att man råkade vara lite ivrig på att släppa upp kopplingspedalen.
Och farligt! Jag har ju brått och vill därifrån... för det kommer bilar från ANDRA hållet nu. Det känns vansinnigt kontraproduktivt att bilen då drabbas av stillestånd. Vad fan ska DET vara bra för? :D

Jaja. Jag lär mig väl.

Jag har även börjat springa igen. Så jag har varvat löpning med vandring. Ena dagen blev det en tvåtimmars promenad, sedan andra dagen tre mil cykling följt av 1500 meter löpning. Tredje dagen gick jag 2 mil igen. Fjärde dagen sprang jag 6 km, sedan har det fortsatt på det sättet. Mitt schema säger att jag ska springa 10 km på fredag. Då börjar det äntligen bli riktig löpning. Allt under en mil känns ju bara som att man skyndar sig att hinna till butiken innan den stänger för kvällen.

I alla fall. Sådär har jag hålllit på i typ 10 dagar nu och det har resulterat i en viktförändring på 0,7 kg.

En ökning... på 0,7 kg. :-/

Oh well. Man kan inte få allt heller.

Ha det så bra.

RSS 2.0