In sickness...
Jag har inte så mycket att skriva om just nu. Sitter här hemma när jag egentligen borde bege mig mot tandborsten. Men jag kommer att komma lite sent, i dag.
Sent till min praktikplats alltså. Det är sista veckan för praktik och jag kommer tyvärr få vänta på beskedet om jag även kan få göra min långa praktik där - nästa år.
Anledningen att jag blir lite sen i dag är inte att jag blivit slö. Jag är sjuk. Men jag vill inte vara borta sista veckan. Så jag tar det lite lugnt. Njuter av min morgon. Äter frukost och kliver upp ur soffan när jag känner att jag orkar.
Bra med arbetsplatser där man har flex. Vi kan börja mellan 6:30 - 9:30, så det är ingen fara. Jag kommer att vara där innan 9.
Det känns bara lite ovant.
På förra arbetsplatsen hade vi också flex. Men där gick det minsann inte bra att börja "för sent". Folk blev sura ändå. Antagligen sådana som hade jobbat där i hundra år... då de inte hade flextid... och helt enkelt inte tålde att se alla ungdomar komma och gå som de ville.
Vad som var mer förvånande var såklart att även chefen tog deras parti. Han tog bort mina rättigheter till flex och sedan var utfrysningen och mobbningen igång för fullt.
Så jag sitter såklart här och känner mig lite orolig.
Inte orolig för vad folk på det här jobbet ska tänka. Eller chefer på det här jobbet heller, för den delen. Jag vet att det går bra att utnyttja sin flex. Men ändå finns det kvar... som ett litet ärr.
Vi ska till London. En slags bröllopsresa. Eller ja. Vi fick den resan i bröllopspresent. Marias bror bor där, så vi kommer att bo hos honom. Hoppas han har koll på var vi ska gå och vad vi ska göra. För det enda jag kan tänka på är väl diverse muséer som jag ännu inte besökt. Men var de ligger... det vet jag inte.
Just det. Köpte även tre garderober. Vi var på IKEA och rekade i torsdags. Köpte dem i fredags. Fick dem hemkörda på lördagen och sedan monterade vi ihop dem på söndagen.
Väldigt mycket IKEA, tycker jag. Nu får det vara nog! :)
Fast jag får väl skylla mig själv. Det var faktiskt min idé att köpa garderober till sovrummet.
Se! Det är därför man ska hålla sig borta från sådana idéer och hålla sig borta från att blanda sig i saker som sedan gör att JAG får lyfta och jobba och kämpa och svettas och... ja. Allt sådant man helst inte ska göra när man är sjuk. :-/
Nä. Nu ska jag faktiskt resa mig upp och dra till jobbet.
Sent till min praktikplats alltså. Det är sista veckan för praktik och jag kommer tyvärr få vänta på beskedet om jag även kan få göra min långa praktik där - nästa år.
Anledningen att jag blir lite sen i dag är inte att jag blivit slö. Jag är sjuk. Men jag vill inte vara borta sista veckan. Så jag tar det lite lugnt. Njuter av min morgon. Äter frukost och kliver upp ur soffan när jag känner att jag orkar.
Bra med arbetsplatser där man har flex. Vi kan börja mellan 6:30 - 9:30, så det är ingen fara. Jag kommer att vara där innan 9.
Det känns bara lite ovant.
På förra arbetsplatsen hade vi också flex. Men där gick det minsann inte bra att börja "för sent". Folk blev sura ändå. Antagligen sådana som hade jobbat där i hundra år... då de inte hade flextid... och helt enkelt inte tålde att se alla ungdomar komma och gå som de ville.
Vad som var mer förvånande var såklart att även chefen tog deras parti. Han tog bort mina rättigheter till flex och sedan var utfrysningen och mobbningen igång för fullt.
Så jag sitter såklart här och känner mig lite orolig.
Inte orolig för vad folk på det här jobbet ska tänka. Eller chefer på det här jobbet heller, för den delen. Jag vet att det går bra att utnyttja sin flex. Men ändå finns det kvar... som ett litet ärr.
Vi ska till London. En slags bröllopsresa. Eller ja. Vi fick den resan i bröllopspresent. Marias bror bor där, så vi kommer att bo hos honom. Hoppas han har koll på var vi ska gå och vad vi ska göra. För det enda jag kan tänka på är väl diverse muséer som jag ännu inte besökt. Men var de ligger... det vet jag inte.
Just det. Köpte även tre garderober. Vi var på IKEA och rekade i torsdags. Köpte dem i fredags. Fick dem hemkörda på lördagen och sedan monterade vi ihop dem på söndagen.
Väldigt mycket IKEA, tycker jag. Nu får det vara nog! :)
Fast jag får väl skylla mig själv. Det var faktiskt min idé att köpa garderober till sovrummet.
Se! Det är därför man ska hålla sig borta från sådana idéer och hålla sig borta från att blanda sig i saker som sedan gör att JAG får lyfta och jobba och kämpa och svettas och... ja. Allt sådant man helst inte ska göra när man är sjuk. :-/
Nä. Nu ska jag faktiskt resa mig upp och dra till jobbet.
My way IS the highway.
-Flyttat till Malmö... går en bra utbildning och jag gör det bra också. På praktikplatsen blir jag kallad naturbegåvning.
-Sitter med i skolans ledningsgrupp.
-Ett hyfsat rikt liv, med efter work och sådant.
-Klarar nu av att emulera ledare, så att jag åtminstone under kosta stunder kan framstå som en sådan.
-Jag har tagit körkort.
-Jag har flyttat in i en fantastisk lägenhet, i ett sanslöst bra läge.
-Jag har gift mig.
Många gånger har det hänt att jag suttit och tänkt på vad som hänt under mitt senaste år - och upptäckt att jag liksom bara suttit och småfnissat av ren glädje. Att jag bara sitter och spontanskrattar lite för att allt har gått så spikrakt uppåt.
Ibland undrar jag hur brant den positiva kurvan kan vara. Men rimligtvis borde man väl inte bara kunna bestiga berg med brant lutning - utan även klättra över höga lodräta murar. För det är så det känns. Jag har bara fortsatt rakt uppåt och... men hallå! Jag SER faktiskt ett slut på den här muren nu. Det är fortfarande lite suddigt men den tar faktiskt slut där borta. Jag kan inte riktigt läsa vad som står på skyltarna, men det står någonting bra. Det vet jag.
Fast...
Ibland funderar jag även hur länge detta kan pågå. När kommer nästa dip? Någon gång måste den väl ändå komma? Livet kan väl inte bara fortsätta sin sanslösa raketuppskjutning?
Kan det vara så att detta är mitt livs höjdpunkt? Allt går så bra. Men... Kommer jag att hitta ett bra jobb? För om jag inte gör det så kommer nästa steg genast kännas lite sämre än detta.
Men det är väl inte lönt att fundera så mycket över det. :)
Jag har gift mig. Jag har skaffat körkort. Jag bor perfekt. Backspegeln som jag krossade för två år sedan: Det verkar jättedumt att limma ihop den igen nu. Skygglappar på - och njut. I alla fall ett tag till.
Körkortet kanske jag borde skaffat för en halv livstid sedan. Men det gör inget. Jag är lika glad för att jag tagit det nu. Jag är kanske till och med lite gladare. För som 18-åring känns det nästan lite som att man SKA ta körkort. Det är så alla gör och det förväntas av en. En 18-åring som klarat körkortsutbildningen blir naturligtvis glad. Men att ta kortet som lite äldre känns kanske lite mer otippat. Jag har inte följt mallen. Jag har inte blivit sådär "fri" som en körkortsbestyckad människa blir - förrän nu.
På tal om körkort så har jag samtalat med min vän Karl. (ja han var på bröllopet, såklart) Jag och Maria ska åka upp till Göteborg. Sedan åker vi 4 upp till Umeå för att fira jul med nära. Min första road trip. :)
Synd att det är vinter då, bara. Det går ju liksom inte riktigt att stanna för att bara njuta av natur. "Nooo. Don't open that door!" *freeeeze*
Vi ska åka till London också, på en kort bröllops week-end.
Men den resan är inte lika planerad, ännu. Vi får la kolla på den i kväll eller nåt. Måste ju se så vi kan få ledigt också.
...
Och att addera till listan, längst upp;
-Jag har börjat träna igen. Lite löpning - lite gym. Känns bra.
-Och jag har mandariner på bordet. mmm
Jolly good. Jolly good.
Enda nackdelen är att brevbäraren ringde på, i fredags, och sa: "Det här fungerar inte."
Och syftade på vår kampkatt, som uppenbarligen går till full attack genom brevinkastet.
Han är ju så j**la lång. Så han når uppenbarligen typ 10-15 cm upp genom inkastet också.
aah... vad göra, vad göra?
Nu får vi försöka fixa något sätt att täppa till så inte hatekitten lyckas klämma ut tassar fulla av klor för att sarga den där stackars oskyldiga postiljonen.
Någon dag hittar vi väl en brevbärare som har dött och förblött, liggande utanför dörren. Jobbigt. Då måste man ju baxa och rulla iväg henne till någon annans dörr.
Alltså. Kan hon inte bara ta på sig handskar? Det skulle göra allting så mycket enklare.
-Sitter med i skolans ledningsgrupp.
-Ett hyfsat rikt liv, med efter work och sådant.
-Klarar nu av att emulera ledare, så att jag åtminstone under kosta stunder kan framstå som en sådan.
-Jag har tagit körkort.
-Jag har flyttat in i en fantastisk lägenhet, i ett sanslöst bra läge.
-Jag har gift mig.
Många gånger har det hänt att jag suttit och tänkt på vad som hänt under mitt senaste år - och upptäckt att jag liksom bara suttit och småfnissat av ren glädje. Att jag bara sitter och spontanskrattar lite för att allt har gått så spikrakt uppåt.
Ibland undrar jag hur brant den positiva kurvan kan vara. Men rimligtvis borde man väl inte bara kunna bestiga berg med brant lutning - utan även klättra över höga lodräta murar. För det är så det känns. Jag har bara fortsatt rakt uppåt och... men hallå! Jag SER faktiskt ett slut på den här muren nu. Det är fortfarande lite suddigt men den tar faktiskt slut där borta. Jag kan inte riktigt läsa vad som står på skyltarna, men det står någonting bra. Det vet jag.
Fast...
Ibland funderar jag även hur länge detta kan pågå. När kommer nästa dip? Någon gång måste den väl ändå komma? Livet kan väl inte bara fortsätta sin sanslösa raketuppskjutning?
Kan det vara så att detta är mitt livs höjdpunkt? Allt går så bra. Men... Kommer jag att hitta ett bra jobb? För om jag inte gör det så kommer nästa steg genast kännas lite sämre än detta.
Men det är väl inte lönt att fundera så mycket över det. :)
Jag har gift mig. Jag har skaffat körkort. Jag bor perfekt. Backspegeln som jag krossade för två år sedan: Det verkar jättedumt att limma ihop den igen nu. Skygglappar på - och njut. I alla fall ett tag till.
Körkortet kanske jag borde skaffat för en halv livstid sedan. Men det gör inget. Jag är lika glad för att jag tagit det nu. Jag är kanske till och med lite gladare. För som 18-åring känns det nästan lite som att man SKA ta körkort. Det är så alla gör och det förväntas av en. En 18-åring som klarat körkortsutbildningen blir naturligtvis glad. Men att ta kortet som lite äldre känns kanske lite mer otippat. Jag har inte följt mallen. Jag har inte blivit sådär "fri" som en körkortsbestyckad människa blir - förrän nu.
På tal om körkort så har jag samtalat med min vän Karl. (ja han var på bröllopet, såklart) Jag och Maria ska åka upp till Göteborg. Sedan åker vi 4 upp till Umeå för att fira jul med nära. Min första road trip. :)
Synd att det är vinter då, bara. Det går ju liksom inte riktigt att stanna för att bara njuta av natur. "Nooo. Don't open that door!" *freeeeze*
Vi ska åka till London också, på en kort bröllops week-end.
Men den resan är inte lika planerad, ännu. Vi får la kolla på den i kväll eller nåt. Måste ju se så vi kan få ledigt också.
...
Och att addera till listan, längst upp;
-Jag har börjat träna igen. Lite löpning - lite gym. Känns bra.
-Och jag har mandariner på bordet. mmm
Jolly good. Jolly good.
Enda nackdelen är att brevbäraren ringde på, i fredags, och sa: "Det här fungerar inte."
Och syftade på vår kampkatt, som uppenbarligen går till full attack genom brevinkastet.
Han är ju så j**la lång. Så han når uppenbarligen typ 10-15 cm upp genom inkastet också.
aah... vad göra, vad göra?
Nu får vi försöka fixa något sätt att täppa till så inte hatekitten lyckas klämma ut tassar fulla av klor för att sarga den där stackars oskyldiga postiljonen.
Någon dag hittar vi väl en brevbärare som har dött och förblött, liggande utanför dörren. Jobbigt. Då måste man ju baxa och rulla iväg henne till någon annans dörr.
Alltså. Kan hon inte bara ta på sig handskar? Det skulle göra allting så mycket enklare.
