Excellent!


ISTQB i brevlådan?

Puh... gah... *hyperventilerar*
I dag har en klasskamrat fått sitt certifikat hemskickat.
Vi kommer ju att få ett brev i vilket fall och jag utgår från att de skickat alla samtidigt.
Eller ja. Jag vet ju inte. Jag kanske inte fått mitt brev ännu? Det får jag se när jag kommer hem.
Men nu vet jag att där kan ligga ett sådant brev som kommer att ta en timme att öppna - för att jag lär vara så skakig att jag riskerar att slita sönder och förinta allt innehåll om jag försöker öppna det snabbare än så.

Nervös.

Och lite gråtfärdig.
Det här är stora grejer, i mitt liv.

Nä... jag åker inte hem, i dag. Jag gör så här: Jag stannar kvar här resten av mitt liv och så kan jag i alla fall inbilla mig att jag nog fick det där certifikatet (som står i rubriken).

<andas>

Om jag fått certifikatet så blir det systembolaget och en Whiskey. Så nu vet du det, Maria. Så... det kommer att vara anledningen till den här månadens fattigdom. Jag tar på mig ansvaret. Det är inte på grund av dina kläder som du shoppade i går.
Men om jag INTE fått certifikatet så var det ditt fel att vi blev fattiga den här månaden. ;)

klockan är 15:17. Jag började sent i dag... så jag borde inte gå hem förrän Richard går hem. Det är bara vi två kvar... så jag kan ändå inte sitta kvar som sista person. Jag ar ingen nyckel.

(med amerikansk robot-röst)
"Jag ar ingen ny-ckel. Jag ar ingen ny-ckel. Jag..."

Jag HAR ingen nyckel... skulle det stå.

(alltså varför rättade jag inte bara mitt skrivfel, där uppe? Det där var ju inte ens roligt) ;)

Nervös, igen. Och lite ont i huvudet. Den här typen av situationer kan inte vara bra för någon.

Helst inte att sitta här på praktiken, som projektledare, och känna sig rätt värdelös. Jag kan helt enkelt inte tillräckligt för att känna att jag tillför någonting. Hoppas jag förstår mer och mer... jävligt snart! :)

Freddie's coming for you... again.

Ooooj ojojojojoj... oj oj oj oj...
I morgon har den premiär.
Mina förväntningar är så höga att det nästan bara kan bli en flopp.

Jag är nästan lika uppspelt som då jag öppnade mitt kuvert med Metallicabiljetten.

Den nya Terror på Elm Street är här.

Jag vet att det är skitfånigt. Men jag är som ett litet barn sådär klockan 11:47 dagen före julafton.
Den gamla filmen från 1984 kanske inte var världens... vackraste film. Den var inte särskilt djup. Den blev inte känd för sina skådespelarprestationer. Jag har inte sett den lika många gånger som t.ex. Alien och Terminator. Och om ärligheten ska fram så ser jag väl de filmerna som något mer kompletta, än Terror. Men... Terror på Elm Street är verkligen en bra gammal film. :)
--

Förra veckan var jag på något företagsledarmöte och höll tal.
Jag lät skriva ut några visitkort ett par timmar innan och... de gick faktiskt åt.
Det var en förvirrande upplevelse.
--

Och just ja. Sedan var jag i Italien och kollade på hur parmesanost tillverkades. Kollade på kyrkor och annat sådant som Italien är kända för. Katolicism och pizza, alltså.
--

Nästa vecka åker jag upp till Umeå, på mitt första besök där sedan jag flyttade ned. Blir väl trevligt att hälsa på gamla familj och vänner.

Lördag kväll i stugan.

I dag gick vi till polisstationen för att skaffa pass. Mitt hade försvunnit och Marias hade försvunnit. Så... skit samma. Vi skaffar nya. När vi suttit i typ 80 minuter och väntat så kommer jag fram och då säger hon "Du har redan ett pass, som gäller till 2013. (Jag kände mig helt säker på att mitt gamla ändå hade gått ut. Därför gav jag upp letandet så snabbt)
Jag skulle vara tvungen att annullera mitt gamla pass, så eftersom det bara skulle ta ungefär en vecka att få ett nytt så tog jag beslutet att söka lite till efter det jag redan hade. Mitt gamla Talibanpass.

Hittade det efter någon halvtimmes sökning. I en tidsskriftssamlare innehållande tidningar om digital fotografi, i en garderob som... ja. Rätt ologiskt ställe i alla fall.
Sedan börjar jag söka efter Marias pass och hittade det på första stället jag sökte. I ett rött skåp som hon själv sökt i. *skakar på huvudet* ja ja. :)

Nu har vi våra pass i alla fall.
Alla resor är bokade. Så nu blir det Italien den 30:e April. Najs.

Jag fick i uppdrag att stå på en högskolemässa och prata om vår skola... våra utbildningar. Jag kom på att jag verkligen gillar sådant. Förhoppningsvis lyckades jag ragga in några nya sökande till utbildningen. Men det var väldigt lite folk på mässan. Första t-shirtdagen 2010. Då väljer folk att sitta utomhus och grilla blekt fläsk, i stället för att gå inomhus och bli påhoppade av mässfolk.

Jag blev även filmad under tiden jag stod och pratade med någon person. Och efter det blev jag intervjuad.
Det har varit mycket sådant nu.

Projektet där vi skulle utveckla ett spel är nu avslutat. Jag var projektledare och allt gick bra. Där fanns inga buggar eller nåt. Excellent. Mitt första projekt = lyckat. Det första av många.

Grattis, Sofia.
AT-tentan avklarad.
Jag är inte överraskad. Det har jag ju aldrig varit.

Hmm. Maria gräver ut en massa prylar ur klädkammaren. Måste stoppa henne snart. Klockan börjar bli för mycket för att hålla på och väsnas. Volymen på tv'n måste sänkas - men det går uppenbarligen alltid bra att banka, krascha och att böka. :)

Jag tänkte bara säga att jag lever.

Saker hända. Underförstått, när jag inte skriver i min blogg, är att det händer så mycket att jag inte ens anser mig ha tid att blogga. Antingen en massa roliga saker som att jag skaffat praktikplats som projektledare eller klarat Javakursen redan med två veckor kvar av densamma. Men även tråkiga saker som att Erik snart flyttar ut. Kommer dock snart att få en ny inneboende efter honom. Men det är ingen som jag känner. Hon jobbade på TYP samma ställe som Maria. Eller nåt. Små faktafel angående det där kan vi strunta i. Det var så det hängde ihop, nästan. :)

Men i alla fall. Ni som, under bloggtorkans tider, vill veta vad som händer i mitt liv får helt enkelt höra av er på annat sätt. Ring, sms'a eller maila. Facebook och messenger finns jag också på. Sitt inte här och vänta. :) För ibland kan jag vara väldigt inaktiv. Det vet jag. Men det betyder inte att jag inte bryr mig.
Däremot: Att ni inte hör av er... DET betyder att ni inte bryr er, ho ho ho. ;)

Men i alla fall så har jag åter igen köpt en fin bok, för skolan, som jag inte öppnat. Jag måste sluta slösa pengar på studielitteratur.
I dag skulle jag och Erik ut och paddla kajak. Men min vision av min första kajaktur är INTE att det ska vara grått och regna som fan. Erik bryr sig dock inte om sådana petitesser.
Well, I DO!
Så jag stannade hemma.
Jag vill att det ska vara sol och varmt och skönt och... torrt.

Tio små testarpojkar.

Crap.
Det här fick jag lite ont i magen av.
Nu på förmiddagen kommer Andréas in och säger att han hoppar av kursen.
Det är liksom den person jag verkligen fått kontakt med. Han ska flytta tillbaka till Halmstad.

Jaja. Det... löser sig väl, på något sätt. Men jag har ju extremt svårt för att få kontakt med människor. Andréas är den första såndär polare man kan hänga med, som jag lyckats finna på 25 års tid. Så... är jag 60 år gammal när jag hittar nästa?

Nä. Full fokus på föreläsningen. Eller nåt. Jag hör ingenting av vad hon säger nu.

Ibland känns det spännande med upprepningar.

Redan så här i början av det nya decenniet så kan jag utse min, personligen, mest efterlängtade remake; A Nightmare on Elm Street.

One, two, he´s coming for you

Det torde inte undgått många att jag är ett stort fan av den gamla filmen, eller åtminstone bakgrundsstoryn till originalfilmen.
En remake är en god idé, så länge manuset håller och Jackie Earle Haley kan porträttera Fred Krueger på ett sätt som gör originalet rättvisa och tillför något nytt. Han har trots allt kontrakt för inte mindre än tre filmer de kommande åren!

Three, four, better lock your door

För er som skytt skräckfilmsgenren de senaste 20 åren och bosatt er i garderoben, så handlar originalfilmen som denna nyutgåva baserar sig på, om en amerikansk sömnig liten småstad, Springwood, vars invånare terroriseras av en seriemördare som riktat in sig på barn och ungdomar.

Five, six, grab your crucifix

Snart arresteras utbölingen Fred Krueger.
Han ställs inför rätta, men tack vare en teknikalitet tvingas domaren frikänna Freddy på samtliga punkter. De frustrerade föräldrarna bildar en lynchmobb, och bränner Fred till döds i det källarpannrum dit han fört sina offer.

Seven, eight, better stay up late

Tyvärr slutar det inte där. En tid senare börjar ungdomarna i Springwood, och Elm street i synnerhet, avlida en efter en på de mest makabra sätt, och alla i sömnen. De som överlever de första överfallen börjar snart förstå att de alla förföljs av en och samme man, och om han lyckas döda dem i sömnen, så dör de på riktigt.
Signalementet på mannen som hemsöker dem i drömmarna är lika makabert som hans gärningar; han har en sotig rödgrön tröja, en brun hatt, hans hud är brännskadad och han är beväpnad med en handske med knivar...
En av ungdomarna, Nancy Thomson, överlever men hör i en dröm hur förföljaren kallar sig Freddy, och hon beskriver utseendet på sin antagonist för sin mor som motvilligt inser vad som händer...

Nine, ten, never sleep again

"Reboot" av denna ikoniska filmserie äger rum den 16 april 2010.





Sedan vet jag inte riktigt om jag tycker att nästa film är intressant... för originalet var väl inget jag tyckte OM, riktigt... men ändå kunde jag inte undgå att känna att det var en rätt intressant liten stolpe i filmhistorien; Conan The Barbarian. Där är också en re-make på gång och i huvudrollen som Conan har vi nu naturligtvis inte längre Arnold Schwarzenegger - men Jason Momoa... som var med i Stargate Atlantis.



Termin 1 är över.

Sabadon 1 - Helvetestentan 0.

Äventyret fortsätter.

Tentasnack och en promenad ett tag.

Nu har ytterligare några dagar gått sedan sist.
Jag satt och pluggade i en hel kväll för den där tentan i mjukvarudesign - som jag bara gick och skrev för att få en uppfattning om vad jag skulle behöva plugga på inför omtentan.
När jag precis pluggat färdigt och ställer undan boken (som jag lånat från en som läst kursen tidigare) så ramlar det ut en lapp där han så snällt skrivit vilka kapitel som är de viktigaste och vilka som är de superviktigaste att läsa på. Det hade varit bra om den lappen ramlat ut INNAN jag skulle läsa boken. :)

Menmen... Man skulle klara 25 av 50 poäng på 25 frågor. När jag hade skrivit 14 frågor kände jag att jag hade 16 säkra poäng. Kollade på resten av frågorna och kände... "Alltså, jag kan klara den här". Jag räknade till slut ihop till någonting mellan 30-35 poäng och HOPPAS att jag förstått frågorna rätt nu, så jag inte givit mig själv en massa poäng på svar jag skrivit för frågor som inte ens ställts.

Men i alla fall så trodde jag absolut inte att jag skulle ha en chans att klara tentan. Det var inte så att jag bara tyckte att jag hade fattat illa... det var ju så att jag inte ens hade pluggat. Min TAKTIK var att göra omtentan och använda den här tentan som ett plugghjälpmedel inför den.
Men... nu skulle det såklart kännas rejält trist om jag inte klarade den. Nu är jag inte längre inställd på den där omtentan.

Vi har börjat programmera C.
Än så länge känns det ganska lätt. Vi har ju i och för sig bara lärt oss skriva saker på en skärm - och läsa in knapptryckningar från ett tangentbord ännu men jag har gjort ett fantastiskt litet program som berättar för dig om du druckit för lite öl, rätt lagom öl eller en alldeles perfekt mängd!
(umm. Nä. Man kan, enligt mitt program, inte dricka för mycket öl)

I dag var vi och handlade mat åt vår gremlin. Vi var tvungna att rida ut till Jäger Zoo för att finna en butik som hade öppet och GPS'en hade inte riktigt koll på en ombyggd korsning som liknade en trasig rondell. Håll till vänster och sväng sedan till höger. Så Maria höll till vänster... och när fanskapet säger: Sväng höger nu, så svänger hon höger. Fast pilen visade att vi skulle till vänster.

Då åkte vi och vände.
Sedan tyckte Maria att jag hade sagt "Nej, vi skulle rakt fram i rondellen".. men jag hade sagt vänster, så när vi kom tillbaka dit körde vi fel igen och fick oss en nätt 6 km omväg.
Jävla Malmö.

I morgon är jag ledig... så då tänker jag gå till Arlöv och köpa en sådan motordriven sticksåg (129 kr). Här ska sågas i en sådan ikeagrej man ställer under handfatet i badrummet. Till det priset tycker jag det helt klart är värt det. Jag orkar inte stå och gnugga såg i en timme tills jag blir toksvettig och trött.

... I stället så GÅR jag till Arlöv och tillbaka... vilket blir ungefär en mil.
(så jag blir toksvettig och trött)

Sedan lägger jag bara in en bild från då jag, Maria och Erik senast var ute och "bowlade"

Ja... vi skulle ut och bowla. Men det var så dyrt, på helgen, att vi skippade det. Sedan satte vi oss ned och drack alkohol för mer pengar än det skulle kostat att bowla. Men... jaja.



(Maria till vänster - och jag till höger)

The jobb is avbockat.

Inlämningsuppgiften avklarad. Ett enmånaders jobb som gick riktigt dåligt. Allt ballade ur och jag satte mig och slappade i stället. Sedan, när tiden snart var slut och det skulle lämnas in så satte jag mig och skulle skriva det färdigt. Då upptäckte jag att allt mitt jobb bara hade försvunnit. Den storyn känner de flesta redan till.

Sedan satte jag mig och tjurade i någon vecka och skrev sedan allt på ca 6 timmar... och fick godkänt.

HUR?
Jag fattade ju ingenting... nästan. Jag bara chansade lite.

Men jaja. Jag tänker inte gnälla mer över det.
I morgon och på tisdag är det tentaplugg som fan och på onsdag är det tenta. Så nu blir det inte så mycket roligt ett par dagar. Det bör jag väl kunna stå ut med.
Avatar var ju bra i alla fall. 3D är också kul. Men... Den var inte SÅ bra som jag hade trott och 3D-effekterna är inte SÅ bra som man kan hoppas.

Men testa... bilda er en egen uppfattning. Ni kanske är lite mer lättimponerade än jag är. ;)

Bang bang... I'm going to bed.

Efter julen kommer nästa jul.

Ja, det var julen det. Ett års uppladdning och förväntningar. Sedan har man en dag av vilt frosseri och sedan är det över. Nice. Sådant gillar jag. Mina föräldrar och vi har kommit överens om att inte åka till Danmark. Vi får fixa det en annan gång. Första gången jag åker till Damnark blir väl i sommar då, när jag och Erik tänkt paddla över dit, i kajak.
Ja... det krävs naturligtvis lite träning först. Men det fixar vi nog.

Nu ska jag installera Windows 2000 på den här datorn. Hej då.

En Tolvåring.

Ja, vad säger man?
Snart är det jul. Mina föräldrar är i Malmö och Erik har åkt hem till Umeå. Vi var ute och åt en bra middag på El Patio i går. Maten var bra, servicen var bra, priserna var bra... allt var bra - utom den där jävla musiken. I början var den okej, när de hade någon spansk version av Stand By Me osv... men när det verkligen började bli 'Eduardo and the Seven Sombreros' som spelade typisk Mexikansk vansinnemusik så blev det bara för mycket. Och det blev värre och värre. Latinamerikansk hip-hop från 80-talet också. Ja, jisses.

Men i alla fall. Nu är det jul igen. Jag är väl inte direkt superpeppad. Varje jul är som en krystfest. Allt ska vara så superpeppigt och trevligt och jag är inte van att ha de på det sättet. Men det är okej. Det finns ju skinka att trösta sig med.

I morgon bär det av till Tomelilla... sedan kommer vi att sova i Marias föräldrars sommarstuga och på fredag ska vi hem till Malmoe igen. På lördag blir det en liten resa till Köpenhamn, för att titta på någonting. Hoppas det är okej väder. Men man kan väl gå runt på någon julmarknad och sedan sätta sig och äta mat och dricka 5 öl. Kanske?

Jao.
Life is grand.
And soon I am, too.

Tjipp.

A just fan. Jag köpte äntligen en Whisky, i dag. Det var riktigt länge sedan jag kände att jag hade råd med en sådan. Det blev en Caol Ila. mmmmm. Nästa gång tänkte jag lägga på ett antal år på den också. Men 12 år får duga, så länge.

Separate the tazees from the rest of us.

I morgon blir det en kajaktur. Minus 5 grader och en massa vitt (snö). Hoppas bara att jag inte snurrar. Hoppas att Maria inte snurrar. Erik lär ju inte göra det i alla fall. Han är the rutinerad kajaklöpare.

I dag var sista dagen för det här året - i skolan. Det slutade lite snöpligt. I onsdags hade vi klassmiddag på Bollywood. Men de klantade sig och hade det så... intrycket blev inte så himla bra. Maten blev lite smått misslyckad med kallt ris och dålig timing. Susanne hade ätit upp sin mat långt innan jag fick min - t.ex. Ett par personer fick betala för mycket. Erik höll på att få göra det men gick tillbaka och strök en öl som han inte hade druckit. Killen som jobbade där tyckte det var helt okej att stå och diskutera hur mycket de tjänade, i uteblivna skattebetalningar, tack vare att han köpte den där kasssaapparaten i stället för den andra han hade tittat på.

Men... det var bra sällskap - och ölen var god.

Men det snöpliga var inte middagen. Det snöpliga var att vi fem minuter innan lunch (i dag) fick reda på att vi slutade. Och ja... det var liksom ingen som hängde med där. Alla bara... jaha? Sedan gick vi hem. Inget "after termin" eller nåt.
Jag får ringa och rounda upp ett par personer nästa vecka.

I dag, efter skolan, så hängde jag på Max och surfade gratis trådlöst. Jag beställde även en burgare och... vad hände med det där att de inte tillagar maten förrän de tagit emot beställningen? Jag hann inte ens ta fram kortet så låg burgaren framslabbad på brickan. Va fan... om jag vill äta en varmhållen burgare så går jag på McDonald's.

På vägen hem efter jag, Erik och Maria åt vår "Maria kommer hem-middag" så tänkte vi vara lite slöa och åka buss.
Såklart kliver vi ombord på den buss där ett riktigt praktsär campade.
Mitt under resan reser han sig upp (full och oglad)... wagglar fram till chauffören och börjar slå honom med en handske. De tjafsar ett tag och sedan börjar han slå med handsken igen. Uppenbarligen tyckte han att busschauffören var en jävla idiot. Varför? Ja... det vet nog ingen.

Så... chauffören tillkallar polis - men den dretfulla passageraren i övre medelåldern börjar ta av sig jackan och utmanar chauffören på en tvekamp. Då kliver några killar fram och avleder hans uppmörksamhet tills polisen kommer.
Sedan blev det en massa prat och vittnesmål och sådant som gjorde att vi kom hem typ en halvtimme senare.
Tur att vi inte hade brått.

Sedan gick vi och köpte lite öl... på konsum.
Där har de en sådan mackapär som man lägger sina mynt i. Och... där framme står det en full farbror och häller ned en massa mynt... och sina nycklar. "Den här tar inte nycklar" säger hon i kassan.
Sedan är det typ 240 kr kvar att betala... han har en femhundring som hänger ut ur plånboken men väljer ändå att fippla i en evighet efter kortet ... gah... gamla fulla människor som ska betala med kort. Excellent! Sådant tar oftast ingen tid alls.

Ibland vill man bara ha en sådan tazer. Den skulle gått varm i dag.

Nu stundar tusen julerus.

Går till en rätt ointressant plats just nu.

Jag har inte mycket att skriva. Jag har för tillfället ingen inspiration, jag har ingen ork. Mitt liv är 100% bättre på vissa plan och sämre på andra. Utbildningen går stilla framåt. Kurvan pekar inte fullt lika positivt uppåt, men den här kursen har gått fel för så många i klassen av så många anledningar så... jag slipper i alla fall känna mig korkad. För första gången kan jag med gott samvete säga: Det var i alla fall inte mitt fel!

På den sociala biten känns det bättre än det någonsin gjort förr. Jag träffar människor i klassen. After work, biljard, bio etc. Hoppas även kunna utveckla vänskapen med ett par och börja träffa ett par till. Så har jag liksom aldrig någonsin haft det förr - i mitt liv. Så det är extremt positivt och... eftersom jag egentligen aldrig lärt mig hur man GÖR det här... med det sociala samspelet and all that så måste jag se till att haka på när de andra gör någonting.
Det har smärtat att, i dag, få två inbjudningar men känna att jag inte kan tacka ja. En del helger vill jag vara hemma. För det är ju under helgerna som jag och Maria träffar varandra. Aldrig annars.

Distansförhållanden!
Sucks.
Alltså, ja. Om man ska vara ärlig, alltså. Nu läser ju Maria den här bloggen också, men jag vill vara helt ärlig och faktiskt säga som det är: Det är inte kul. En av de viktigare aspekterna med att leva i ett förhållande saknas. Man LEVER inte i det. Ett distansförhållande är inte ALLS samma sak som ett där man lever tillsammans. Man utvecklas inte. Man lär inte känna varandra mer och mer utan... kanske snarare lite mindre, om man nu ska mäta.

Men i alla fall:
Kursen vi läser just nu är alltså tung som en blåval och... jag har själv ingen ork eller motivation att börja om med min träning. Och det i kombination med att jag festar mycket mer, äter snabbmat och tröstäter godis gör att även JAG är på väg mot den viktklassen. Rapido!
Jag fattar inte att en människa KAN missköta sig på det här sättet... vara fullt medveten om det HELA TIDEN och ändå bara sitta och äta crap.
Jag kan ju en massa om kost och träning. Jag VET vad som krävs... jag VET vad jag måste göra. Jag vill det och jag säger hela tiden saker som: Nu ska jag sluta äta så jävla dåligt. Och så ska jag gå och träna någon gång... så jag kommer igång.

Hur går det till att man ändå liksom bara sitter på sin allt fetare butt och inte GÖR någonting konkret?
Fascinerande.

Jag var på en intervju i förrgår. I Lund. Ett företag som ska ta in 1-2 praktikanter och jag är i alla fall en av de 6 tilltänkta - som fick komma in på intervju. Om jag inte skulle få den platsen så hoppas jag i alla fall att en av de andra i klassen INTE får den. Sorry, men en person som faktiskt tror att det heter interjuv är inte värd att få ett sådant bra jobb - före mig. Gah!

Andréas sambo Mary var uppenbarligen riktigt nära att fixa en praktikplats, åt mig, där hon jobbar. Det var så nära att Andréas faktiskt hade tänkt säga det till mig. Att hon hade fixat det. Men det var ju tur att han inte sa någonting. Han hade glömt bort att säga det just den dagen. Tur för... i sista sekund hade de ändrat och sagt att testerna skulle vara klara vecka 19, i stället. Och jag har min praktik mellan veckor 20-24. Så då har de inte längre någon uppgift åt mig där.

Nu berättade de detta ändå. Men det är lite annorlunda mot om jag skulle fått veta att jag hade en praktikplats - för att nästa dag fått veta att den dragits in. :)

I morgon: Novalund. Då ska vi handla julklappar.
Maria har handlat sina. Men jag som inte är det minsta van vid att handla julklappar skjuter på det in i allra sista stund. Jag måste ju köpa klappar, så jag inte sitter där och får lika jävla dåligt samvete som jag fick förra julen. Det var verkligen hemskt att skämmas så mycket och känna mig som en riktigt kass människa. Jag tror inte att jag skulle reagera lika illa i år. Nu känner jag dem bättre - och nu MÅR jag framför allt bättre. Men ändå... De kommer att ge klappar. Så jag måste väl fixa fram några. Jag vet bara inte vad. Ty jag är fantastiskt kass på att tänka ut saker.
Jag inbillar mig att jag har en historia av att ge bort dåliga presenter.

Ja... jag har INGEN historia av att ge bort klappar. För jag har ju liksom inte firat jul sedan jag var liten - och när jag var liten så gav jag faktiskt inga julklappar heller. Skum uppväxt = skum unge.

Hmm. Det blev inget kajakande. Jag och kusin Erik hade planerat att åka kajak under söndagen, men uppenbarligen kunde de inte fixa fram några kajaker åt oss just den här söndagen. Så... vi får väl se om det fungerar på lördag, i stället. Jag behöver göra någonting fysiskt - som inte bara involverar en armrörelse som resulterar i att ett ölfyllt glas lämnar bordet och hamnar i lagom drickhöjd, vid munnen.

Eller i och för sig har jag spelat biljard också. Men det är väl inte så fysiskt ansträngande?
Fast å andra sidan har jag faktiskt aldrig sett en överviktig snookerspelare på elitnivå. :-/
Mer biljard, således! Tjohoo.

Krama varandra.
Eller äh... skit i det. Krama MIG. Jag behöver det.

... sedan ge mig en personlig tränare - i julklapp. Ni vet. En sådan som kommer jag sliter upp en ur sängen när man ligger och är slö. En som faktiskt tar tag i mig och peppar och hotar!
Det är bra grejer det.

The storm is coming.

... sjunger WASP.
Gruppen som förstörde för sig själva genom att ta till sig en av världens barnsligaste image. Det var blod och det var lemlästningar och det var... ja... sådant som tilltalar 12-åringar.
Tyvärr. För... en del av deras musik var det faktiskt inget fel på. Men det känns inte helt okej att lyssna på dem. Jag skäms ju lite. Jag menar: WASP... med Blackie Lawless som frontfigur. De bet typ huvudet av oskulder, på scenen. Jag menar... vad faan.
Muppar som förstörde för oss som ser Metal som en seriös musikgenre. Förstörde för oss som lyssnar på metal på grund av musikens skönhet - och inte för att vi är så jävla hårda.

Alltså jag kan tycka om vissa delar av den teatern. Men man får ju ffs inte ta det på allvar. :D

Men jag skrev inte om WASP helt utan anledning.
Det hela började med en storm.
Min första storm.
Här sitter jag, i mitt vardagsrum, och så stormar det utanför. Det flyger saker utanför... jättesnabbt. Det låter WOOOOOOOOOOOOOOOOO, hela tiden.
När jag gick hem från skolan så började det blåsa lite mer... och sedan lite mer. Och så regnade det. Ibland var det svårt att gå... jag började liksom ta ett steg men stod bara still.
Så jag passade på att gå till vårdcentralen och låta dem hugga mig i armen med en nål.

Och...
Som vanligt svimmade jag.
Förbannat! :D
Blodprov... vaccineringar... allt som inte gör ont. Det spelar ingen roll.

Eller ja. Jag tuppade inte av helt.
Jag säger att jag alltid brukar svimma. Så då är det förberedda.
Nu blev det lite annorlunda, dock. Normalt sett brukar jag få ligga ned eller så har de en sådan fancy stol som går att hissa fram och tillbaka och så får jag halvligga i den... och ligga/sitta kvar ett tag efteråt.
Men inte den här gången.
Jag fick sitta... och direkt efteråt var det liksom:
"Och nu går vi till den där britsen!"
"Eh... va? Nä, inte nu?" för jag kände att det började bli lite svart för ögonen.
"Jo, nu går vi... upp!"
Så reste jag mig upp och så höll hon fast mig så jag inte ramlade. Det var bara två metar att gå och den sista metern såg jag ingenting. Men jag hade tidigare sett att det fanns en skärm där, så jag sträckte ut armen där den borde vara och: bingo! Jag fick tag i den och svingade mig stelt och smidigt runt och ned på britsen.

Läskigt. Jag såg ju ingenting. Det var helt svart för ögonen.

Men jag höll mig alltså vid medvetande och hörde, men förstod inte vad hon menade, när hon sa:
"Lägg dig ner nu."
*Sabadon kämpar instinktivt emot*
"Lägg dig ner NU!"
*Sabadon kämpar lite till*
Och sedan förstod jag att hon menade: "Lägg dig ned nu" :) Så... då blev jag snäll och lade mig ned.

Jag skulle gärna sett den där lilla kampen, utifrån. :D

Oh well.

Nu har jag i alla fall bunkrat upp lite. Storm och kanske en liten febertopp? I morgon har jag inget att göra. Jag tänker bara sitta hemma och invänta fredagens tenta. Det var därför jag vaccinerade mig i dag.
The fever is coming.

Men bio är i alla fall bäst hemma.

Det är förresten som så, att jag fortfarande är nöjd.
Jag fick godkänt på den sista hängande tentan. Jag fick ett rätt dåligt resultat - men det hade jag räknat med. Jag visste att jag hade klarat den och jag visste att jag skulle få ett rätt dåligt resultat så - jag är inte överraskad.

Men jag har i alla fall klarat den och nu är det bara att fortsätta tuffa på framåt. På fredag är en ny tenta. Den kommer jag att klara. Jag är inte det minsta orolig. Algoritmer känns lite för enkelt för att vara ett eget ämne. Men ja. Det finns såklart de i klassen som har problem med dem också.

Bio blev det nu under kvällen.
Vi var och såg på 2012.
En katastroffilm!

Inte dålig. Men den handlar bara om katastrof. En enda lång katastroforgie. Människor som skriker, bilar som rullar omkring, mark som rämnar, hus som kollapsar och... glömde jag säga: folk som skriker.
Det måste funnits runt 40 olika "i sista sekunden"-scener. Allt gick ut på det. Jag minns inte riktigt om filmen ens hade en handling.
Ändock underhållande.

Den var inte riktigt så patriotisk som jag hade befarat.
Men du behöver inte gå och se den.

Marias bil är inne på verkstaden... igen.
Hon köpte den för 24000 - för 11 månader sedan. Och med de 8500 som de vill ha denna gång så kommer hon att ha lagt ut nästan 24000 bara för reparationer också. Nice. Klart prisvärd sak.

Nej... nu är jag trött. Det jag hade tänkt skriva om får jag, i stället, skriva om i efterhand.

En av mina trogna läsare kommer hit.

I helgen kommer min fantastiske vän, Lina, till Malmö. Hon och hennes fästman, Peter, ska väl göra någonting och besöka någon och sådant... det bryr jag mig inte om... men på söndag ska vi träffas! :)

Jag hade tänkt att vi skulle åkt förbi Växjö när vi åkte ned från Umeå... men det blev ändringar i planerna, på grund av att Maria ju åkte till sin anställningsintervju i Nässjö INNAN flytten - i stället för under flytten.
Och just ja... det var ju det jobbet hon fick också. Det har jag inte ens tänkt på.

Menmen. Vi ska äta lunch och... nu börjar jobbet med att lista ut VAR vi ska äta lunch.

Ah... just ja. I måndags satt jag och Mikael, i klassen, och pratade om mobiltelefoner. Han är en Somy Ericsson-fanboy och jag, som har testat de telefonerna OCH Nokiatelefoner tidigare vet ju att min iPhone faktiskt ÄR fruktansvärt bra.
Han hade dock vissa åsikter om iPhones hållbarhet. Många av dem går sönder.
"Min har i alla fall fungerat sedan leverans. Den har aldrig låst sig" säger jag då.

Morgonen efter så låste den sig och jag fick inte igång den igen. :D

Jaja... det fixade till sig. Jag hade ett externt program som skulle fixa till alla metataggar i musikbiblioteket. Så det var nog helt enkelt mååånga ändringar som den var tvungen att utföra när jag startade musikspelaren. Och det är såklart en nackdel. När iPhonen utför ett stort arbete och behöver lite tid för sig själv att tänka... då säger den ingenting. Den bara verkar låsa sig.

Ungefär som när man ska uppgradera mjukvaran i den. Ibland tar det jättelång tid. Senast jag uppgraderade den så tog det fem minuter innan mätaren rörde på sig. Sedan tog resten en till två minuter. Men då rörde sig mätaren också, så då visste jag att det hände någonting.

Senast Sofia uppgraderade sin mjukvara så låste den sig helt. Men... med dessa erfarenheter i minnet så kan det ju vara så att hennes iPhone, som är till brädden fylld av nästan 16GB musik, kanske behöver en hel natt på sig att fundera, innan det går att lägga in den nya programvaran? Who knows?

Nåja. Nu ska jag gå ned och hämta tvätten.


It's like playing in a rock band.

Ja, så var det torsdag igen då.
Veckorna går sanslöst snabbt när man inte har skola att gå till varje dag. När det är varannan dag så flyger tiden bara förbi. Dessutom har jag faktiskt ganska roligt.
Jag har ofta funderat på det där förut.
Jag har ju alltid bara suttit och haft en massa tråkigt. Tiden har gått långsamt - men sedan när jag tittat tillbaka på ett specifikt år så kommer jag inte ihåg någonting av värde - och då känns det som att det året bara försvann... snabbt!

Nu blir effekten lite omvänd.
Nu går tiden snabbt i tiden jag lever... men när jag tänker tillbaka på de åtta veckor jag gått i skolan så har det hänt så mycket att det, i jämförelse med mitt liv innan, känns som MINST ett år! För det har hänt saker. Jag har händelser att blicka tillbaka på och minnas.

I går var jag - och nägra andra ur klassen - på en mässa i Lund. Den är egentligen till för att studenter ska ragga exjobb, praktik och övrigt arbete.
De var inte vidare intresserade av oss som bara läst 8 veckor - men de flesta var åtminstone inte otrevliga. Sony Ericsson var riktigt otrevliga och killen på Sogeti var allt annat än engagerad. Kändes som att han bara ville avsluta samtalet - trots att det inte fanns någon annan bakom mig som stod och väntade.
För ja... jag tittade efter. :)

Det är lite synd. För Sony Ericsson skulle jag absolut kunna tänka mig att jobba på. Och hemskt gärna Sogeti. Företaget har en skön stil.

Men många av de andra företagen var trevliga och jag tycker att jag lyckades riktigt bra. De andra i klassen lämnade inte ens in några CV... jag lämnade in 10. Jag visste inte att jag ena hade någon zon. Men det känns som att jag befann mig i den.

Sogeti hade bjudit in en av sina konsulter till lunchföreläsning.
Härligt. Gratis läsk, lasagne och en t-shirt. (no... make that two! Jag tog en till på vägen ut) :)

"Just like rock musicians we are serious about our passion, instruments and our customers. In our creative work we understand that everyone in the project plays an important role, just as every instrument counts. We make sure our professionals are well rehearsed and prepared for any project challenge - the performances."
( http://inarockband.com )

Sedan gick vi ut på after work. Spelade biljard... jag var, som vanligt, ganska duktig OCH ganska dålig. Jag har någon typ av spel i kroppen. Jag kan sätta rätt svåra stötar och flera i rad. Men... blandar dessa med rent pinsamma saker som att missa en boll som ligger FEM CENTIMETER från och MITT FRAMFÖR ett hål.
Gah... jaja... ölen var god.
Sedan gick vi till en pub som heter Fagans. Där var det förvisso trevligt, men... jag undrar.
Henrik undrade också.
Han beställde en sådan smakrik öl som heter Newcastle och jag beställde en Kilkenny. De båda ska ju inte vara lika lunchiga som t.ex. en Guinness... men... nästan.
Och de smakade nästan ingenting. Bottenskrap? Eller utspätt?
Ja, jag vet inte. Jag kan inte tillräckligt mycket om öl... men när en Carlsberg Hof smakar MER än en Kilkenny så är det någonting som är lite fel, oui?

De stängde dessutom klockan tolv! Jättetidigt. Så då var det någon som kom på det sanslöst perfekta förslaget att gå på någon nattklubb. Där var det riiiiktigt tråkigt. Jag är verkligen ingen nattklubbsmänniska. Alternativt var jag alldeles för nykter. Jag kunde till och med räkna alla prostituerade inne på klubben. De var sju. Och om man är tillräckligt full så ska man inte klara av att urskilja dem från resten.
Nu var det i och för sig mycket mer uppenbart än jag någonsin varit med om förut. De smög verkligen inte.

Men i alla fall så gick jag därifrån efter ett par timmar och... whaddayaknow? Det låg i konserthuset, så jag klev ut ett par meter från Föreningsgatan som jag går till och från skolan varje gång. Jag som var lite orolig att jag inte skulle veta var jag var. Men det var ju inga problem alls det.

--
"Och där går han in i närkampen och trycker sig mot Hendrikssons klubba"
Vänta... jag trodde det var hockey jag kollade på. :-|

Schemaändringar.

Festligheter i går. Det blev en massa Wii-spelande. Jag vann - ingenting.
Jo. En pingismatch vann jag med 6-1... men förlorade snabbt och säkert nästa med 1-6.
Dock är jag rätt säker på att han, innan match, hade gjort så att bordet var 7 cm smalare. Mina slag var skoningslösa och perfekta... men nu missade de bordet precis! Om bordet varit av standardstorlek så skulle jag vunnit med 6-0, för de enda poäng han fick - var på grund av att jag, efter att ha dominerat bollen totalt och manövrerat ut honom på läktaren, missade bordet med mina superslag.

Bordet var såklart smalare. Det kan inte ha varit på något annat sätt.

Men i övrigt blev det bara en massa slumpmässigt spelande och några trevliga öl och... vi var rätt många. Först var vi åtta stycken. Sedan gick tre - och två nya tillkom. Vi pratade knappt om tentan. Men det brukar väl bli så, när ett antal utgår från att de klarat den och ett antal utgår från att de INTE klarat den. Det är nog inte riktigt lika roligt för de sistnämnda personerna att sitta och diskutera tentan.

Nya schemat är ej längre preliminärt. Nu står det verkligen, svart på vitt, att vi kommer att vara i skolan fyra dagar i veckan. Personligen tror jag att det kommer att sänka våra resultat. Tre dagar är mycket bättre. Då får man tid att sitta hemma och begrunda vad som sagts... kolla igenom sina anteckningar och läsa ett par kapitel i boken - till nästa föreläsning och ÄNDÅ ha lite privatliv så att man kan njuta av tillvaron. Nu blir det bara föreläsningar och en massa läsande. Alla vi, i klassen, som tidigare lidit av kronisk studietrötthet och inte är vana vid att läsa och studera, kommer att lida av detta och bli trötta.

Snart börjar jag plugga inför nästa tenta.
Snart.

Sedan är det dags att ta en titt på mitt cv.

Här kommer en bild till. Den är tagen i närheten av där Andréas bor. Jag tar bilder som känns lite småroliga vid fotograferingstillfället, men som kanske inte är fullt lika roliga efteråt. Men skit samma. Här är den:
Vallar man en hund? Jag trodde man bara var ute och gick med den. Promenerade. Motionerade. Säg vad du vill, men valla är inte ett ord jag förknippar med att gå ut med sin hund. :)


Tenta-men.

Så... i dag hade vi tenta i databaser och SQL-programmering.
För några dagar sedan var jag inte riktigt säker på vad jag hade att vänta. Sedan gick ett antal dagar helt utan att jag pluggade. I går satte jag mig i skolan, tillsammans med Niklas och Håkan, och pluggade en hel dag. Jag lärde mig väl inte SÅ möe nytt, men jag lärde mig en del och när dagen var slut så kände jag att jag inte behövde plugga någonting på kvällen. Jag kunde det jag behövde.

Nu kommer väl det att bita mig i baken snart, när vi får tillbaka tentorna.
Men jag tror faktiskt inte det. Det kändes bra. Jag kommer absolut inte att upprepa resultatet 61/61 - från förra tentan. Men kanske 58 av 70, eller nåt?

Vi hade tre timmar på oss. Niklas och Håkan fick sluta skriva när tre timmar hade gått. Vilket jag faktiskt tyckte var lite konstigt eftersom vi satt och pluggade ihop. Vi kom gemensamt fram till alla svaren och... skrev ut ett gemensamt dokument som vi skulle ha att läsa under kvällen.
Jag gick klockan 10:40... och tentan började väl 9:20. Så... 80 minuter.

Med den tiden kom jag på andra plats. Noppamas gick ut 15 minuter innan mig. Men så har hon fuskat också.
Ja... alltså... inte fuskat på själva provet. Men hon har ju faktiskt läst mer avancerade databaskurser tidigare. Tror det här är hennes fjärde databaskurs - och den här är enklare än de hon gått tidigare.
Sedan droppade det ut någon... en och en... med ca 10 minuters mellanrum.

Det var bra att jag satt kvar där ute. För jag hann vinna en enbollsmatch på fussbollsspelet, mot Henke. Samma Henke som sedan bjöd in mig att följa med honom på en mässa som heter ÖreDev-mässan. Det är en utvecklarmässa som är ansedd som en av de allra bästa utvecklarmässorna i världen. Han hade fått gratis inbjudan av sin granne - gav bort dem till skolan, så att de som går en årskurs över oss skulle få gå. I alla fall några av dem. Men sedan tog han beslutet att gå själv också... och ta med sig mig.

Inträdet... Ett tredagars pass kostar ca 12000 kronor.
Alltså för att besöka mässan!
Sanslöst. :)
Vi kommer att vara där en dag, enbart. För en dag skulle det kosta ca 6500 - såg jag.

Vi har ingen aning vad vi ska där och göra. Vi är verkligen inte redo för att gå på en mässa av den kalibern. Troligtvis skulle vi inte vara det om ett år heller. Men... klart vi ska dit. Skitbra. Det är guld att ha den erfarenheten i fickan. "Jag har varit på Öredev!"

Ja. Det är nu på torsdag, förresten.
Nästa torsdag är det en annan mässa, som skolan bjudit in oss till.
Pah. liten fjuttmässa, säkert.
JAG har minsann varit på Öredev!!

Men nu så är det plugghelg. Vi har en ny tenta på tisdag och det blir att läsa lite papper, minsann. Nu i kväll ska jag dock möta upp med Maria, som kommer hit. Vi ska äta middah och sedan ska jag fråga henne om hon vill följa med och träffa ett par av mina klasskamrater. Vi har tänkt sitta hemma hos Andréas och spela lite Wii. Dricka ett par öl. Men den här gången ska det bara bli ett par.
Kommer inte riktigt ihåg vilka det blir. Men det var väl lite osäkert vilka som hade tänkt komma.

Här är ännu en bild som jag tagit - och som jag tyckte var lite konstig. Det är danska chokladbollar, eller vad de heter. Frågan är nu: Varför har man döpt dem till Boxeboller?

En brun chokladboll med boxarhandskar och ett galet leende får mig genast att tänka att de döpt dem så bara för att de anser att det mest är svarta människor som är boxare... och man fick inte döpa dem till negerbollar, eller vad nu den danska motsvarigheten till det ordet är.

Långsökt?

Javisst.

Men vad fan var inte allt liv om den där glassen Nogger Black då? :D
Det här är ju verkligen 30 gånger mer sannolikt, än det var.

Nä... nu blir det vila.
... och plocka ihop wii resort. Det ska jag ta med till Andréas.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0