I London kör man på vänster sida och luften går uppåt.
Inte för att detta är en av de mest aktiva bloggar i världen, men jag vill ändå be lite om ursäkt för att jag inte uppdaterat den på ett tag. Anledningen är att jag inte kunnat logga in. Först låg inloggningsservern nere och när den väl var igång så hade jag installerat om Windows och glömt bort mitt lösenord. :)
Jag har fått ja från min förra praktikplats - om att få göra även min sista praktik där på samma ställe.
Riktigt bra. Det var precis vad jag önskade.
Vi har även varit i London. Åkt mycket buss... men inte så mycket som vi hade planerat. Vi skippade resorna till Kingston samt Camden market. Sedan skippade vi åkturen med turistbussen. Men vi åkte ändå en massa buss. Det är rätt fascinerande att åka buss i London. Undrar om de som hela tiden åker buss där nere vet att de ständigt ligger några centimeter närmare att krocka - än bussar i t.ex. Malmö eller Umeå.
Det känns, ibland, helt overkligt med de där smala filerna och en massa bilar som står parkerade överallt i bussfilen. En buss åker liksom fram och tillbaka mellan höger och vänster fil som en slalomåkare. En massa tutande och viftande blir det.
Sedan kör de ju på fel sida av vägen också. Men jag har förstått att det visst ska vara så.
Nej då. Det är klart jag vet det. Men det bidrar såklart till min allmänna förvirring. Det blir något svårare för mig att känna hur trafiken flyter, när man dessutom lägger till vänstertrafik. Men även om man räknar bort vänstertrafiken så kvarstår de faktum att det är smala filer, konstiga 120 graders kurvor och att linjerna är målade av Picasso.
Men ja. Nästa resa går nog till en annan stad.
... eller så kanske man kan åka till London igen - och planera resan lite så man har biljetter till en musikal eller nåt, i stället för att bara strosa omkring planlöst och kolla vad som finns. :D
På vägen hem drog jag på mig en sjukdom. Som vanligt.
Redan på flyget hem så kände jag att någonting jobbigt var på gång.
Och under kvällen blev allt bara skräp! (men ni ser att jag ändå behållit min positiva livssyn) ;)
Så nu har jag haft frossor, värkar (inte sådana värkar. Jag har helt enkelt haft värk - på flera olika ställen. Då måste det väl också få kallas värkar?), jag har varit snurrig, snuvig och hostat båda lungorna ända ned till rumpan.
... Ja, för mitt i all feberyra låg jag och funderade på det där uttrycket; att hosta upp en lunga.
Det är fysiskt omöjligt. Med tanke på att luften man hostar går ut uppåt, genom munnen, så kommer rörelsekraften hos lungorna naturligtvis att vara NEDÅT.
Natten mot i går vet jag att jag vaknade lite sådär halvt. Sådär så man liksom lever mitt mellan den riktiga världen och drömvärlden. Och jag kommer ihåg att min vakna hjärna tänkte: "Fan vad hög feber jag har nu" och att min drömmande hjärna målade upp ett scenario: "om jag får bara 0,1 grad högre feber nu så kommer jag att dö".
Sedan så vaknade jag lite mer och kände att jag nog hade rejäl feber. Men... jag hann somna om innan jag orkade gå upp för att hämta en Alvedon eller liknande.
Jag överlevde, i alla fall.
I morse, när jag vaknade, så satte jag mig upp i sängen och bara skakade helt okontrollerat i 10 minuter - innan jag kunde resa mig upp för att gå till vårdcentralen. Fick en tid lite senare under dagen och så blev det några prover (ajj... stick i fingret, samt kväljprov. Förlåt: svaljprov).
Jag sa att: Det känns inte som att jag har någon feber, längre... och svaret blev att jag hade 39,1 :-/
Det var då jag började undra hur hög feber jag egentligen hade där under natten mot onsdagen... när 39,1 plötsligt kändes som ett normaltillstånd.
Jag har fått ja från min förra praktikplats - om att få göra även min sista praktik där på samma ställe.
Riktigt bra. Det var precis vad jag önskade.
Vi har även varit i London. Åkt mycket buss... men inte så mycket som vi hade planerat. Vi skippade resorna till Kingston samt Camden market. Sedan skippade vi åkturen med turistbussen. Men vi åkte ändå en massa buss. Det är rätt fascinerande att åka buss i London. Undrar om de som hela tiden åker buss där nere vet att de ständigt ligger några centimeter närmare att krocka - än bussar i t.ex. Malmö eller Umeå.
Det känns, ibland, helt overkligt med de där smala filerna och en massa bilar som står parkerade överallt i bussfilen. En buss åker liksom fram och tillbaka mellan höger och vänster fil som en slalomåkare. En massa tutande och viftande blir det.
Sedan kör de ju på fel sida av vägen också. Men jag har förstått att det visst ska vara så.
Nej då. Det är klart jag vet det. Men det bidrar såklart till min allmänna förvirring. Det blir något svårare för mig att känna hur trafiken flyter, när man dessutom lägger till vänstertrafik. Men även om man räknar bort vänstertrafiken så kvarstår de faktum att det är smala filer, konstiga 120 graders kurvor och att linjerna är målade av Picasso.
Men ja. Nästa resa går nog till en annan stad.
... eller så kanske man kan åka till London igen - och planera resan lite så man har biljetter till en musikal eller nåt, i stället för att bara strosa omkring planlöst och kolla vad som finns. :D
På vägen hem drog jag på mig en sjukdom. Som vanligt.
Redan på flyget hem så kände jag att någonting jobbigt var på gång.
Och under kvällen blev allt bara skräp! (men ni ser att jag ändå behållit min positiva livssyn) ;)
Så nu har jag haft frossor, värkar (inte sådana värkar. Jag har helt enkelt haft värk - på flera olika ställen. Då måste det väl också få kallas värkar?), jag har varit snurrig, snuvig och hostat båda lungorna ända ned till rumpan.
... Ja, för mitt i all feberyra låg jag och funderade på det där uttrycket; att hosta upp en lunga.
Det är fysiskt omöjligt. Med tanke på att luften man hostar går ut uppåt, genom munnen, så kommer rörelsekraften hos lungorna naturligtvis att vara NEDÅT.
Natten mot i går vet jag att jag vaknade lite sådär halvt. Sådär så man liksom lever mitt mellan den riktiga världen och drömvärlden. Och jag kommer ihåg att min vakna hjärna tänkte: "Fan vad hög feber jag har nu" och att min drömmande hjärna målade upp ett scenario: "om jag får bara 0,1 grad högre feber nu så kommer jag att dö".
Sedan så vaknade jag lite mer och kände att jag nog hade rejäl feber. Men... jag hann somna om innan jag orkade gå upp för att hämta en Alvedon eller liknande.
Jag överlevde, i alla fall.
I morse, när jag vaknade, så satte jag mig upp i sängen och bara skakade helt okontrollerat i 10 minuter - innan jag kunde resa mig upp för att gå till vårdcentralen. Fick en tid lite senare under dagen och så blev det några prover (ajj... stick i fingret, samt kväljprov. Förlåt: svaljprov).
Jag sa att: Det känns inte som att jag har någon feber, längre... och svaret blev att jag hade 39,1 :-/
Det var då jag började undra hur hög feber jag egentligen hade där under natten mot onsdagen... när 39,1 plötsligt kändes som ett normaltillstånd.
In sickness...
Jag har inte så mycket att skriva om just nu. Sitter här hemma när jag egentligen borde bege mig mot tandborsten. Men jag kommer att komma lite sent, i dag.
Sent till min praktikplats alltså. Det är sista veckan för praktik och jag kommer tyvärr få vänta på beskedet om jag även kan få göra min långa praktik där - nästa år.
Anledningen att jag blir lite sen i dag är inte att jag blivit slö. Jag är sjuk. Men jag vill inte vara borta sista veckan. Så jag tar det lite lugnt. Njuter av min morgon. Äter frukost och kliver upp ur soffan när jag känner att jag orkar.
Bra med arbetsplatser där man har flex. Vi kan börja mellan 6:30 - 9:30, så det är ingen fara. Jag kommer att vara där innan 9.
Det känns bara lite ovant.
På förra arbetsplatsen hade vi också flex. Men där gick det minsann inte bra att börja "för sent". Folk blev sura ändå. Antagligen sådana som hade jobbat där i hundra år... då de inte hade flextid... och helt enkelt inte tålde att se alla ungdomar komma och gå som de ville.
Vad som var mer förvånande var såklart att även chefen tog deras parti. Han tog bort mina rättigheter till flex och sedan var utfrysningen och mobbningen igång för fullt.
Så jag sitter såklart här och känner mig lite orolig.
Inte orolig för vad folk på det här jobbet ska tänka. Eller chefer på det här jobbet heller, för den delen. Jag vet att det går bra att utnyttja sin flex. Men ändå finns det kvar... som ett litet ärr.
Vi ska till London. En slags bröllopsresa. Eller ja. Vi fick den resan i bröllopspresent. Marias bror bor där, så vi kommer att bo hos honom. Hoppas han har koll på var vi ska gå och vad vi ska göra. För det enda jag kan tänka på är väl diverse muséer som jag ännu inte besökt. Men var de ligger... det vet jag inte.
Just det. Köpte även tre garderober. Vi var på IKEA och rekade i torsdags. Köpte dem i fredags. Fick dem hemkörda på lördagen och sedan monterade vi ihop dem på söndagen.
Väldigt mycket IKEA, tycker jag. Nu får det vara nog! :)
Fast jag får väl skylla mig själv. Det var faktiskt min idé att köpa garderober till sovrummet.
Se! Det är därför man ska hålla sig borta från sådana idéer och hålla sig borta från att blanda sig i saker som sedan gör att JAG får lyfta och jobba och kämpa och svettas och... ja. Allt sådant man helst inte ska göra när man är sjuk. :-/
Nä. Nu ska jag faktiskt resa mig upp och dra till jobbet.
Sent till min praktikplats alltså. Det är sista veckan för praktik och jag kommer tyvärr få vänta på beskedet om jag även kan få göra min långa praktik där - nästa år.
Anledningen att jag blir lite sen i dag är inte att jag blivit slö. Jag är sjuk. Men jag vill inte vara borta sista veckan. Så jag tar det lite lugnt. Njuter av min morgon. Äter frukost och kliver upp ur soffan när jag känner att jag orkar.
Bra med arbetsplatser där man har flex. Vi kan börja mellan 6:30 - 9:30, så det är ingen fara. Jag kommer att vara där innan 9.
Det känns bara lite ovant.
På förra arbetsplatsen hade vi också flex. Men där gick det minsann inte bra att börja "för sent". Folk blev sura ändå. Antagligen sådana som hade jobbat där i hundra år... då de inte hade flextid... och helt enkelt inte tålde att se alla ungdomar komma och gå som de ville.
Vad som var mer förvånande var såklart att även chefen tog deras parti. Han tog bort mina rättigheter till flex och sedan var utfrysningen och mobbningen igång för fullt.
Så jag sitter såklart här och känner mig lite orolig.
Inte orolig för vad folk på det här jobbet ska tänka. Eller chefer på det här jobbet heller, för den delen. Jag vet att det går bra att utnyttja sin flex. Men ändå finns det kvar... som ett litet ärr.
Vi ska till London. En slags bröllopsresa. Eller ja. Vi fick den resan i bröllopspresent. Marias bror bor där, så vi kommer att bo hos honom. Hoppas han har koll på var vi ska gå och vad vi ska göra. För det enda jag kan tänka på är väl diverse muséer som jag ännu inte besökt. Men var de ligger... det vet jag inte.
Just det. Köpte även tre garderober. Vi var på IKEA och rekade i torsdags. Köpte dem i fredags. Fick dem hemkörda på lördagen och sedan monterade vi ihop dem på söndagen.
Väldigt mycket IKEA, tycker jag. Nu får det vara nog! :)
Fast jag får väl skylla mig själv. Det var faktiskt min idé att köpa garderober till sovrummet.
Se! Det är därför man ska hålla sig borta från sådana idéer och hålla sig borta från att blanda sig i saker som sedan gör att JAG får lyfta och jobba och kämpa och svettas och... ja. Allt sådant man helst inte ska göra när man är sjuk. :-/
Nä. Nu ska jag faktiskt resa mig upp och dra till jobbet.
My way IS the highway.
-Flyttat till Malmö... går en bra utbildning och jag gör det bra också. På praktikplatsen blir jag kallad naturbegåvning.
-Sitter med i skolans ledningsgrupp.
-Ett hyfsat rikt liv, med efter work och sådant.
-Klarar nu av att emulera ledare, så att jag åtminstone under kosta stunder kan framstå som en sådan.
-Jag har tagit körkort.
-Jag har flyttat in i en fantastisk lägenhet, i ett sanslöst bra läge.
-Jag har gift mig.
Många gånger har det hänt att jag suttit och tänkt på vad som hänt under mitt senaste år - och upptäckt att jag liksom bara suttit och småfnissat av ren glädje. Att jag bara sitter och spontanskrattar lite för att allt har gått så spikrakt uppåt.
Ibland undrar jag hur brant den positiva kurvan kan vara. Men rimligtvis borde man väl inte bara kunna bestiga berg med brant lutning - utan även klättra över höga lodräta murar. För det är så det känns. Jag har bara fortsatt rakt uppåt och... men hallå! Jag SER faktiskt ett slut på den här muren nu. Det är fortfarande lite suddigt men den tar faktiskt slut där borta. Jag kan inte riktigt läsa vad som står på skyltarna, men det står någonting bra. Det vet jag.
Fast...
Ibland funderar jag även hur länge detta kan pågå. När kommer nästa dip? Någon gång måste den väl ändå komma? Livet kan väl inte bara fortsätta sin sanslösa raketuppskjutning?
Kan det vara så att detta är mitt livs höjdpunkt? Allt går så bra. Men... Kommer jag att hitta ett bra jobb? För om jag inte gör det så kommer nästa steg genast kännas lite sämre än detta.
Men det är väl inte lönt att fundera så mycket över det. :)
Jag har gift mig. Jag har skaffat körkort. Jag bor perfekt. Backspegeln som jag krossade för två år sedan: Det verkar jättedumt att limma ihop den igen nu. Skygglappar på - och njut. I alla fall ett tag till.
Körkortet kanske jag borde skaffat för en halv livstid sedan. Men det gör inget. Jag är lika glad för att jag tagit det nu. Jag är kanske till och med lite gladare. För som 18-åring känns det nästan lite som att man SKA ta körkort. Det är så alla gör och det förväntas av en. En 18-åring som klarat körkortsutbildningen blir naturligtvis glad. Men att ta kortet som lite äldre känns kanske lite mer otippat. Jag har inte följt mallen. Jag har inte blivit sådär "fri" som en körkortsbestyckad människa blir - förrän nu.
På tal om körkort så har jag samtalat med min vän Karl. (ja han var på bröllopet, såklart) Jag och Maria ska åka upp till Göteborg. Sedan åker vi 4 upp till Umeå för att fira jul med nära. Min första road trip. :)
Synd att det är vinter då, bara. Det går ju liksom inte riktigt att stanna för att bara njuta av natur. "Nooo. Don't open that door!" *freeeeze*
Vi ska åka till London också, på en kort bröllops week-end.
Men den resan är inte lika planerad, ännu. Vi får la kolla på den i kväll eller nåt. Måste ju se så vi kan få ledigt också.
...
Och att addera till listan, längst upp;
-Jag har börjat träna igen. Lite löpning - lite gym. Känns bra.
-Och jag har mandariner på bordet. mmm
Jolly good. Jolly good.
Enda nackdelen är att brevbäraren ringde på, i fredags, och sa: "Det här fungerar inte."
Och syftade på vår kampkatt, som uppenbarligen går till full attack genom brevinkastet.
Han är ju så j**la lång. Så han når uppenbarligen typ 10-15 cm upp genom inkastet också.
aah... vad göra, vad göra?
Nu får vi försöka fixa något sätt att täppa till så inte hatekitten lyckas klämma ut tassar fulla av klor för att sarga den där stackars oskyldiga postiljonen.
Någon dag hittar vi väl en brevbärare som har dött och förblött, liggande utanför dörren. Jobbigt. Då måste man ju baxa och rulla iväg henne till någon annans dörr.
Alltså. Kan hon inte bara ta på sig handskar? Det skulle göra allting så mycket enklare.
-Sitter med i skolans ledningsgrupp.
-Ett hyfsat rikt liv, med efter work och sådant.
-Klarar nu av att emulera ledare, så att jag åtminstone under kosta stunder kan framstå som en sådan.
-Jag har tagit körkort.
-Jag har flyttat in i en fantastisk lägenhet, i ett sanslöst bra läge.
-Jag har gift mig.
Många gånger har det hänt att jag suttit och tänkt på vad som hänt under mitt senaste år - och upptäckt att jag liksom bara suttit och småfnissat av ren glädje. Att jag bara sitter och spontanskrattar lite för att allt har gått så spikrakt uppåt.
Ibland undrar jag hur brant den positiva kurvan kan vara. Men rimligtvis borde man väl inte bara kunna bestiga berg med brant lutning - utan även klättra över höga lodräta murar. För det är så det känns. Jag har bara fortsatt rakt uppåt och... men hallå! Jag SER faktiskt ett slut på den här muren nu. Det är fortfarande lite suddigt men den tar faktiskt slut där borta. Jag kan inte riktigt läsa vad som står på skyltarna, men det står någonting bra. Det vet jag.
Fast...
Ibland funderar jag även hur länge detta kan pågå. När kommer nästa dip? Någon gång måste den väl ändå komma? Livet kan väl inte bara fortsätta sin sanslösa raketuppskjutning?
Kan det vara så att detta är mitt livs höjdpunkt? Allt går så bra. Men... Kommer jag att hitta ett bra jobb? För om jag inte gör det så kommer nästa steg genast kännas lite sämre än detta.
Men det är väl inte lönt att fundera så mycket över det. :)
Jag har gift mig. Jag har skaffat körkort. Jag bor perfekt. Backspegeln som jag krossade för två år sedan: Det verkar jättedumt att limma ihop den igen nu. Skygglappar på - och njut. I alla fall ett tag till.
Körkortet kanske jag borde skaffat för en halv livstid sedan. Men det gör inget. Jag är lika glad för att jag tagit det nu. Jag är kanske till och med lite gladare. För som 18-åring känns det nästan lite som att man SKA ta körkort. Det är så alla gör och det förväntas av en. En 18-åring som klarat körkortsutbildningen blir naturligtvis glad. Men att ta kortet som lite äldre känns kanske lite mer otippat. Jag har inte följt mallen. Jag har inte blivit sådär "fri" som en körkortsbestyckad människa blir - förrän nu.
På tal om körkort så har jag samtalat med min vän Karl. (ja han var på bröllopet, såklart) Jag och Maria ska åka upp till Göteborg. Sedan åker vi 4 upp till Umeå för att fira jul med nära. Min första road trip. :)
Synd att det är vinter då, bara. Det går ju liksom inte riktigt att stanna för att bara njuta av natur. "Nooo. Don't open that door!" *freeeeze*
Vi ska åka till London också, på en kort bröllops week-end.
Men den resan är inte lika planerad, ännu. Vi får la kolla på den i kväll eller nåt. Måste ju se så vi kan få ledigt också.
...
Och att addera till listan, längst upp;
-Jag har börjat träna igen. Lite löpning - lite gym. Känns bra.
-Och jag har mandariner på bordet. mmm
Jolly good. Jolly good.
Enda nackdelen är att brevbäraren ringde på, i fredags, och sa: "Det här fungerar inte."
Och syftade på vår kampkatt, som uppenbarligen går till full attack genom brevinkastet.
Han är ju så j**la lång. Så han når uppenbarligen typ 10-15 cm upp genom inkastet också.
aah... vad göra, vad göra?
Nu får vi försöka fixa något sätt att täppa till så inte hatekitten lyckas klämma ut tassar fulla av klor för att sarga den där stackars oskyldiga postiljonen.
Någon dag hittar vi väl en brevbärare som har dött och förblött, liggande utanför dörren. Jobbigt. Då måste man ju baxa och rulla iväg henne till någon annans dörr.
Alltså. Kan hon inte bara ta på sig handskar? Det skulle göra allting så mycket enklare.
Se upp på vägarna!
Puh... så var det avklarat.
Körkort!
En icke godkänd uppkörning, och en godkänd.
Det fina var ju att jag körde betydligt sämre i dag, än jag gjorde förra gången. Väl spenderade 1670 kr - vilket det kostade att behöva köra upp en gång till.
Japp japp. Nu går jag ut och kör lite bil.
Ensam!
ha-haa.
hmm
Nu är det dags att börja fokusera på tentan jag har på fredag.
Men inte just i kväll. Nu går resten av dagen i bensinets tecken.
... och i ett annat tecken.
Jag måste ju leka med mina presenter, som jag fick av Maria:
En Macallan och en leksaksbil. Perfekt kombination. Då kan jag "köra" bil, även då jag provat min nya fina whisky.
Körkort!
En icke godkänd uppkörning, och en godkänd.
Det fina var ju att jag körde betydligt sämre i dag, än jag gjorde förra gången. Väl spenderade 1670 kr - vilket det kostade att behöva köra upp en gång till.
Japp japp. Nu går jag ut och kör lite bil.
Ensam!
ha-haa.
hmm
Nu är det dags att börja fokusera på tentan jag har på fredag.
Men inte just i kväll. Nu går resten av dagen i bensinets tecken.
... och i ett annat tecken.
Jag måste ju leka med mina presenter, som jag fick av Maria:
En Macallan och en leksaksbil. Perfekt kombination. Då kan jag "köra" bil, även då jag provat min nya fina whisky.
Två månader kvar.
Run to Zingmark.
Nu har äntligen teoriuppskrivningen och uppkörningen bokats in. Det är en del dagar kvar och jag hade en ej utnyttjad körlektion som jag nu väljer att lägga in under väntetiden.
Spännande...
Kusin Erik har precis köpt ett årskort till 24/7 och jag tänker väl försöka göra detsamma. Han gick dit i dag för att kolla hur det såg ut (och troligtvis för att träna lite). Men eftersom jag inte riktigt känner mig helt frisk, ännu, så väljer jag att avvakta någon vecka med mitt inköp av kort. Det blir 169kr/mån och det måste vi klara av - tycker jag. Det är ett bra läge att komma i den form jag vill vara. Nu när jag äntligen har någon att gå dit och träna med.
Jag är inte mycket för det där testosteronstinna pushtränandet. Ni vet... där man står och bölar: Kom igen nu... två till... ta i då... osv osv - till varandra. Men jag inser att det troligen kommer bli betydligt lättare med motivationen att ta sig till gymmet - om jag har avtalat två dagar i veckan tillsammans med en annan människa.
Nåja. Vi får se vad som händer.
Jag vill springa... fort. Nu. Men jag är inte helt frisk. :-(
Ah, just det. Jag vet inte om jag nämnt detta. Jag har nu lämnat in en ansökan om att byta efternamn. Ett gammalt släktnamn. Någonting jag under ett längre tag tänkt göra. Men jag har inte riktigt haft ork att släktforska. Nu har jag gjort allt det och... tick tack... tiden går. 5-6 veckor kvar innan svaret kommer... antar jag.
Bibop.
Spännande...
Kusin Erik har precis köpt ett årskort till 24/7 och jag tänker väl försöka göra detsamma. Han gick dit i dag för att kolla hur det såg ut (och troligtvis för att träna lite). Men eftersom jag inte riktigt känner mig helt frisk, ännu, så väljer jag att avvakta någon vecka med mitt inköp av kort. Det blir 169kr/mån och det måste vi klara av - tycker jag. Det är ett bra läge att komma i den form jag vill vara. Nu när jag äntligen har någon att gå dit och träna med.
Jag är inte mycket för det där testosteronstinna pushtränandet. Ni vet... där man står och bölar: Kom igen nu... två till... ta i då... osv osv - till varandra. Men jag inser att det troligen kommer bli betydligt lättare med motivationen att ta sig till gymmet - om jag har avtalat två dagar i veckan tillsammans med en annan människa.
Nåja. Vi får se vad som händer.
Jag vill springa... fort. Nu. Men jag är inte helt frisk. :-(
Ah, just det. Jag vet inte om jag nämnt detta. Jag har nu lämnat in en ansökan om att byta efternamn. Ett gammalt släktnamn. Någonting jag under ett längre tag tänkt göra. Men jag har inte riktigt haft ork att släktforska. Nu har jag gjort allt det och... tick tack... tiden går. 5-6 veckor kvar innan svaret kommer... antar jag.
Bibop.
The wind cries blodanalys.
Typiskt.
Det enda JAG verkligen ville se, under Malmöfestivalen, (Khoma) har ni blivit inställt på grund av den jävla vinden. Det blev för farligt att spela där ute närmare hamnen... så allt där borta har tagits bort - utom de allra största som i stället fått klämmas in på stora scenen på stortorget och då alltså knuffa bort någon annan liten stackars artist.
Får väl se om jag orkar gå ut i dag. Det blåser. Men å andra sidan HAR ju gruppen The Haunting blåst in från hamnen till stortorget då. Då är de ju bara 100 meter bort.
Å andra sidan så hör jag ju de som spelar där nu. Ganska tydligt. Kanske inte behöver gå dit.
Men jag går nog dit och kollar lite. Jag är ledig i morgon. Vi skulle ha föreläsningar onsdag torsdag, men läraren är sjuk. Så... det blir inget.
Jag har fixat praktikplats. Det blev ett företag i Lund, som tillverkar maskiner för blodanalys. CellaVision. Där ska jag jobba i sju veckor, som mjukvarutestare på avdelningen för Quality Assurance. Det känns oerhört skönt att ha det klart så här tidigt. Slippa stressa och fundera och gå till våra "LIA-verkstäder" som är inplanerade på fredagar.
Vad gör jag nu då, på fredagar?
Jo... jag har leeedigt. ^^
Det blir svårt.
Medcare system och sådant har ju så förbannat många krav från USA. Allt måste byggas och programmeras precis så som de säger. Annars är det fy fy. Jag väntar mig en metertjock lunta med regler som jag måste läsa igenom. Menmen. Det ska ju bli mitt jobb. Kvalitetssäkra saker. Då måste jag veta hur de får- och inte får fungera också. Det går inte att gissa.
Hoppas bara inte man måste testa på sitt eget blod. Jag svimmar ju så fort jag får en nål i mig. :)
Det enda JAG verkligen ville se, under Malmöfestivalen, (Khoma) har ni blivit inställt på grund av den jävla vinden. Det blev för farligt att spela där ute närmare hamnen... så allt där borta har tagits bort - utom de allra största som i stället fått klämmas in på stora scenen på stortorget och då alltså knuffa bort någon annan liten stackars artist.
Får väl se om jag orkar gå ut i dag. Det blåser. Men å andra sidan HAR ju gruppen The Haunting blåst in från hamnen till stortorget då. Då är de ju bara 100 meter bort.
Å andra sidan så hör jag ju de som spelar där nu. Ganska tydligt. Kanske inte behöver gå dit.
Men jag går nog dit och kollar lite. Jag är ledig i morgon. Vi skulle ha föreläsningar onsdag torsdag, men läraren är sjuk. Så... det blir inget.
Jag har fixat praktikplats. Det blev ett företag i Lund, som tillverkar maskiner för blodanalys. CellaVision. Där ska jag jobba i sju veckor, som mjukvarutestare på avdelningen för Quality Assurance. Det känns oerhört skönt att ha det klart så här tidigt. Slippa stressa och fundera och gå till våra "LIA-verkstäder" som är inplanerade på fredagar.
Vad gör jag nu då, på fredagar?
Jo... jag har leeedigt. ^^
Det blir svårt.
Medcare system och sådant har ju så förbannat många krav från USA. Allt måste byggas och programmeras precis så som de säger. Annars är det fy fy. Jag väntar mig en metertjock lunta med regler som jag måste läsa igenom. Menmen. Det ska ju bli mitt jobb. Kvalitetssäkra saker. Då måste jag veta hur de får- och inte får fungera också. Det går inte att gissa.
Hoppas bara inte man måste testa på sitt eget blod. Jag svimmar ju så fort jag får en nål i mig. :)
Då försöker vi igen. The sleep, take II.
Men blä.
Jag? Svårt att sova?
Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Menmen. Troligen rör det sig om att jag vaknade sent och sedan inte gjort någonting särskilt under dagen.
Jag blir tröttare när jag gjort någonting särskilt... som att SRINGA!
hmm... jag vill springa. Min hjärna vill ut.
Men det är bara att ge upp.
Okej. Jag haltar inte. Det gjorde jag inte riktigt i går heller. Men det är inte ens lönt att tänka på att springa under fredagen. Jag väntar till efter helgen.
Sedan är jag inte van vid att sova tillsammans med någon. Känns konstigt.
-Gonatt.
-Jahopp.
Jag? Svårt att sova?
Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Menmen. Troligen rör det sig om att jag vaknade sent och sedan inte gjort någonting särskilt under dagen.
Jag blir tröttare när jag gjort någonting särskilt... som att SRINGA!
hmm... jag vill springa. Min hjärna vill ut.
Men det är bara att ge upp.
Okej. Jag haltar inte. Det gjorde jag inte riktigt i går heller. Men det är inte ens lönt att tänka på att springa under fredagen. Jag väntar till efter helgen.
Sedan är jag inte van vid att sova tillsammans med någon. Känns konstigt.
-Gonatt.
-Jahopp.
Löpning är inte bra för kroppen.
Sådär. Då var halkbanan avklarad då.
Nu blir det ett par sporadiska körlektioner, den kommande veckan. Men mest ganska dött. Får väl se till att essa teorin under den tiden då. Om en och en halv vecka börjar skolan igen. Jag hade hoppats att jag skulle ha mitt körkort fram till dess. Men så kommer det inte att bli. Jag har några lektioner kvar ännu. Vi får väl se var jag kan pressa in dem.
Det viktiga är i alla fall att jag fixar teorin så mycket som jag bara kan nu, under den kommande veckan. That way, slipper jag plugga trafiksaker samtidigt som jag pluggar testtekniker. Skolan vill jag inte äventyra genom att känna mig överbelastad.
Jag har funderat på att ta ett släktnamn.
Det står "gammalt släktnamn" men.. det är inte särskilt gammalt. Det namn som ÄR ett gammalt släktnamn för jag inte ta. För det är ju för gammalt.
Varför skriver de ordet "gammalt" då? Ett namn som burits i min släkt inom de senaste 100 åren känns inte som att JAG räknar som ett gammalt släktnamn. Sure. Gammalt i det avseende att jag inte bär det. Men inte 'gammalt'.
Den 16:e börjar skolan igen. På kvällen, ryktas det, ska vi ut på en ölkväll.
Då börjas det igen.
Excellent. :)
Jag vill gärna bjuda in Erik på olika festiviteter... även med min klass. Men kanske inte terminsstartfest då. Det känns som att det finns en rätt tydlig gräns för vem som bör vara med - och inte.
Men Erik får vara med andra gånger.
Han frågade om jag funderat på hur jag ska göra med kajakingen. Och ja... jag har ju funderat på att kajaka mera. Men jag har faktiskt inte pengar till att festa en gång i veckan, ta körkort, kajaka OCH att leva ett vanligt liv med allt vad det innebär i form av hyra, mat och biobesök med Maria. Jag "går på CSN"... helt enkelt.
Men jag skulle absolut vilja paddla mer kajak.
och visst är det ju sant, att om man paddlar kajak mer än tre gånger/år så tjänar jag på att bli medlem i kanotklubben. Men å andra sidan så lär det ju "bara" vara billigare. Knappast gratis. Så varje kajaktur kommer ändå kosta pengar.
Än en gång har jag varit ute och sprungit. I måndags. Jag visste inte hur långt jag kände för att springa... men efter 1,5 km kändes det så bra att jag kände att jag siktade på 10 km igen. Inga problem!
... om det inte vore för att min vänstra vad tokrasade efter 1950 meter. Kunde inte springa vidare. Jag försökte, lite försiktigt, i 50 meter till... men efter 2 km var det bara att ge upp helt och halta hem.
Så nu har jag gått och haltat i ett par dagar. I dag känns det okej... men inte bra. Så det blir nog ingen mer löpning förrän på måndag igen.
Vad trött jag är på dessa tråkiga skador.
Jag har ju inte ens överansträngt mig, eller sprungit fort. Jag tar det lugnt och allt käns bra. Jag har inte vridit foten eller nåt. Inte sprungit på snett underlag. Det var bara... lite lunkande. Rakt framåt. Allt kändes skönt - bara för att plötsligt och helt från ingenstans ta slut. Som att bli överkörd på ett övergångsställe.
typ.
Näh. Nu går jag och lägger mig.
Snart.
Tvättid i morgon. Då börjar teorispurten.
Det är den tråkiga halvan kvar av boken. :-/
Nu blir det ett par sporadiska körlektioner, den kommande veckan. Men mest ganska dött. Får väl se till att essa teorin under den tiden då. Om en och en halv vecka börjar skolan igen. Jag hade hoppats att jag skulle ha mitt körkort fram till dess. Men så kommer det inte att bli. Jag har några lektioner kvar ännu. Vi får väl se var jag kan pressa in dem.
Det viktiga är i alla fall att jag fixar teorin så mycket som jag bara kan nu, under den kommande veckan. That way, slipper jag plugga trafiksaker samtidigt som jag pluggar testtekniker. Skolan vill jag inte äventyra genom att känna mig överbelastad.
Jag har funderat på att ta ett släktnamn.
Det står "gammalt släktnamn" men.. det är inte särskilt gammalt. Det namn som ÄR ett gammalt släktnamn för jag inte ta. För det är ju för gammalt.
Varför skriver de ordet "gammalt" då? Ett namn som burits i min släkt inom de senaste 100 åren känns inte som att JAG räknar som ett gammalt släktnamn. Sure. Gammalt i det avseende att jag inte bär det. Men inte 'gammalt'.
Den 16:e börjar skolan igen. På kvällen, ryktas det, ska vi ut på en ölkväll.
Då börjas det igen.
Excellent. :)
Jag vill gärna bjuda in Erik på olika festiviteter... även med min klass. Men kanske inte terminsstartfest då. Det känns som att det finns en rätt tydlig gräns för vem som bör vara med - och inte.
Men Erik får vara med andra gånger.
Han frågade om jag funderat på hur jag ska göra med kajakingen. Och ja... jag har ju funderat på att kajaka mera. Men jag har faktiskt inte pengar till att festa en gång i veckan, ta körkort, kajaka OCH att leva ett vanligt liv med allt vad det innebär i form av hyra, mat och biobesök med Maria. Jag "går på CSN"... helt enkelt.
Men jag skulle absolut vilja paddla mer kajak.
och visst är det ju sant, att om man paddlar kajak mer än tre gånger/år så tjänar jag på att bli medlem i kanotklubben. Men å andra sidan så lär det ju "bara" vara billigare. Knappast gratis. Så varje kajaktur kommer ändå kosta pengar.
Än en gång har jag varit ute och sprungit. I måndags. Jag visste inte hur långt jag kände för att springa... men efter 1,5 km kändes det så bra att jag kände att jag siktade på 10 km igen. Inga problem!
... om det inte vore för att min vänstra vad tokrasade efter 1950 meter. Kunde inte springa vidare. Jag försökte, lite försiktigt, i 50 meter till... men efter 2 km var det bara att ge upp helt och halta hem.
Så nu har jag gått och haltat i ett par dagar. I dag känns det okej... men inte bra. Så det blir nog ingen mer löpning förrän på måndag igen.
Vad trött jag är på dessa tråkiga skador.
Jag har ju inte ens överansträngt mig, eller sprungit fort. Jag tar det lugnt och allt käns bra. Jag har inte vridit foten eller nåt. Inte sprungit på snett underlag. Det var bara... lite lunkande. Rakt framåt. Allt kändes skönt - bara för att plötsligt och helt från ingenstans ta slut. Som att bli överkörd på ett övergångsställe.
typ.
Näh. Nu går jag och lägger mig.
Snart.
Tvättid i morgon. Då börjar teorispurten.
Det är den tråkiga halvan kvar av boken. :-/
Bara motorväg kvar.
Det går fortfarande bra med bilframförandet.
Men... jag har nu kört 86% av mina förbetalda lektioner och det är ännu en del kvar. Vi måste nog lägga ut pengar och boka några lektioner till.
I dag var sista lektionen inför halkbanan, på onsdag. Så jag får väl köra lite privat under helgen.
Sedan vet jag inte vad som händer.
Jag får fokusera på teorin några dagar nu - så jag känner att jag börjar ha lite koll på allt det. Jag har gjort några diagnostiska prov i dag och klarat fyra stycken. Men jag har uppenbara problem med en del absolut konskap som hur långa barn får vara yada yada bilbälten och stolar... samt hur det är med alla datum för vinterdäck hit och dit. När MÅSTE man. När FÅR man... när BÖR man.
Dumma föränderliga datum. Bättre med ETT datum.
Dessutom tycker jag man måste KUNNA lite för mycket, för att ta ett körkort. Var går gränsen mellan vad som är nödvändigt att kunna - och vad som är löjligt? En del saker kan absolut vara bra att ha ett hum om. Att tänka på. Att veta att det finns regler som säger hur man får och inte får göra. Bra att veta var man kan läsa om detta - när man skulle behöva den informationen.
Men det finns så mycket som känns som overkill.
I alla fall så får jag prata med dem, på trafikskolan. Jag vill veta hur lång tid detta kommer att ta. Jag hade först hoppats på att bli klar innan skolan börjar. Men i brist på lediga tider så lär det inte gå. Det finns ju inga tider för körlektioner. Några fler krävs för att få komma till uppkörning.
I måndags sprang jag 10 kilometer. Jag hade tänkt springa 6... men kände mig så pigg att jag sprang 10. Och då kändes det som att jag skulle kunnat springa 10 till.
Men knän tar ju stryk av att springa längre än vanligt. Så jag vilade i dag och springer ett lagom långt pass i morgon, i stället för det korta pass jag hade planerat i dag. Ett kort pass i dag skulle nog göra mer skada än ett längre under morgondagen.
Nä. Nu ska jag gå och lägga mig.
"I ett förhållande av längre varaktighet är konsten att hela tiden få repriser att likna premiärer."
Men... jag har nu kört 86% av mina förbetalda lektioner och det är ännu en del kvar. Vi måste nog lägga ut pengar och boka några lektioner till.
I dag var sista lektionen inför halkbanan, på onsdag. Så jag får väl köra lite privat under helgen.
Sedan vet jag inte vad som händer.
Jag får fokusera på teorin några dagar nu - så jag känner att jag börjar ha lite koll på allt det. Jag har gjort några diagnostiska prov i dag och klarat fyra stycken. Men jag har uppenbara problem med en del absolut konskap som hur långa barn får vara yada yada bilbälten och stolar... samt hur det är med alla datum för vinterdäck hit och dit. När MÅSTE man. När FÅR man... när BÖR man.
Dumma föränderliga datum. Bättre med ETT datum.
Dessutom tycker jag man måste KUNNA lite för mycket, för att ta ett körkort. Var går gränsen mellan vad som är nödvändigt att kunna - och vad som är löjligt? En del saker kan absolut vara bra att ha ett hum om. Att tänka på. Att veta att det finns regler som säger hur man får och inte får göra. Bra att veta var man kan läsa om detta - när man skulle behöva den informationen.
Men det finns så mycket som känns som overkill.
I alla fall så får jag prata med dem, på trafikskolan. Jag vill veta hur lång tid detta kommer att ta. Jag hade först hoppats på att bli klar innan skolan börjar. Men i brist på lediga tider så lär det inte gå. Det finns ju inga tider för körlektioner. Några fler krävs för att få komma till uppkörning.
I måndags sprang jag 10 kilometer. Jag hade tänkt springa 6... men kände mig så pigg att jag sprang 10. Och då kändes det som att jag skulle kunnat springa 10 till.
Men knän tar ju stryk av att springa längre än vanligt. Så jag vilade i dag och springer ett lagom långt pass i morgon, i stället för det korta pass jag hade planerat i dag. Ett kort pass i dag skulle nog göra mer skada än ett längre under morgondagen.
Nä. Nu ska jag gå och lägga mig.
"I ett förhållande av längre varaktighet är konsten att hela tiden få repriser att likna premiärer."
Veckorapport.
Och just NU känner jag mig väldigt ensam.
Maria har just åkt upp till Nässjö - för sista gången.
Alltså det är ju inte annorlunda mot hur det brukar vara. Hon åker ju upp och är där en vecka... men min hjärna vet att det är något på gång, så den får väl för sig att det är någonting dumt och farligt som är i görningen.
Men ja. Hon kommer hit på fredag och då kommer vi att bo tillsammans hela veckorna.
Men det kan finnas en annan anledning till att jag känner mig ensam... och det är att den här helgen inte varit så givande. Alltså det har inte varit något FEL på det vi gjort. Men först så kommer hon hit flera timmar efter hon brukar (reste med bil för att få ned en del saker)... så vi hade liksom ingen fredag kväll tillsammans. Sedan gick nästan hela lördagen åt till att åka omkring med hennes syster och Micke... IKEA, Bauhaus, ett par djuraffärer och sedan sy en väska.
Vi gick på bio. Det var såklart trevligt. Men det blir ju inte så mycket prat. :D
(Inception... faktiskt rätt bra, trots Leonardo i huvudrollen. Jag är så less på hans bistra ögonbryn. Dvs det uttryck han använder när han ska se allvarlig och fundersam ut. Han slänger på sig den minen i varje film han är med i och de gör så att han ser ut som en elvaåring som har köpt lösögonbryn från Sesam-butiken... våning 2: Bert-avdelningen)
Jaja... nu sitter jag och kollar på den "rafflande" upplösningen i Scandinavian masters... där en svensk ligger i delad ledning inför sista hålet.
Colan har försvunnit. Den tog Maria minsann med sig. :) Så jag får gå ut och köpa en ny. No biggie.
I kväll kommer Erik hem till Malmö... så vi får ta och hitta på någonting. Han ska visserligen jobba den kommande veckan. Jag ska köra på körskola. Jag ska läsa teori och jag ska jogga. Men resten av tiden kommer jag att vara sådär ensam som jag är nu. Blir nog lite biljard eller nåt.
Sedan är vi sambos på heltid. Med allt vad det betyder.
Vi hörs.
Maria har just åkt upp till Nässjö - för sista gången.
Alltså det är ju inte annorlunda mot hur det brukar vara. Hon åker ju upp och är där en vecka... men min hjärna vet att det är något på gång, så den får väl för sig att det är någonting dumt och farligt som är i görningen.
Men ja. Hon kommer hit på fredag och då kommer vi att bo tillsammans hela veckorna.
Men det kan finnas en annan anledning till att jag känner mig ensam... och det är att den här helgen inte varit så givande. Alltså det har inte varit något FEL på det vi gjort. Men först så kommer hon hit flera timmar efter hon brukar (reste med bil för att få ned en del saker)... så vi hade liksom ingen fredag kväll tillsammans. Sedan gick nästan hela lördagen åt till att åka omkring med hennes syster och Micke... IKEA, Bauhaus, ett par djuraffärer och sedan sy en väska.
Vi gick på bio. Det var såklart trevligt. Men det blir ju inte så mycket prat. :D
(Inception... faktiskt rätt bra, trots Leonardo i huvudrollen. Jag är så less på hans bistra ögonbryn. Dvs det uttryck han använder när han ska se allvarlig och fundersam ut. Han slänger på sig den minen i varje film han är med i och de gör så att han ser ut som en elvaåring som har köpt lösögonbryn från Sesam-butiken... våning 2: Bert-avdelningen)
Jaja... nu sitter jag och kollar på den "rafflande" upplösningen i Scandinavian masters... där en svensk ligger i delad ledning inför sista hålet.
Colan har försvunnit. Den tog Maria minsann med sig. :) Så jag får gå ut och köpa en ny. No biggie.
I kväll kommer Erik hem till Malmö... så vi får ta och hitta på någonting. Han ska visserligen jobba den kommande veckan. Jag ska köra på körskola. Jag ska läsa teori och jag ska jogga. Men resten av tiden kommer jag att vara sådär ensam som jag är nu. Blir nog lite biljard eller nåt.
Sedan är vi sambos på heltid. Med allt vad det betyder.
Vi hörs.
Knappt vaken, men ändå...
Körskolan går bra. Läraren har uttryckt sig som "Det hör gick så bra att jag nästan vill fälla en tår". Så det låter ju positivt.
Dock har jag inget körkort ännu. Men det kommer. Frågan är om jag klarar det inom dessa 30 lektioner eller om det krävs fler. I Malmö krävs det mellan 35-50 lektioner. Fast det finns ju undantag. Både positiva och negativa sådana.
Nu har jag jobbat på skolan i en vecka. Tjänat lite extra slantar. Det är ju inte så illa. Därför har min pånyttbörjade joggingkarriär lagts på is under den veckan. Det har varit 30 grader varmt och jag har sprungit och burit tunga möbler. Kändes inte som att orken fanns. Dessutom hade jag en liten överansträngning i höger vad.
Nu är de känningarna helt borta.
Så jag tänker dra ut på ett löppass nu, efter jag skrivit detta. Sedan blir det körlektion igen och i kväll är det teori som står på schemat.
Måste ringa mamma också. Det är inte alla dagar ens mamma fyller år.
På fredag ska Maria köpa en ny telefon. För mitt studiemedel. :) Det blir en Sony Ericsson X10 Mini Pro. En telefon jag tror är bra (helst nu då Apple utveckat samma telefon som de redan släppte för mer än ett år sedan... med vissa tweakar och små obetydliga uppdateringar).
Jag och Maria har planerat att dra ut på en liten utflykt, med tält och sådant jox. Det ser jag fram emot. Men jag vet inte om det blir av. Maria har ju ingen semester och nu blev det prat om att hon kanske inte skulle ha ork efter hon börjat på sin nya arbetsplats. :-/
Menmen... det går nog.
Förresten så är det många av mina gamla bekanta som bara försvunnit och dött av. Sådana som jag haft bra kontakt med, alltså. De kanske också har mycket att göra, i sina liv. Idunnno. Jag har i alla fall massor att göra. Därför kanske jag inte riktigt haft tid att höra av mig till dem heller. Förlåt. :-(
Dock har jag inget körkort ännu. Men det kommer. Frågan är om jag klarar det inom dessa 30 lektioner eller om det krävs fler. I Malmö krävs det mellan 35-50 lektioner. Fast det finns ju undantag. Både positiva och negativa sådana.
Nu har jag jobbat på skolan i en vecka. Tjänat lite extra slantar. Det är ju inte så illa. Därför har min pånyttbörjade joggingkarriär lagts på is under den veckan. Det har varit 30 grader varmt och jag har sprungit och burit tunga möbler. Kändes inte som att orken fanns. Dessutom hade jag en liten överansträngning i höger vad.
Nu är de känningarna helt borta.
Så jag tänker dra ut på ett löppass nu, efter jag skrivit detta. Sedan blir det körlektion igen och i kväll är det teori som står på schemat.
Måste ringa mamma också. Det är inte alla dagar ens mamma fyller år.
På fredag ska Maria köpa en ny telefon. För mitt studiemedel. :) Det blir en Sony Ericsson X10 Mini Pro. En telefon jag tror är bra (helst nu då Apple utveckat samma telefon som de redan släppte för mer än ett år sedan... med vissa tweakar och små obetydliga uppdateringar).
Jag och Maria har planerat att dra ut på en liten utflykt, med tält och sådant jox. Det ser jag fram emot. Men jag vet inte om det blir av. Maria har ju ingen semester och nu blev det prat om att hon kanske inte skulle ha ork efter hon börjat på sin nya arbetsplats. :-/
Menmen... det går nog.
Förresten så är det många av mina gamla bekanta som bara försvunnit och dött av. Sådana som jag haft bra kontakt med, alltså. De kanske också har mycket att göra, i sina liv. Idunnno. Jag har i alla fall massor att göra. Därför kanske jag inte riktigt haft tid att höra av mig till dem heller. Förlåt. :-(
I'm an excellent driver.
Så... Då har jag gått på körskola i en vecka. Någon sådan intensivkurs i styrning av stor bökig manick. Bilar känns fasligt omoderna... även de moderna bilarna. Koppling hit och dit, broms, krypkörning, växlar. Gaspedal och motorstopp. Varför kan motorerna få stopp?
Det är ju bara irriterande när man står där i en vältrafikerad korsning och plötsligt får stopp, mitt i korsningen, bara för att man råkade vara lite ivrig på att släppa upp kopplingspedalen.
Och farligt! Jag har ju brått och vill därifrån... för det kommer bilar från ANDRA hållet nu. Det känns vansinnigt kontraproduktivt att bilen då drabbas av stillestånd. Vad fan ska DET vara bra för? :D
Jaja. Jag lär mig väl.
Jag har även börjat springa igen. Så jag har varvat löpning med vandring. Ena dagen blev det en tvåtimmars promenad, sedan andra dagen tre mil cykling följt av 1500 meter löpning. Tredje dagen gick jag 2 mil igen. Fjärde dagen sprang jag 6 km, sedan har det fortsatt på det sättet. Mitt schema säger att jag ska springa 10 km på fredag. Då börjar det äntligen bli riktig löpning. Allt under en mil känns ju bara som att man skyndar sig att hinna till butiken innan den stänger för kvällen.
I alla fall. Sådär har jag hålllit på i typ 10 dagar nu och det har resulterat i en viktförändring på 0,7 kg.
En ökning... på 0,7 kg. :-/
Oh well. Man kan inte få allt heller.
Ha det så bra.
Det är ju bara irriterande när man står där i en vältrafikerad korsning och plötsligt får stopp, mitt i korsningen, bara för att man råkade vara lite ivrig på att släppa upp kopplingspedalen.
Och farligt! Jag har ju brått och vill därifrån... för det kommer bilar från ANDRA hållet nu. Det känns vansinnigt kontraproduktivt att bilen då drabbas av stillestånd. Vad fan ska DET vara bra för? :D
Jaja. Jag lär mig väl.
Jag har även börjat springa igen. Så jag har varvat löpning med vandring. Ena dagen blev det en tvåtimmars promenad, sedan andra dagen tre mil cykling följt av 1500 meter löpning. Tredje dagen gick jag 2 mil igen. Fjärde dagen sprang jag 6 km, sedan har det fortsatt på det sättet. Mitt schema säger att jag ska springa 10 km på fredag. Då börjar det äntligen bli riktig löpning. Allt under en mil känns ju bara som att man skyndar sig att hinna till butiken innan den stänger för kvällen.
I alla fall. Sådär har jag hålllit på i typ 10 dagar nu och det har resulterat i en viktförändring på 0,7 kg.
En ökning... på 0,7 kg. :-/
Oh well. Man kan inte få allt heller.
Ha det så bra.
Flugorna är i alla fall tysta.
Nah... jag har borrat i dag. Men tyvärr har jag en för liten borr. 34 mm och det skulle krävts typ 40 eller nåt. Men sådana fanns inte att köpa hos Clas.
Jag borrade två hål. Men fansröret kom ändå inte genom. Så jag ska borra ett tredje, i morgon.
Nästa problem är att jag sedan måste borra i röret. Det finns sådana pluppar att koppla avrinningsröret till. Men de är inte öppna. Det är plast i dem som man måste borra upp först. Det är jättelätt när det hålet är riktat mot en vägg och man har typ 15 cm plats att stoppa in en borrmaskin där mellan. Det funkar inte.
Jag har en rätt stor borrmaskin. ^^ (That's what HE said!)
Jag har inte riktigt tänkt på det sådär konkret. Men... Damn vad skönt det är att inte ha folk utanför sitt fönster. Inte en människa som står här och röker, pratar i telefon, visslar på hunden. Inte ett barn som studsar någon fotboll, ingen gnisslande cykel, inga bråkande skolelever. Inga knarkköpande halvvrak och den där känslan av att hela tiden vara under siege - finns inte längre. Jag känner mig mycket mer fri.
Bara buskar utanför fönstren... en tom innergård som ligger på taket till våning två. Nice. Känns som bottenvåning.. men it ain't. En och annan insekt som fångar kattens uppmärksamhet.
Jag borrade två hål. Men fansröret kom ändå inte genom. Så jag ska borra ett tredje, i morgon.
Nästa problem är att jag sedan måste borra i röret. Det finns sådana pluppar att koppla avrinningsröret till. Men de är inte öppna. Det är plast i dem som man måste borra upp först. Det är jättelätt när det hålet är riktat mot en vägg och man har typ 15 cm plats att stoppa in en borrmaskin där mellan. Det funkar inte.
Jag har en rätt stor borrmaskin. ^^ (That's what HE said!)
Jag har inte riktigt tänkt på det sådär konkret. Men... Damn vad skönt det är att inte ha folk utanför sitt fönster. Inte en människa som står här och röker, pratar i telefon, visslar på hunden. Inte ett barn som studsar någon fotboll, ingen gnisslande cykel, inga bråkande skolelever. Inga knarkköpande halvvrak och den där känslan av att hela tiden vara under siege - finns inte längre. Jag känner mig mycket mer fri.
Bara buskar utanför fönstren... en tom innergård som ligger på taket till våning två. Nice. Känns som bottenvåning.. men it ain't. En och annan insekt som fångar kattens uppmärksamhet.
Disken stackas. Skynda på!
På fredag går jag på ett s.k. sommarlov. Meningen är att jag egentligen sa läsa sommarkurser, men nu är det så att jag redan fått studiemedel beviljat för nästa läsår och det beslutet kan inte CSN dra tillbaka. Så sommarkurserna tar jag inte så mycket på allvar - utan jag tänker bara läsa dem för att bli lite smartare. Att verkligen KLARA dem är av underordnad betydelse.
I stället tänker jag ägna några veckor åt att försöka ta körkort. Jag har anmält mig till en såndärninga intensivkurs-thingy och hoppas att jag kommer en bra bit på väg under de 3-4 veckorna den pågår.
Vi har köpt ännu en diskmaskin. Hämtade den i dag och jag har tänkt montera in den i morgon. Det kommer just NU att se helt förjävligt ut eftersom den ska stå helt fritt sådär... inget skåp. Men Maria spanar en massa. Skåpen på IKEA är utförligt mätta och bedömda. Jag hoppas hon har mer koll på de där måtten än jag har. Jag känner att jag bara har grepp om det som är mest basic. Vi ska ha skåp.
Fortfarande finns saker kvar i Kirseberg (vilket jag skrev i låtsasfonetisk skrift ett par inlägg längre ned... om det nu var någon som inte förstod det) men vi lär väl hämta lite av det under veckan och restan under helgen. Hoppas det i alla fall eftersom lgh ska städas typ nästa torsdag/fredag eller vad det nu blev.
Hoppas jag skrev upp det.
Nä. Nu ska jag återgå till att dricka coca cola och kolla på tv.
Det kan låta som att jag inte gör speciellt mycket. Men jag har faktiskt ace'at min praktikplats. Jag har bara en rapport kvar, på torsdag. I övrigt har jag inget jag MÅSTE göra under hela veckan. Jag kan gå dit och bara göra det lilla extra.
Det kommer inte tjäna någonting till - då de inte anställer folk. De kommer inte ens ta emot fler praktikanter - men jag är rätt säker på att det inte beror på mig.
Eller jo. Det beror på mig.
Men faktiskt beror det på att jag gjort ett så bra jobb att de inte längre behöver hjälp. Jag har lärt dem hur man jobbar i projektform. I'm the project-master. :)
Men i övrigt tänker jag bära en massa saker... packa upp... sortera... göra detta hem till ett helt vanligt hem. Jag vill inte ha kartonger överallt.
Men vi har tyvärr ganska lite plats i köket. Det finns plats för ungefär hälften av våra saker. :-/
G'night
I stället tänker jag ägna några veckor åt att försöka ta körkort. Jag har anmält mig till en såndärninga intensivkurs-thingy och hoppas att jag kommer en bra bit på väg under de 3-4 veckorna den pågår.
Vi har köpt ännu en diskmaskin. Hämtade den i dag och jag har tänkt montera in den i morgon. Det kommer just NU att se helt förjävligt ut eftersom den ska stå helt fritt sådär... inget skåp. Men Maria spanar en massa. Skåpen på IKEA är utförligt mätta och bedömda. Jag hoppas hon har mer koll på de där måtten än jag har. Jag känner att jag bara har grepp om det som är mest basic. Vi ska ha skåp.
Fortfarande finns saker kvar i Kirseberg (vilket jag skrev i låtsasfonetisk skrift ett par inlägg längre ned... om det nu var någon som inte förstod det) men vi lär väl hämta lite av det under veckan och restan under helgen. Hoppas det i alla fall eftersom lgh ska städas typ nästa torsdag/fredag eller vad det nu blev.
Hoppas jag skrev upp det.
Nä. Nu ska jag återgå till att dricka coca cola och kolla på tv.
Det kan låta som att jag inte gör speciellt mycket. Men jag har faktiskt ace'at min praktikplats. Jag har bara en rapport kvar, på torsdag. I övrigt har jag inget jag MÅSTE göra under hela veckan. Jag kan gå dit och bara göra det lilla extra.
Det kommer inte tjäna någonting till - då de inte anställer folk. De kommer inte ens ta emot fler praktikanter - men jag är rätt säker på att det inte beror på mig.
Eller jo. Det beror på mig.
Men faktiskt beror det på att jag gjort ett så bra jobb att de inte längre behöver hjälp. Jag har lärt dem hur man jobbar i projektform. I'm the project-master. :)
Men i övrigt tänker jag bära en massa saker... packa upp... sortera... göra detta hem till ett helt vanligt hem. Jag vill inte ha kartonger överallt.
Men vi har tyvärr ganska lite plats i köket. Det finns plats för ungefär hälften av våra saker. :-/
G'night
Flyttlasset har gått.
mmmm... min nya lägenhet. Det står en massa kartonger, överallt. Jag fick fler blåmärken och ett par fina sår under flytten, i går. Men det var det värt. Absolut fantastiskt. NU bor jag i en lägenhet jag trivs i. NU bor jag i ett läge jag trivs i och nu går det förhoppningsvis att börja lära känna Malmö från dess bättre sida - i stället för att lära känna dess baksida. Kirsebergsskolan hade uppenbarligen flest antal studenter som gick ut utan betyg. Var FJÄRDE elev... fick inte något slutbetyg! Sådant brukar tala sitt tydliga språk. Ett område där ungarna helt enkelt inte bryr sig brukar inte vara något särskilt bra område.
Det var den känslan jag fick precis när vi flyttade in där. Antingen var det ett område som var på väg att bli bättre eller så var det ett område som höll på att bli sämre. Det kändes helt enkelt som att området var ett sådant som stod och vägde. Med ungdomar som växer upp utan betyg så känns det som att det är på väg utför.
Bra läge för flytt.
Och flytt till ett bra läge, indeed. ^^
Nackdelar finns:
1. Gymmet som ligger på våningen under oss känns som att det kan vara lite livat ibland. När de har gruppträning så hörs musiken, dånet samt den där lekledarens exalterade röst.
Ljudnivån kan ibland vara rätt hög. En del dagar kanske man inte har så stort överseende med sådant?
2. Prisnivån på det mesta inne i stadskärnan är ju något högre än den är lite längre ut. Alla småbutiker och sådant som är så fantastiskt... är ju dyra. Sedan finns det en stor matbutik, som är rätt dyr. Om man ska handla billigare så blir det att färdas en bit. Men då får vi helt enkelt se till att GÖRA det då.
Men... nu kan jag inte se några fler nackdelar. :oD yay!
Nu ska jag sluta tjöta om vår nya, fantastiska lägenhet.
Jag har dock inget annat att skriva om, för tillfället. Så då blir det liksom stopp här.
P.S. Ni måste i alla fall medge att, hur ointressant detta än må vara att läsa så är det i alla fall mer intressant än ett kungligt bröllop.
Det var den känslan jag fick precis när vi flyttade in där. Antingen var det ett område som var på väg att bli bättre eller så var det ett område som höll på att bli sämre. Det kändes helt enkelt som att området var ett sådant som stod och vägde. Med ungdomar som växer upp utan betyg så känns det som att det är på väg utför.
Bra läge för flytt.
Och flytt till ett bra läge, indeed. ^^
Nackdelar finns:
1. Gymmet som ligger på våningen under oss känns som att det kan vara lite livat ibland. När de har gruppträning så hörs musiken, dånet samt den där lekledarens exalterade röst.
Ljudnivån kan ibland vara rätt hög. En del dagar kanske man inte har så stort överseende med sådant?
2. Prisnivån på det mesta inne i stadskärnan är ju något högre än den är lite längre ut. Alla småbutiker och sådant som är så fantastiskt... är ju dyra. Sedan finns det en stor matbutik, som är rätt dyr. Om man ska handla billigare så blir det att färdas en bit. Men då får vi helt enkelt se till att GÖRA det då.
Men... nu kan jag inte se några fler nackdelar. :oD yay!
Nu ska jag sluta tjöta om vår nya, fantastiska lägenhet.
Jag har dock inget annat att skriva om, för tillfället. Så då blir det liksom stopp här.
P.S. Ni måste i alla fall medge att, hur ointressant detta än må vara att läsa så är det i alla fall mer intressant än ett kungligt bröllop.
Bottomest floor on the left.
Nu är jag i alla fall övertygad om att detta är ett pusherhus.
Hänger ungar i trapphuset hela tiden. Halva nätterna står de bara där och pratar. Bankar på saker. Glor.
Jag gillar verkligen inte att bo på bottenvåningen.
Menmen... snart är vi outta here. Då får alla wannabegangstas wannabe hur mycket de vill.
Oj. Nu försvann de.
Hänger ungar i trapphuset hela tiden. Halva nätterna står de bara där och pratar. Bankar på saker. Glor.
Jag gillar verkligen inte att bo på bottenvåningen.
Menmen... snart är vi outta here. Då får alla wannabegangstas wannabe hur mycket de vill.
Oj. Nu försvann de.
Forming an ever decreasing circle that leads me towards the Middlemalmö.
Ny lägenhet.
I dag fick jag beskedet. Det blir en flytt till det absolut mest centrala som finns, i Malmö. NIIIICE! *high-five'ar mig själv... tre gånger*
Hur grymma har inte de senaste veckorna varit? Först certifikat och nu beskedet att man slipper [Chiö'sebeöuj].
Nu fattas det bara att jag blir KICK-ASS också.
Snart, så... :)
Hysteriskt euforisk.
I dag fick jag beskedet. Det blir en flytt till det absolut mest centrala som finns, i Malmö. NIIIICE! *high-five'ar mig själv... tre gånger*
Hur grymma har inte de senaste veckorna varit? Först certifikat och nu beskedet att man slipper [Chiö'sebeöuj].
Nu fattas det bara att jag blir KICK-ASS också.
Snart, så... :)
Hysteriskt euforisk.
På sydfronten lite nytt.
mmmmmmm. Hoppas.
Jag och Maria ska titta på en lägenhet i dag. En hyresrätt mitt mitt mitt mitt i stan. Den är så central att jag tror de byggde den lägenheten först - och sedan Malmö runt den. Jag skulle bli granne med min favoritpub. I samma hus finns både ett gym och en boxningsklubb, samt Malmö Stadsteater som närmaste granne. Maria får 400 meter till centralstationen. Perfekt när hon ska pendla till Helsingborg. De där extra 15 minuterna det tar till centralstationen, från Kirseberg, kanske inte känns den första veckan... eller månaden. Men sedan börjar den kännas jävligt onödig.
Men jaja. Vi har inte fått lägenheten ännu. Jag trodde dock aldrig att vi skulle få titta på den ens. I går var jag där och snokade runt lite. rekade. Jag kände hur det liksom pirrade och att jag flämtade lite spontant - av exhaltering. Hjärtat slog lite snabbare och... där vill jag bo.
Jag vill att klockan ska bli 18 nu. Massor av timmar kvar ju. :-(
Hmm... jag vet inte vad jag gjort med mina spellistor, i iTunes. Jag vet att jag tidigare gjort någonting smart när jag länkat ihop flera olika för att sortera bort låtar efter vissa kriterier som kategori, spelade, betyg osv. Men... Nu när jag tittar på de tre spellistorna så... förstår jag dem inte.
Jag har en statisk - dit jag lägger alla låtar jag tycker om.
Sedan har jag en dynamisk som sorterar bort enligt vissa kriterier sedan kan jag tänka mig att den sista spellistan, som är dynamisk, ska ta in det som blir kvar då... och automatiskt syncas mot telefonen.
Men när jag tittar på den tredje spellistan så tar den bara vad som finns i den första. Punkt. Den andra listan blir inte ens inblandad.
Jag tror bestämt att jag gjort något fel. :D
Men det har ju fungerat jättebra ju. Vågar inte ändra nu, för då kommer den väl att ligga och synca i fem timmar nästa gång.
Jag och Maria ska titta på en lägenhet i dag. En hyresrätt mitt mitt mitt mitt i stan. Den är så central att jag tror de byggde den lägenheten först - och sedan Malmö runt den. Jag skulle bli granne med min favoritpub. I samma hus finns både ett gym och en boxningsklubb, samt Malmö Stadsteater som närmaste granne. Maria får 400 meter till centralstationen. Perfekt när hon ska pendla till Helsingborg. De där extra 15 minuterna det tar till centralstationen, från Kirseberg, kanske inte känns den första veckan... eller månaden. Men sedan börjar den kännas jävligt onödig.
Men jaja. Vi har inte fått lägenheten ännu. Jag trodde dock aldrig att vi skulle få titta på den ens. I går var jag där och snokade runt lite. rekade. Jag kände hur det liksom pirrade och att jag flämtade lite spontant - av exhaltering. Hjärtat slog lite snabbare och... där vill jag bo.
Jag vill att klockan ska bli 18 nu. Massor av timmar kvar ju. :-(
Hmm... jag vet inte vad jag gjort med mina spellistor, i iTunes. Jag vet att jag tidigare gjort någonting smart när jag länkat ihop flera olika för att sortera bort låtar efter vissa kriterier som kategori, spelade, betyg osv. Men... Nu när jag tittar på de tre spellistorna så... förstår jag dem inte.
Jag har en statisk - dit jag lägger alla låtar jag tycker om.
Sedan har jag en dynamisk som sorterar bort enligt vissa kriterier sedan kan jag tänka mig att den sista spellistan, som är dynamisk, ska ta in det som blir kvar då... och automatiskt syncas mot telefonen.
Men när jag tittar på den tredje spellistan så tar den bara vad som finns i den första. Punkt. Den andra listan blir inte ens inblandad.
Jag tror bestämt att jag gjort något fel. :D
Men det har ju fungerat jättebra ju. Vågar inte ändra nu, för då kommer den väl att ligga och synca i fem timmar nästa gång.
Problems are to be solved... not ignored.
Helg, helg. Trevliga helg.
Tyvärr var det väl allt man kunde säga om den här helgen också. En trevlig kväll - sedan inget mer.
De 50% av mitt liv som tidigare gått rent uselt går nu bar. Men resten står stilla.
De där 50% som går bra är dock väldigt viktiga. Det är de jag uttalat ska fokusera på. För utan dem så kommer jag väl inte att ha något annat av värde heller. Så då blir det 0% i framtiden.
Jag saknar dock något väldigt viktigt - och det läggs inte undan någon som helst tid för att detta ska gå att återfinna. Allt bara forceras och plumsar på rakt framåt, som om allt vore superperfekt och hur etablerat som helst, i ett högt tempo och med skygglappar som är en meter stora.
Problemet är att det finns ett stort stup där framme. Utan att ta av sig skygglapparna och se efter alternativa vägar så kommer allt att krascha. Planerna måste läggas om - för att situationen ska kunna förbättras.
Tid att agera.
Men ja. Skolan har ju gått bra. Jag tycker det var alldeles nyligen jag skrev: 1:a terminen avklarad. Utan någon omtenta eller nåt.
Nu kan jag skriva: 2:a terminen avklarad (eller 1:a läsåret - om man vill). Utan någon omtenta.
Jag vet, jag vet: Jag ruljerar! *bockar och tackar för de stående ovationerna*
Ja just det. Vad hände då i helgen som gick?
Maria kom hem... På lördagen så kom Marias föräldrar och lämnade av en hund. De skulle iväg och se på Lundakarnevalen. Sedan åkte vi ut till Lund för att skjutsa hennes farmot till farfars grav... nej... vilolund. Men inte för att se på karnevalen. Sedan hämtade vi upp Micke och Åsa, på vägen hem. De hade varit och sett... you guessed it: karnevalen.
Hem och fixa lite för på kvällen blev det födelsedagsmiddag för Maria, med syskon och deras respektive. En av deras kusiner med respektive och sedan min kusin då... som inte har någon respektive. Men om han haft de så skulle hon (eller han) varit välkommen. Det hade inte funnits någon plats... men... ändå välkommen.
Sedan kom söndagen och... då åkte Maria och Åsa ut till IKEA... sedan sydde de en klänning. Sedan var helgen över.
Nu åter till praktiserandet, som tyvärr inte ger mig någonting. Synd.
I dag eller i morgon har jag tänkt prata med min rektor... så han är förberedd. Sedan på onsdag har vi möte här på jobbet. Om jag fortfarande, i slutet av veckan, känner att jag inte riktigt lär mig någonting så får jag se om skolan kan skapa en uppgift åt mig - och så gör jag praktiken hos dem, i stället för här.
Det är en plan.
Det är mitt liv. Min framtid. Och praktiken är viktig! Jag får inte vänta för länge med att agera.
Detta gäller fler saker också, än bara skolan.
Tyvärr var det väl allt man kunde säga om den här helgen också. En trevlig kväll - sedan inget mer.
De 50% av mitt liv som tidigare gått rent uselt går nu bar. Men resten står stilla.
De där 50% som går bra är dock väldigt viktiga. Det är de jag uttalat ska fokusera på. För utan dem så kommer jag väl inte att ha något annat av värde heller. Så då blir det 0% i framtiden.
Jag saknar dock något väldigt viktigt - och det läggs inte undan någon som helst tid för att detta ska gå att återfinna. Allt bara forceras och plumsar på rakt framåt, som om allt vore superperfekt och hur etablerat som helst, i ett högt tempo och med skygglappar som är en meter stora.
Problemet är att det finns ett stort stup där framme. Utan att ta av sig skygglapparna och se efter alternativa vägar så kommer allt att krascha. Planerna måste läggas om - för att situationen ska kunna förbättras.
Tid att agera.
Men ja. Skolan har ju gått bra. Jag tycker det var alldeles nyligen jag skrev: 1:a terminen avklarad. Utan någon omtenta eller nåt.
Nu kan jag skriva: 2:a terminen avklarad (eller 1:a läsåret - om man vill). Utan någon omtenta.
Jag vet, jag vet: Jag ruljerar! *bockar och tackar för de stående ovationerna*
Ja just det. Vad hände då i helgen som gick?
Maria kom hem... På lördagen så kom Marias föräldrar och lämnade av en hund. De skulle iväg och se på Lundakarnevalen. Sedan åkte vi ut till Lund för att skjutsa hennes farmot till farfars grav... nej... vilolund. Men inte för att se på karnevalen. Sedan hämtade vi upp Micke och Åsa, på vägen hem. De hade varit och sett... you guessed it: karnevalen.
Hem och fixa lite för på kvällen blev det födelsedagsmiddag för Maria, med syskon och deras respektive. En av deras kusiner med respektive och sedan min kusin då... som inte har någon respektive. Men om han haft de så skulle hon (eller han) varit välkommen. Det hade inte funnits någon plats... men... ändå välkommen.
Sedan kom söndagen och... då åkte Maria och Åsa ut till IKEA... sedan sydde de en klänning. Sedan var helgen över.
Nu åter till praktiserandet, som tyvärr inte ger mig någonting. Synd.
I dag eller i morgon har jag tänkt prata med min rektor... så han är förberedd. Sedan på onsdag har vi möte här på jobbet. Om jag fortfarande, i slutet av veckan, känner att jag inte riktigt lär mig någonting så får jag se om skolan kan skapa en uppgift åt mig - och så gör jag praktiken hos dem, i stället för här.
Det är en plan.
Det är mitt liv. Min framtid. Och praktiken är viktig! Jag får inte vänta för länge med att agera.
Detta gäller fler saker också, än bara skolan.
