The healing presence.

I går gick andra halvan av arbetsdagen åt till att prata relationsproblem med en medarbetare. Det tog inte lång tid för mig att gå från att själv vara ett vrak - till att bli självutnämd expert inom området "hur man kommer över sorgberget"

Men det känns så. Jag vet vad jag behövde - och jag vet vad jag mådde bra av - när jag själv kände mig så extremt dålig att jag inte klarade av att göra någonting. Så jag vet vad hon behöver. En lyssnare! Hon behöver få sända sitt budskap och vad hon behöver från mig i ren feedback, är INTE "bra" förslag eller verkliga "patenterade" lösningar på hennes problem. Jag ska bara lyssna. Säga enstaka vettiga saker och se till att göra henne beredd på att det alltid finns flera sidor att ta i beaktning. Förbereda henne på det värsta - och se till så hon även vet att det hela kan bli till det bästa. Dvs: Alltid se till att ge henne perspektiv.

Hon är välkommen att ringa mig... välkommen hem till mig, om hon känner att hon vill det.

Men inte i kväll.
I kväll ska jag hem till någon och "hjäpa henne med datorn".
Dit... hjälpa... hem. För jag har andra att träffa i kväll.

Men nu... ska jag gå och duscha och raka mig. På arbetstid. Life is gooood. Sedan ska vi ut på lunch, tillsammans. Då ska jag dofta gott och känna mig len som ett plommon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0