Sabadon

Jätteroligt blogginlägg här. Handlar bara om datorer and shit. men... skit samma.

Min diskmaskin, som jag fått gratis, har fel kopplingsanordning... måste köpa en ny slang. Men det är ju i alla fall ett mindre problem än Maria har - som inte har någonstans att koppla in den ALLS, i sitt kök.

Jag har undersökt hur snabbt mitt nätverk är... alltså... utåt. Internet. När jag sitter bakom min router och sådant så får jag som MAX 20 Megabit/s... men nu testade jag att koppla bort allt och slänga in den stationära datorn direkt i uttaget (ja, för fan.. hela datorn!) och då kom jag upp i 92 Megabit... så... det är alltså min nya fina router som suger.
Bra att veta, i och för sig. Men nu måste jag köpa en ny... den kostar 1700.

Jag testade även att koppla in min NAS-enhet dirent mot stationära datorn... och i stället för 3 MegaByte i sekunden så började den helt plötsligt skaka loss i ca 50. Och... jag tror den skulle klarat mer - men det är vad gammelhårddisken i min stationära maxar. Den klarar nog inte att skriva snabbare. Så... NAS-enheten verkar det inte heller vara några fel på. Det är routern igen.

Så... byte av router skulle göra mig gladare.
Ja... samt en ny hårddisk i datorn då. Fast den behöver inte vara så dyr. Kanske kan snika åt mig en begagnad från jobbet. Det sitter ju en i min dator där. ^^

Sedan har jag även fått en gratis skrivare. Jag fruktade att den skulle vara av en gammal hemsk modell, men... kollade upp den och den är max 2 år gammal. Helt ouppackad. En HP bläckstråle som har ganska moderna specifikationer. Jag har ännu inte skrivit ut en bild för att kolla kvaliteten. Men... vad är det här för lucka? oj... en inbyggd scanner också. Jo, jag tackar. :)

Så jag kanske inte ska gnälla så mycket över att jag måste köpa en ny router, då jag precis fått en gratis bänkdiskmaskin, en gratis skrivare/scanner och en gratis dator.

Nä... nu ska jag gå och lägga mig. Upp tidigt i morgon.

Umeå ljusfestival "höstljus" ska fortsätta, även under December.
En del ostrategiskt utplacerade små ljuskonstverk som gör gott och faktiskt bara upprör ett fåtal. Det är ju fantastiskt. Annars brukar det vara många som hela tiden ska sätta sig emot saker.

"Behåll barnens utställning istället"
Nej... snälla. Gör inte det. Det är små utklippta papperslampor som inte ser vackra ut ALLS. Det var jättetrevligt och kul att barnen gjorde dem. Charmant och mysigt också. Men om man måste välja mellan syltburkar och silkespapper sammanfogat med hemmagjort tapetklister - och det här:





så... vet jag vilket JAG väljer.
Bara för att ens egna barn gjort "världens finaste lampa" så innebär det inte att Umeå ska skämma ut sig genom att ta bort vackra konstverk för att ställa ut någon snubbes dotters lysande fjällräv, av tidningspapper.
Den är jättefin i pappans ögon... och en del Umeåbor skulle säkert tycka att den är rätt gullig. Men om jag vill lägga nytt golv i mitt hem så anlitar jag inte ett barn att lägga ihoplimmade kvistar över mitt gamla golv - bara för att det är sött att de gör någonting själv. Utan då anlitar jag en golvläggare, som lägger ett riktigt och hållbart golv.

Förlåt om jag låter som en surgubbe... men för det mesta så struntar faktiskt folk i andra människors barn. De ÄR inte sötast på jorden - för alla! Den här pappan har mitt fulla stöd att ställa ut sin dotters alster i sin egen trädgård, eller på sin balkong eller i ett fönster, så alla förbispatserande kan se. Men ute på gator och torg vill jag se gröna gubbar.



som... nä, men vänta nu. Vad GÖR gubben egentligen.
En tvåhövdad snubbe som står och tillfredsställer sig själv?

Nä, men fan... jag ändrar mig. Ställ tillbaka ungarnas fjällrävar, i stället. Det där var ju bara sjukt!

Produktionsbolaget Mastiff skulle rekrytera lite fler mediakåta ungdomar, till något vettlöst program. Ungdomar, som nu alltid verkar vara mer än sugna på att få bli lite låtsaskändisar, fick då chansen att direkt förnedra sig genom att suga på golvmoppar som använts till att skura toaletterna.

Knappast överraskande att de gick med på det - och... sug på bara! Jättebra. Vill ni göra det så är det bara att suga, suga och suga er till kändisskap. För det är väl så det alltid gått till, änna?

För... att produktionsbolagen skulle ha något moraliskt tänkande... det vet väl alla att de inte har? :D
De lever i en egen atmosfär. De skapar sina egna regler och de kommer undan med det... för viljan att bli känd är så enorm - att folk är villiga att göra vad som helst för att nå det målet.
Till och med jag var ju villig att åka skridskor, en gång.

I går lyckades jag göra lite mat, igen. Jag tycker, som sagt, om att laga mat. Men inte bara åt mig själv. Så det känns lite revolutionerande när jag väl orkat ställa mig vid spisen för att snickra ihop en maträtt. Såklart alltid så det blir några matlådor också.

Min matolja har dock väntat väldigt länge, ser det ut som.
Här är en bild på det ledsna matoljemonstret.



Jag gillar frisyren.

Hej då.

Det är lite irriterande, när jag pratar om någonting, så kan jag plötsligt bli avbruten - mitt i meningen - av någonting HELT annat... totalt irrelevant. Jag klarar inte sådant. Vad ska jag göra, liksom? Bara fortsätta prata för ett par öron som uppenbarligen inte lyssnar?
Nä... då är det bättre att gå därifrån... säga hej då.. och fortsätta prata med mig själv.

Alltså man MÅSTE ju älska Japansk underhållning.
Helt sanslöst. Så dåligt att det blir underbart bra. :D



och nej... man måste absolut inte titta på hela inslaget. Det är okej att avbryta närhelst man blir less. För... det blir man. ^^

eh... okej. Jag klipper in en till också.
Måste sluta YouTube:a, känner jag. :D
Kikarfotboll:

Jag hade, i dag, tänkt nyttja min jobbdators två skärmar till att skriva in alla nya filmer i min filmlista. Eftersom listan ligger på min server så kan jag såklart nå den härifrån... men det strulade lite.
Först klagade Access på att den inte kunde nå filen. "Du måste kopiera den så den ligger på intranätet eller lokalt på datorn" och... den LÅG redan lokalt på datorn.
Oh well.
Då skrev jag ett snabbt webbinterface, för att mata in allt till databasen direkt genom Firefox.
Men... då jag var färdig kom jag på att jag ju inte riktigt vet vad alla filmer heter. :D Jag har inte med mig dem till jobbet, såklart. Så... ja... jag kan såklart inte skriva in dem. Måste skriva ned titlarna till i morgon.

Min arbetsantagonist är sjuk i dag.
Perfekt.
Hoppas hon är sjuk lääänge. Typ i ett år eller nåt. That'd be sweet. Sweet, I tells ya!
Jag brukar inte avsky människor. Men den människan avskyr jag verkligen. Den här dagen känns helt okej. Det kommer att gå lätt att vakna i morgon. Tänk... jag kommer att komma i tid - till jobbet. wohoo!

En bekant, som jag träffade i somras, ska flytta från det område hon bor nu - till det område där jag bodde fram till April.
gaaah. Hon har redan tackat ja till lägenheten. Hon kommer få 1000 kr lägre hyra, vilket hon behöver - på grund av sin ekonomiska situation. Nu visar det sig att hon inte kommer få bostadstillägg, eftersom hon får lägre hyra. Så... det spelar alltså ingen roll. Det blir bara en jobbig flytt, till ett sämre område.

Kanske hon:
1. borde tagit reda på det innan hon tackade ja. (muntligt löfte är värdelöst - i praktiken. ALLTID skriftligt... även från Försäkringskassan)

2. borde rådfrågat någon som bott i det förbannade skitområdet, innan hon tackade ja. Gamla, skrotiga lägenheter som luktar avfall när man inte spolat avloppet en gång om dagen. Allt är på väg att rasa ihop. Sprickor i väggarna överallt... mögel under parketterna och riktigt dålig ventilation. Rejält lyhört och fjortisungdomar som festar i husen och utanför husen varje kväll. Dessutom måste man gå till Ålidhems Centrum för att handla. Ålidhems Centrum är la okej. Men inte Ålidhem. Det området (som jag f.ö. växte upp i) blir bara sämre och sämre. Väldigt depressivt att vistas där, nu.

I kväll tror jag att jag ska köpa en webbsänd hockeymatch... få se hur bra det fungerar. Kostar tyvärr 50 kronor och jag tycker det är ganska mycket pengar bara för en match. Men det kan vara värt att få se hur det fungerar. Kommer det lagga, rycka, hacka eller kommer det fungera perfekt?

Borde förresten testa att sätta in farbror stordatorn direkt i uttaget också... och se vad jag får för hastighet då. Jag betalar för 100Megabit och får ut max 20. Så... måste kolla om det är uppkopplingen eller om det är min router eller nåt. SEDAN kan jag ringa och be dem felsöka.

Funderar även på att se 'På spåret' på Fredag. Jag har inget annat att göra. Så... jag vet inte. Får väl bunkra upp med hallucigena piller, så jag kan sitta och garva år gamle ärkefyllot Ingvar.

Alltså... det finns verkligen ingen att fika med, här på jobbet.
Jag gick in till stadshuset och... alla som jag kan tänka mig att fika med, tar aldrig rast. Jag vet inte varför. Vad är det som är så alarmerande, att de känner att de måste offra sin rast för kommunen? Är det verkligen så viktigt?

Nåja. Så jag gick tillbaka hit och satte mig. Börjar faktiskt bli lite trött på att sitta och slösurfa. Det finns liksom inget spännande på nätet att göra.
Men ja. Vissa dagar ÄR ju långsammare än andra - helt enkelt.

YouTube is your friend. Den hjälper mig stå ut tills arbetsdagen tar slut. :)

Det gick förresten bra att ha en katt i min lägenhet. Den är nog en rolig nöjespark. Det enda jag stressade upp mig över, var när Oliver fick för sig att börja jaga skidåkare. Det... är en platt tv... det är inget glas... det är vinyl. Kattens klor lär ge tv'n mighty fine repor. så... jag som älskar att titta på hockey kommer att få jaga katt ganska ofta, framöver.

oh well. Det kan jag väl stå ut med.

I dag har jag faktiskt jobbat... på riktigt. Sure... jag kom 45 minuter sent, klockan 9-9:30 hade jag fika och klockan 11:30 så slutade jag. Men ändå. Två timmars aktivt jobb! Det är jävligt bra.
och ja... jag ska göra 20 ärenden/dag och på dessa två timmar har jag gjort 30 så... det är okej med 2 timmars jobb/dag. Jag borde se till att göra åtminstone det.
Tyvärr klarar hjärnan inte av mer än så. Jobbet är så anmärkningsvärt tråkigt, att min hjärna fått slut på diesel. Den tog slut för 13 månader sedan och man kan väl även kalla det för att gå in i väggen, eller nåt.

Tråkigt bara att det inte fanns någon hjälp att få, när det började gå utför.
Men nu börjar det fixa sig lite.
Jag kan fortfarande inte jobba... Men dåtiden börjar falla i glömska - och det är ju också en lösning, liksom. :)

Lite sådär i början kändes den här videon lite som en lösning på min situation i livet och då främst arbetslivet. Den balalde dock ur lite... men å andra sidan spelar det ingen roll. För det är roligt när saker ballar ur. okej?

Men...

Ja, vad säger man?
Jag har plötsligt börjat tycka om att sitta och lyssna på kommunfullmäktige. Det är underhållande. Är jag... galen?

Nej det är jag fan inte.
Det är kul. Det är underhållning. En del är helt enkelt roliga att lyssna på. En del är så besatta av att få ge en känga till en annan politiker - att de inte upptäckt att argumentet inte längre fungerar, på grund av någonting någon annan redan sagt. Det har inaktualiserats... men 'agget' kvarstår. :) Welcome to the show.

Att berätta om vad de röstar igenom är av underordnad betydelse. Det är inte det som är viktigt, känns det som. Jag menar: reflexvästar till barnen... bra... men, ja. Jag tror nog det är fler barn som blir påbackade på sina egna föräldrars garageuppfart - än på vägen utanför skolan. Så... det blir en del pengar för att rädda ett barn/år. Men inga prngar för att bygga mer logiska gångvägar och säkrare övergångsställen. Massor av mörka vägar med trottoarer intill. Det är vad som erbjuds. På vintern vlir det dessutom så att det är svårt att gå där på trottoarerna. Snön/isen lägger sig... blir tilltrampad och glashal - samt lutar mot vägen.
Där borde man lägga några reflexvästar, så att ungarna får bättre fäste.

Sedan borde det väl såklart vara så att barn bör få lära sig saker, i skolan, som JAG fick lära mig. Jag fick lära mig trafikregler, när jag var typ 8. För jag skulle veta på vilken sida av vägen jag skulle gå, vad jag skulle göra när jag gick över vägen... jag skulle lära mig ha reflex och jag skulle inte gå ut framför bilar... för det anses som lite dumt. Sedan fick jag även lära mig lite om hur man gör när man cyklar också. Alltså... inte rent: hur man cyklar. Utan hur man beter sig ute i trafiken, när man sitter på en cykel. Man ska ha lyse, reflex och inte vingla omkring överallt, bara för att det går att göra det.

En del av det där har suttit i. En del har säkert försvunnit. och det krävs ju inte att ungarna får sitta tre lektioner i veckan heller. Jag tror vi hade detta vid typ två tillfällen... och jag minns det mesta.

Sedan ska de väl lära sig simma. Men det är en helt annan sak.

Fast sure. Det kanske bara är jag som är lite bortskämd. Jag inser att det inte är statens och kommunernas ansvar att lära barn allt. Föräldrar har, även de, ett litet ansvar. Men det är svårt att dra gränsen för vad barn ska lära sig i skolan och vad de ska lära sig av sina föräldrar. Förhoppningsvis har barnet föräldrar som kan ta med sig sina barn till bassängen ändå, TROTS att de lär sig simma i skolan.

... och föräldrar som inte låter sina barn leka ute på vägarna. Men är det ändå inte bra att, under kontrollerade skolformer, kunna dra ett par trafiklektioner. Några enkla praktiska uppgifter och lite skoj.

Ja... och sedan pratade de om den där gamla grejen dubbfria däck då... såklart. Det är ett populärt ämne. Sedan att det inte fungerar lika bra här uppe i norr, som det gör i söder... det är en sak som de flesta verkar bortse från. Det är olika typer av underlag. Här är det snö.
Ja... förutom på stora vägar då, där man saltar. och ja... DÄR är det såklart bäst med dubbfritt. Men inte på alla tusentals små vägar med packad snö. Så... det allra bästa vore väl att sluta salta stora vägar - och låta folk köra med dubbade däck. Då skulle det inte slita på vägarna och dessutom skulle folk inte dö - kramande ett träd - då de flyger av vägen mellan Vännäs och Vindeln.
... vilket har hänt ett par av mina vänner.
Och ja. De hade dubbfria däck... på riktigt vinterunderlag.

Nästa Kommunfullmäktige, då har jag semester... så då ska jag sitta där typ hela dagen och uggla. Då kan jag hänga med hela tiden och inte bara komma in och inte fatta vad de pratar om. :D

Nä... nu är det Tennis på tv. All sport är bättre live. Och jag skulle inte vilja se tennis live... enough said.

Nu går jag och lägger mig - och väntar på att Maria ringer. Hon har kört hem i kväll. Det har väl inte varit världens bästa väder, men jag tror det har varit rätt okej här uppe, ändå. Det är söderut som det varit värst - med snöstormar och shit. Men detta är norrland.
Här har vi aldrig snöstormar - Här har vi bara snöväder.
Här har vi inte snökaos - Här börjar det äntligen snöa.

När det börjar snöa så blir det bara lättare att köra. Det blir ljusare, så vi SER någonting... och vi har så dåliga vägar. När det snöar täpps alla hål och konstiga gupp till, så vägarna blir jämna och plana. wohoo! :)

Snart... lön.
Och den lönen kommer gå till kläder.
Ja... skidåkarkläder.
Måste få lite hjälp med sådant. Att få veta VAD som är skidåkarkläder.
Och... hoppas såklart att jag inte kommer behöva handla kläder för typ 5000 spänn. För... då blir det den gamla klassikern: jeans!

Vi hörs.

Nu har man återskapat Kopernikus ansikte. Så här kan han ha sett ut, bladibla.



Vad spelar det för roll? Vem betalar för att sådan extremt värdelös information ska tas fram? Var det inte lågkonjunktur nu?
Sedan: Nej... Kopernikus kan inte ha sett ut på det sättet. Jag är ledsen, Marie Allen, men det där ser inte ens ut som en riktig människa. Det är en karikatyr.
Och nu ska hon ge sig på heliga Birgitta också.

Åter: Vem betalar för pajaseriet?

Nä... jag tycker nog det räcker att vi vet vad Koppe upptäckte.

Men nu till någonting viktigare, som också bygger på genetisk forskning, eller nåt.
Jag KAN rulla ihop min tunga... ni vet... så den bildar typ ett U. Jag har bara trott att jag inte kan det - och sedan vägrat prova. Men jag kan visst göra det ändå.

Nu sitter jag bara och väntar på att Maria ska höra av sig... så jag vet när hon ska komma hit. Eller nä. Nu spelar det ingen roll, längre. Nu är jag redan hemma. Så nu kommer jag sitta hemma och vänta... hitta på något här, i stället.
Men hon kanske kommer hit runt... 20? Om 50 minuter börjar lite hockey på tv... så... ingen nöd går på mig.

Dessutom har jag nötter.

Ja... ytterligare en dag. Ytterligare jobb att sköta.

Nu är det inte ens roligt att sitta hemma, på morgonen, heller. Där sitter jag och slappar - i lugn och ro - dricker mitt te och äter mina två ostmackor. Och så börjar folk brutalborra direkt klockan slår om till 08:00.
Ja... hantverkare. Uppenbarligen har de riggat upp allt och bara stått och väntat med borrmaskinen tight tryckt mot väggen och direkt deras billiga digitala klocka låter pip så *BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL*

Det blev snabbfrukost... vilket egentligen var bra eftersom jag faktiskt var lite sen.

Maria kommer på Fredag. Åker hem på Måndag e.m.
Så det blir en "snabbvisit"... i alla fall om man jämför med de 6 dagar det kunde varit. :)
Men vi ska gå på bio och förhoppningsvis göra en massa annat också.

Jag har läst lite om de där scam-samtalen från vad vissa tror är Bangladesh (men 00882 är inte Bangladesh... de har 0088. 00882 är satellittelefon som kostar många pengar att ringa upp)
Det går ut på att de ringer någon signal och sedan hoppas att folk är så urbota dumma att de ringer UPP dem igen.
Vem... GÖR någonting sådant?
Finns väl inte en chans att jag skulle ringa upp ett missat samtal, om jag inte vet vem det går till. Typ en kompis eller familemedlem eller nåt. Helst inte om det ser ut att vara utländskt (I det här fallet en Italiensk satellit).

Ibland känner jag bara att vissa nästan får skylla sig lite själva. Var så god: Betala 140kr/minuten då. Dumbass! :)

Men... så sansar jag mig lite och känner ändå det där lilla stinget av avsky mot de som gör på det här sättet. Att profitera på andras godtrogenhet. Det är inte alla som förstår allt heller. Vare sig det rör sig om gamla människor som inte förstår teknik eller om det handlar om de som helt enkelt tvingas klara sig med 80 hästkrafter.
Det finns alltid de som går på dessa saker. Alla är inte lika smarta. Alla är inte lika cyniska och alla är inte hela tiden på sin vakt.

De som går på bluffar har rätt att slippa bli utsatta för blufförsök.

Vilket för mig in på ämnet telemarketing.
Det finns ganska många "företag" som ringer upp folk nu också. De har hemligt nummer, dessutom. Mig veterligen får inte telemarketingföretag ringa från hemligt nummer, längre. Man har förbjudit sådant. De måste ha ett nummer man kan ringa upp för att kontrollera att de är legitima.
Mystic, kallar ett företag sig. De ringer och ska pracka på en en gratis rakhyvel.
Troligen har en kille beställt 50'000 billiga hyvlar, från asien, för 1.50/st och skickar iväg dem utan att ta betalt för dem... men så får man betala frakten på 50 kr i stället.

hmm...
hittade ytterligare ett klipp. Det är sådan jag vill vara.
Ja... han som svarar alltså. Jag vill inte jobba med telemarketing.

Saker och ting känns konstiga. Jag har mycket att tänka på. Det går inte riktigt som jag hade trott och tänkt. Det är svårt att göra mig själv rättvisa, att vara den jag är. Jag känner mig totalt ensam och desperat att skaffa någonting att göra.

Någon gång under sommaren reste jag mig upp och kände mig starkare än tidigare. Jag bestämde mig för att försöka ta tag i spillrorna. Limma ihop dem och skapa mig en ny framtid. Jag träffade folk som var trevliga. Jag hade kul. Jag såg glimmor av hopp i min annars så miserabla tillvaro.

Mot slutet av sommaren tog all den energin slut. Jag är helt enkelt inte van vid att behöva ta alla initiativ själv. Jag har aldrig varit den personen. Hjärnan slutade fungera och jag kunde bara sitta och tvingas se på hur allt jag försökt bygga upp under sommaren bara rann genom fingrarna och började rulla iväg mot horisonten... tills jag inte kunde se någonting av det nya livet längre.
Ingen fanns där att hjälpa mig heller. Ingen brydde sig. Jag betydde inget. Självklart inte... jag var för ny för att betyda någonting.

Jag var svältande - och blev serverad ett helt bord med godsaker.
Så fick jag smaka en sked av den fantastiskt goda såsen och sedan togs allting iväg från mig.

Resultatet? Det hade varit bättre om ingen försökt bry sig, till att börja med. Att lova stort och bara strunta i det efter två veckor. Det känns mycket mer ensamt nu, än det gjorde innan. För tidigare hade jag i alla fall inget att jämföra med. Då var jag ensam och visste inget annat.
Då var jag olyckligt glad. Jag var kung över ett tomt rike.
Men jag var i alla fall en kung. Nu är jag ingenting.



Det går i vågor. Den här helgen har jag helt enkelt inte gjort någonting alls. Har bara suttit inne i min lägenhet och inte haft någon som helst energi. Jag har inget i min närhet som kan ge mig energi. Allt bara tar.
Det måste finnas lösningar. Det finns vissa saker som kan lösa en del problem... men samtidigt skapar de nya.

Äh. Vi får se vad som händer under veckan som kommer.
Ett par ljusglimtar väntar. Sådana brukar... pigga upp. :)

Nu ska jag gå och lägga mig. Klockan är 1. Det blir ovanligt tidigt i natt. Jag har inte sovit särskilt bra de senaste månaderna. Anledningen är att det enda kvalitativa liv jag har - finns här på nätet.

I dag fick jag en bänkdiskmaskin... Jag har ännu ingen aning om den fungerar eller nåt. Men den ser helt okej ut. Jag vet dock nte det första om hur man kopplar in en sådan, om jag måste ta hål i diskbänken för att få igenom en slang, eller om jag "bara" ska koppla in den direkt i blandaren eller om... baah... asch. Jag får la se.

Nåja. Jag får se i morgon. Ingen brådska. I morgon är det Fredag... då är arbetsveckan över.
DET känns bra. Jag... hatar mitt jobb.
Ibland hatar jag annat också.
Men bara vissa dagar.

Ja just ja. Det verkar som att Maria har så mycket att göra, just nu, att hon tänker hoppa över byggnadsnämndmötet och komma ned till mig några dagar senare i stället. Blir inga 6 dagar den här gången alltså. Kanske 3. (Fredag, i stället för Tisdag?) Då måste jag köpa ny mat. För den har sitt bäst före-datum där någonstans på Torsdag. :D

Tillbaka på jobbet. Har... jag kanske inte meddelat tidigare?
Underhållande och bra. Jag gillar jobbet.
Gillar det så mycket att jag får stress-afasi på min fritid av vetskapen över att jag måste tillbaka hit igen och igen och igen.

Tog förresten en bild av en FRA-kamera på en toalett på busstationen i Luleå.. men den bilden blev så dålig att det inte gick att läsa vad som stod på den. Så ni slipper se.

Jag fick en biobiljett på posten i går. Jag vet var den kom från... jag vet bara inte varför. Troligtvis har jag gått någon kurs eller nåt, för 100 år sedan. Det stod: Bättre sent än aldrig... så de var väl också medvetna om att det blivit lite sent utskickat. Så sent att jag alltså inte kan komma ihåg varför jag fått den där jämrans biljetten.

Men så har jag ju både lbs (lazy brain syndrome) och stress-afasi också. Bara en sån sak.

Bah... dags att byta lösenord på datorn här på jobbet. Det betyder att jag måste byta 8 olika lösenord (för jag vägrar komma ihåg en massa olika. Jag byter ALLA till samma ord, samtidigt)
Så nu byter jag bort lösenordet 'skräpjobb1'. Trist. Det är en trotjänare. Tronarvinge till det gamla 'skitjobb1'.
Nå... jag tror ni anar ett tema där, eller? :D

Jag fick förresten inte tag på någon Metallicabiljett när de släppte nya heller... I Fredags.
Då satt jag ju och svettades och hulkade på en buss.
En kompis sattes på uppdraget... men då han inte är särskilt van vid datorer så fuckade det upp sig. Han kom fram, nämligen. Det fanns biljetter kvar. Men allt tog så lång tid och han var tvungen att ringa mig för att fråga saker och så... när han väl skulle boka dem så hade de tagit slut.

Det var lite frustrerande att sitta där i telefon och tvingas höra hur mina biljetter blev våldtagna.

Nä... det får la bli House of Rock, i stället. Opeth kommer - i alla fall. De andra grupperna skiter jag högaktningsfullt i. Opeth är lite småtrista också. Men de är i alla fall duktiga.

De övriga grupperna... ehm... alltså jag förstår verkligen inte fascinationen av power-metal. Det är TRIIIST musik. Den har låtit likadant i 20 år nu. Den utvecklas mycket mindre än svensk dansbandsmusik. Samma överdådiga ständiga jätteriff och samma överwhalande sångare med Domingokomplex. Alla låter likadant. och oftast är sångarna inte ens särskilt duktiga på att hålla tonen.

Nä. Hellre lite "smutsig" men äkta sång, än en som tror att han har fått guds stämband och... ändå bara sjunger rätt okej. Det känns så fel då. Det borde låta bättre. Men jag hör bara en massa små fel hela tiden och... då skär det i mitt huvud. Varje litet tekniskt fel som sångaren gör blir så mycket större, än om det är en sångare som bara låter högst mediokert hela tiden och inte låtsas vara bättre än så. En ekonom som inte spenderar mer pengar än företaget har råd med, riskerar inte att dra ned hela företaget i skuts och konkurs. En sångare som "övertrasserar" sin röst, drar ned hela gruppen i skam och vanära, även om de flesta kända power-metalmusikerna brukar vara verkligt duktiga på sina instrument.

Men de flesta spelar faktiskt ganska boring också.

och ja... jag tycker även att "lokala hjältar" som Nocturnal Rites är tråkiga. Klarar inte av att lyssna på deras musik, även om jag faktiskt inser att de är väldigt duktiga.

Manowar! (alltså...typ: Finn fyra fel)

Jawell... tillbaka i Umeå igen då. Efter en festlig helg full av 'oaktiviteter'.

Redan tidigt, på resan dit, drabbades jag av den så förhatliga sjukdomen vinterkräksjukan. Det var trevligt att sitta ca 8 timmar på buss och bara totalvägra att kräkas. Totalvägra så pass mycket att jag första gången svimmade av ren ansträngning... sedan resterande gånger så svartnade det för ögonen rejält och så började jag svettas floder, i stället.

Så där satt jag, som UNA-bombaren, i min hood och svettades.

Ja, alltså jag visste ju inte riktigt vad det var, då. Om jag VETAT att det var så allvarligt skulle jag såklart klivit av i typ Robertsfors eller allra senast i Skellefteå och ringt och fått skjuts hem igen. Men i början trodde jag att det kanske bara var någonting tillfälligt. och sedan, när jag hunnit halva vägen och jag insåg att jag faktiskt var en riktigt sjuk liten valp så... ja... då var det ju så långt hem att jag inte kunde be någon komma och hämta mig. Så då var det lika bra att bara åka vidare.
Själviskt sett kan man helt enkelt uttrycka det som: Marias säng var nu den som låg närmast, tidsmässigt.

Så... där låg jag och var supersjuk, i ett par dygn. Magen har precis börjat komma igång igen. Direkt när jag kom hem, i går kväll, så joggade jag iväg till närmaste hamburgerhak och beställde en helt generisk burgare... lite som ett experiment. och magen har inte protesterat. Så... nu har jag ätit pizza till lunch. (och ja, jag lovar att jag ska börja äta lite nyttigare, men efter jag haft magsjuka och inte kunnat äta någonting på 2-3 dygn så tycker jag det känns ganska okej att flotta till med en pizza eller nåt. kroppen kan behöva allt salt och allt fett och allt... mmm... allt gott! Pizza = GOTT.

Men... i dag är jag helt enkelt hemma och vilar upp mig lite. Det har varit en ansträngande helg. Jag har såklart inte kunnat hålla mig HELT liggande heller. Jag har varit ute på en promenad, jag har varit och lyssnat på Jokkmokks kommunfullmäktige (och var tyvärr tvungen att gå innan jag fick höra vad jag var där för att höra... trots att det var det första ärendet! Ekonomichefen började och han bjubbade på i ett par timmar om sina diagram. Men det är väl så man måste göra - för att försöka avleda oppositionens ilska över att de ligger 14 miljoner under budget, eller vad det nu var)

Hört att en kompis också varit magsjuk, typ Lördagen. Hon var på IKEA i fredags och sedan magsjuk och så aktiv på Söndagen igen. Kändes inte riktigt som samma sjukdom, faktiskt. Min var mycket värre. ^^ Det där fåniga var ju bara som min bussresa. The beginning. De första tecknen. Innan gå-stolen!

Nåja. Ska bara avrunda med en liten video, som fångat min uppmärksamhet. Jag gillar originella människor, som Jethro Tulls sångare.

Ja.. i alla fall så länge de befinner sig på en scen... eller i en bur.
Annars gör de mig bara nervös. Men såhär på YouTube kan jag uppskatta hans superhöga tokstil i all sin prakt.
Den gör mig avslappnad.

Äh... stryk det där förra inlägget om headsetet.
Det fungerade bra i ett par dagar... men sedan började strulet - igen.
Först småstrejkade den lite, genom att inte automatiskt kopplas till telefonen när man slagit igång den. Sedan kunde inte ens telefonen hitta den... jag var tvungen att söka upp manuellt. Sedan hade jag gått omkring med min telefon och mitt headset ihopkopplade, på stan, men utan anledning har de bara förlorat kontakt med varandra. Så jag kan inte längre lita på att jag verkligen HAR kontakt.
Och nu när Maria ringde mig så står det, på displayen, att telefonen och headsetet är ihopkopplade men det gick inte att använda. Helt tyst. Dessutom är det också helt tyst i telefonens högtalare och mikrofon. Så... headsetet ser alltså till att koppla bort dem... men slår inte igång sina egna. :)

Nåja. Jag tror ändå inte att detta är headsetets fel. Faktiskt.
Det är nog telefonens. En Nokia N95:a verkar inte vara helt bra på sådant som Bluetooth - helt enkelt.

Någon som vill köpa en N95:a?... i överigt helt perfekt fungerande... och med ett par jack i lacken från en gång då jag tappade den i marken.

Snart är det dags att lägga ut ett par saker på annons, igen.
Jag har ju börjat samla ihop lite nya saker att sälja.

I morgon bär det av till Jokkmokk igen.
Jag har köpt en bäddmadrass, som jag ska baxa med mig upp. Det blir i och för sig bra det... då blir det skönare att sova. Nu återstår bara problemet med lsd-katten, som springer runt som en liten, extern, centrifugenhet.

Det STORA nackdelen är ju att jag tvingas gå omkring en timme i Luleå, med en stor bäddmadrass, och försöka hitta något ställe att sitta ned och äta mat. Det är f.ö. fullt överallt också... för det är mitt under lunchtid... på en Fredag. Så det blir väl en burgare på Max - att äta på vägen tillbaka till busstationen.

jag inser att det sista stycket här lider av riktigt dålig meningsuppbyggnad och jag KAN ändra... göra allt bättre. Det skulle gå lite lättare att förstå allt då. Men jag orkar inte. Du får klara dig utan min hjälp.

Nä... nu ska jag suga i mig min coca cola och sedan gå och lägga mig.

Vi hörs väl igen om några dagar.

Mitt nya headset verkar f.ö. fungera rätt bra. Det fanns inget på displayen som inte kunde visas heller. För... det står inte låtnummer och sådant, som jag hade trott. Men det är liks bra det. Det är ett SonyEricsson och jag har en Nokiatelefon... så det skulle troligen ändå inte synas.

Menmen, ja... det låter bra. Jag har bara provat med musik, än så länge. Men... konstigt att det kan vara så stor skillnad. Med mina Nokiahörlurar och mina Koss porta pro så måste jag dra upp musikvolymen till 80% för att nivån ska bli behaglig. En del låtar drar jag ned till 70 och en del måste jag kräma upp till 100. (beroende på inspelningsvolym då)

Men den här låten som jag lyssnade på nu... Daphne Descends... körde jag lite lagon på 90% förut... nu, med det nya headsetet, var jag tvungen att gå ned till 10%

Det är... en ganska stor skillnad.
Eftersom den bara höjer och sänker i inkrement om 10, så... blir det lägre steget 0%. och det högre dubbelt så högt. :-/

Menmen. Det går säkert att fixa.

... genom att sälja det till pappa och köpa ett nytt, själv. ;)

Nej då. Jag är nöjd.
Det går ju till och med att starta och stoppa musiken med playknappen. Det var lite otippat. Det är en liten instruktion som ju faktiskt SKULLE kunnat vara helt olika.

Det känns som att jag är nyss hemkommen från Jokkmokk... men detta är andra dagen på jobbet. Det går ganska snabbt just nu. I går morse, klockan 2, körde bussen in i Umeå. Gick iväg till jobbet för att fixa en sak. (kryptiskt, va? Nu blev du allt nyfiken) Sedan gick jag hem och sov... till klockan 7.
Lagom trött har jag jobbat och degat mig igenom en arbetsdag och är nu på nummer två.

Jag har spelat en massa twirl.
... under arbetstid. Det är rätt okej. Inte lika kul som Scrabble... men rätt okej.

Jag var alltså i Jokkmokk i helgen och jag ska dit nästa helg igen. :) Men nu har jag köpt ett bättre headset, så nu kanske musiken kommer att låta lite roligare. och... framför allt... bara låta för MIG. Inte för alla andra i bussen. Jag lyssnar på bra musik, så de som hör den ska egentligen vara glada. Men jag vill ändå inte dela med mig av den. :-/

Våra kanelbullar blev mystiskt misslyckade.
'Dödbakade', som Maria uttryckte det. Helt vanliga råvaror... helt vanliga händer och redskap... vi blandade med omsorg och mätte med normalkompetenta ögon. Kavlades ut, smetades och rullades ihop och... ja... alltså bullarna jäste, där de låg. De blev ju mer än dubbelt så stora innan de stoppades in i ugnen. Men de blev stenhårda och det hände liksom ingenting på höjden. Allteles platta, såg lite läskiga ut. Alltså de var fortfarande helt platta upptil, så man kunde se att de blivit kapade.
(Dödbakade var förresten ett BRA uttryck. Jag dissar det inte. Jag tyckte det var lysande. Det borde gå att beskriva människor på det sättet också... typ: "Äh.. bry dig inte om honom. Han är dödbakad"... ja... osv.)

Nu har Maria uppenbarligen (ja... du ser. Jag skriver hela namn nu. Om någon är rädd för att bli omnämnd här, i framtiden, så är det bara att mailbomba mig. Då kan jag fortsätta skriva 'M', 'F', 'T', 'L' osv osv - just för DITT namn.) bakat en gång till. Dagen då jag åkte hem blev det visst 'kanelrutor'. De ska nu ha blivit lyckade och äro infrusna så... jag hoppas få smaka en... då kan jag blunda och låtsas att det är förra helgen... eller nåt.

och...
Jag var till mina föräldrar i går. Hjälpte dem med datorn. Uppenbarligen har deras mailleverantör bytt serveradresser - utan att säga till. :) Oh well. Funkar nu i alla fall.