Hi ho, hi ho, to Austria we go.

Tillfrisknat har jag.
Förstås - kan ni kanske tänka... eftersom det var en liten evighet sedan jag skrev att jag var sjuk. Men det har liksom aldrig gått över. Jag sover på tok för dåligt - och mitt immunförsvar lider av det.
- Ungar: Se till att sova ordentligt! Annars blir ni som mig.


I övermorgon bär det av till Österrike. Det blir ett hektiskt schema med en massa skräpmöten och sådan skit. Jag siktar på att "komma bort", som en av mina arbetskamrater sa. "Skriv upp ditt mobilnummer här, i fall du skulle komma bort" och jag sa "Nej... jag kommer inte ha med mig den". Så... om jag kommer bort kan de inte hitta mig.
Excellent.

Vi ska lyssna på föreläsningar om hus och sådant. Hur de bygger och hur de... zzzZZZzzzz - alltså åååh!
Okej okej. Det måste ju finnas en anledning till att skattebetalarnas pengar går till att vi ska åka till Österrike. Men vem har planerat? Vi ska till och med sitta i möten, i Wien, på Lördag!
På en Lördag, i Wien. Då vill inte jag sitta i något MÖTE! Då vill jag ut och se staden. Så... det är på Lördagen jag planerar att bli lite osynlig och bara tappa bort resten av gänget. Ge mig ut och knaggla på Sveriges sämsta tyska.
"Ein bier, bitte" ... "Ein till!" ...

Men sedan har jag planerat att se Trollflöjten. Lite Mozart, när man väl är där. Njuta av lite fin-nöjen mellan glasen.

Måste bara ta reda på hur det fungerar med telefon och sms och sådant. Hur mycket kostar det hos olika samarbetspartners?
Sedan.. hur göra med pengar. Jag har inte tänkt gå och bära på några tusen Euro, i fickan.

Mina Traderaauktioner går sinnesslött trögt. Har annonserat ut varor värda 4-5000 och hittills har folk, under fyra dagar, bjudit för ca 330kr. Apor! BJUD!

och så bjöd jag själv på en Router. 410kr för en som kostar 1900, på Komplett. Jag satt och vakade och hade tänkt vaka in i det sista. Men sju minuter innan så kom min bror med sin dator och så började jag hjälpa honom... glömde bort tiden och en minut efter aktionen stängt uppdaterade jag sidan och såg att någon bjudit över, till 420.
Kunde inte min bror kommit typ 10 minuter senare?
... så som han alltid brukar göra! :-D

Oh well.
Det är väl också en del av livet.
Ta ingenting för givet. Slåss in i det sista. Bit, klös, kämpa och älska.

Auf Wienersehen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0