Sabadon

Birgitta Stenberg (snart 77 årig författare som missbrukade amfetamin under slutet av 60-talet) anser att det är för mycket moralpanik angående droger. Hon tycker att var och en skulle få göra som den vill. "Börja sälja hasch på apoteket".

Jag vet inte. Om de skulle börja sälja hasch på apoteket... (alltså. Varför just apoteket? Ska de börja sälja alkohol på apoteket också? Om hasch ska säljas lagligt och fritt så borde det väl ändå säljas på systembolaget?)
Men ändå... OM det skulle börja säljas lagligt, oavsett var, så vet jag inte om jag skulle kunna hålla tassarna från det.
Jag tycker det är jättebra att det är olagligt. För då kan jag känna att jag fortsätter vara motiverad att låta bli att få återfall.

De debatterande (kan ha varit Andreas Kleerup) anser att mer än hälften av allt man lyssnar på och läser ändå är skrivet under någon typ av drogbruk.

Och?
Om det är så lätt att få tag i - och komma undan med att använda det - så varför gnälla? Då är väl allt bra då. Så länge man inte ballar ur och börjar trycka i sig så mycket "nässpray" att man blir utburen av polis, under grammisgalan. :) (vilket alltså nämnde Kleerup blev - för ca en vecka sedan). Så sluta pip! Han har säkert kommit undan med sitt bruk av droger i 15 år nu. Sedan åker han dit en gång - när han varit extra oförsiktig. Han är kändis och har råd med en bra advokat. Förhandlingarna kommer väl sluta med att han får typ 5000 i böter eller samhällstjänst i form av att gå runt till tre skolor och berätta om faran med droger.
Det är väl bara att ta det!
Han kan ju röka på strax innan han ska föreläsa. Då behöver han inte ens bli nervös.

Och... om det nu är så att mer än hälften av allt konstnärligt som finns, är framtaget under drogbruk. Att... det nu är så bra: Hur kommer det sig då att slutet av 60-talet var Birgitta Stenbergs klart minst produktiva tid? Hon skrev EN bok, mellan 1964 -1973. och det var dessutom en självbiografisk bok - som handlade om hennes amfetaminmissbruk under den tiden. :D

Oh well.

Jag kan tyvärr inte säga att de har ALLDELES fel.
"När jag var ung". så brukade jag feströka lite sådana saker (och så vidare)... och det var min klart mest produktiva tid. Jag kunde komma hem efter en fest och skriva tre låtar innan jag gick och lade mig att sova. - Med tillhörande fiktiva textnoveller, som förhöjde känslan i låten.
Det var så lätt. Jag behövde inte stressa så mycket. Jag behövde inte hela tiden vända på allt och se dess nackdelar. Jag bara gjorde det - och det blev bra.

Men självklart. Om det bara varit dåligt så skulle ingen syssla med det. Så det är knappast förvånande att det har sina goda sidor.

Nä, nu ska jag ta och fundera ut vem som ska få följa mig på bio - på Måndag.
Jag hämtade ut två ganska dåliga biljetter till förhandsvisningen av The Wrestler. Alltså visst... längst ut på rad två, men ändå. De är gratis! Veeem vill följa?

Om Kalle varit här så skulle valet varit enkelt. Av någon anledning så brukade vi kolla på den där Wrestlingcirkusen, när vi var runt 14. Ja... det och Dallas! :D

Ja, alltså. Jag utgår från att filmen inte handlar direkt om wrestling... utan att den är lite djupare än så. Typ: Million Dollar Baby. Handlade förvisso om en kvinnlig boxare - men egentligen inte om boxning.

Men... Kalle är inte här.
Får fundera lite till.

... och jobba, nu när jag väl sitter på jobbet and all.