Tricket är att se plågad ut.
Jag gick till sjukhuset i dag och kollade lite. Eller ja... sköterskan kollade... jag pekade. Hon sa i alla fall att det ser jättefiiint ut.
Vad bra.
Då slipper jag sitta och nojja mig mer - i kväll.
För i morgon hittar jag säkert något nytt att fundera över. :)
Nåja. Anledningen att jag verkligen ville dit var faktiskt helt logisk. Det var ju för att min piercint tog typ 8 månader att läka. Så jag var väl lite misstänksam. Typ att de i X-men egentligen inte är mutanter - utan snarare tjuvar och att Wolverine snott min helande förmåga.
Det blir i alla fall inget sex. Det sa hon.
eeh. mja. Jag kan väl avslöja att jag iiiinte riktigt är där än. Sex känns inte helt tilltalande just nu. Så: ingen fara!
Jag har även upptäckt att om jag går på en gångväg... på RÄTT sida... och folk kommer och går på FEL sida. Alltså på kollitionskurs med mig. Då är det kasnke 50/50 vem av oss som viker sig. :) Men... när jag går som en cowboy och ser extremt plågad ut så var det faktiskt 100% som var kycklingar. Jag vann HELA TIDEN.
Nu vet jag hur jag ska göra, i framtiden.
Gå och se ut som en idiot som har superont, så fort jag får möte.
Nä, men hur som helst ett av de få hopp för mänskligheten jag sett de senaste åren. Att folk låter en kämpande påse av smärta få företräde. :)
Hmm.
Jag betalade ingenting i dag. Är det så? är det så? Jag trodde jag skulle få betala, som vanligt.
Men det "gick väl på garantin" eller nåt.
Vad bra.
Då slipper jag sitta och nojja mig mer - i kväll.
För i morgon hittar jag säkert något nytt att fundera över. :)
Nåja. Anledningen att jag verkligen ville dit var faktiskt helt logisk. Det var ju för att min piercint tog typ 8 månader att läka. Så jag var väl lite misstänksam. Typ att de i X-men egentligen inte är mutanter - utan snarare tjuvar och att Wolverine snott min helande förmåga.
Det blir i alla fall inget sex. Det sa hon.
eeh. mja. Jag kan väl avslöja att jag iiiinte riktigt är där än. Sex känns inte helt tilltalande just nu. Så: ingen fara!
Jag har även upptäckt att om jag går på en gångväg... på RÄTT sida... och folk kommer och går på FEL sida. Alltså på kollitionskurs med mig. Då är det kasnke 50/50 vem av oss som viker sig. :) Men... när jag går som en cowboy och ser extremt plågad ut så var det faktiskt 100% som var kycklingar. Jag vann HELA TIDEN.
Nu vet jag hur jag ska göra, i framtiden.
Gå och se ut som en idiot som har superont, så fort jag får möte.
Nä, men hur som helst ett av de få hopp för mänskligheten jag sett de senaste åren. Att folk låter en kämpande påse av smärta få företräde. :)
Hmm.
Jag betalade ingenting i dag. Är det så? är det så? Jag trodde jag skulle få betala, som vanligt.
Men det "gick väl på garantin" eller nåt.
Insane in the brain.
Ibland läser man ganska dumma saker i folks presentationstexter, på olika communities. Det verkar som att människor inte är så smarta - eller bara älskar att bråka och hata en massa för att ha någonting att göra.
Det finns så många som hela tiden måste vara aggressiva och skriva att de absolut inte vill att några jävla killar ska kontakta dem för de är så arga och blablabla.
De har givetvis blivit trakasserade av en hel hög med troll. Det blir alla! Skillanden är bara att vissa blir bittra och tar åt sig personligen. De bygger upp arga murar och gör på det sättet att vanliga normala människor inte längre vågar ta kontakt med dem - och att trollen tycker att det är ännu roligare att bråka.
Smart taktik. :)
Men det finns såklart andra dumma saker man kan skriva i sin presentation också.
Läste nyss: "Jag har INTE MSN och jag tänker INTE skaffa mej det heller!!!! Skulle jag ha MSN så skulle jag väl INTE va här på sidan eller hur!!!!!!*ilsken*"
Okej. Hon har inte Messenger. *check*
Men... varför skulle Messenger utesluta närvaro på en community?
Jag antar att hon inte har telefon heller. Och inte tänker skaffa en telefon heller!!!!! Skulle hon ha telefon så skulle hon väl inte sitta på den där sidan eller hur!!!!!!! *grrr... biter huvudet av*
Nä... jag fattar inte.
Kan hon bara kommunicera på ett sätt? Nä, fan. Jag glömde ju: Skaffar jag Messenger så fungerar inte min community längre.
Messenger, en community, telefon, ropa ut genom fönstret och så vidare är HELT olika sätt att kommunicera på. Jag behärskar då alla!
Men det är ju så, att människor som hela tiden använder en massa utropstecken inte känns helt friska. De verkar helt vara i avsaknad av impulskontroll och måste hela tiden visa hur oerhört viktiga deras åsikter är... och de är troligtvis sådana personer som "alltid har rätt". Framför allt ska alla tvingas kontakta dem på exakt det sätt de själva fått för sig är det enda sättet. Finns det både en Gästboks- och en PM-funktion så kan de skriva: "Skriv för fan inte till mig i gästboken... de meddelandena slänger jag bara utan att läsa - och så blockar jag dig".
umm... :)
jahaa.
Förlåt mig, ers höghet. Jag ska skicka ett PM. Jag ska även se till att INTE inleda med de förbjudna meningarna "Hur är läget", "Hej snyggis" eller "Vad gjorde du för kul i helgen då?".
Så många regler... så få hjärnceller. Varför håller man till på en community om man inte vill kommunicera?
Jag VET att de flesta som skriver är riktigt tråkiga och enformiga. Men spela roll. Det är deras RÄTT att vara tråkiga och enformiga. Det är även din rätt att ignorera dem! och att blocka de som aldrig ger upp och de som är otrevliga. Är det verkligen så svårt att agera på ett mentalt friskt sätt? :)
Det finns så många som hela tiden måste vara aggressiva och skriva att de absolut inte vill att några jävla killar ska kontakta dem för de är så arga och blablabla.
De har givetvis blivit trakasserade av en hel hög med troll. Det blir alla! Skillanden är bara att vissa blir bittra och tar åt sig personligen. De bygger upp arga murar och gör på det sättet att vanliga normala människor inte längre vågar ta kontakt med dem - och att trollen tycker att det är ännu roligare att bråka.
Smart taktik. :)
Men det finns såklart andra dumma saker man kan skriva i sin presentation också.
Läste nyss: "Jag har INTE MSN och jag tänker INTE skaffa mej det heller!!!! Skulle jag ha MSN så skulle jag väl INTE va här på sidan eller hur!!!!!!*ilsken*"
Okej. Hon har inte Messenger. *check*
Men... varför skulle Messenger utesluta närvaro på en community?
Jag antar att hon inte har telefon heller. Och inte tänker skaffa en telefon heller!!!!! Skulle hon ha telefon så skulle hon väl inte sitta på den där sidan eller hur!!!!!!! *grrr... biter huvudet av*
Nä... jag fattar inte.
Kan hon bara kommunicera på ett sätt? Nä, fan. Jag glömde ju: Skaffar jag Messenger så fungerar inte min community längre.
Messenger, en community, telefon, ropa ut genom fönstret och så vidare är HELT olika sätt att kommunicera på. Jag behärskar då alla!
Men det är ju så, att människor som hela tiden använder en massa utropstecken inte känns helt friska. De verkar helt vara i avsaknad av impulskontroll och måste hela tiden visa hur oerhört viktiga deras åsikter är... och de är troligtvis sådana personer som "alltid har rätt". Framför allt ska alla tvingas kontakta dem på exakt det sätt de själva fått för sig är det enda sättet. Finns det både en Gästboks- och en PM-funktion så kan de skriva: "Skriv för fan inte till mig i gästboken... de meddelandena slänger jag bara utan att läsa - och så blockar jag dig".
umm... :)
jahaa.
Förlåt mig, ers höghet. Jag ska skicka ett PM. Jag ska även se till att INTE inleda med de förbjudna meningarna "Hur är läget", "Hej snyggis" eller "Vad gjorde du för kul i helgen då?".
Så många regler... så få hjärnceller. Varför håller man till på en community om man inte vill kommunicera?
Jag VET att de flesta som skriver är riktigt tråkiga och enformiga. Men spela roll. Det är deras RÄTT att vara tråkiga och enformiga. Det är även din rätt att ignorera dem! och att blocka de som aldrig ger upp och de som är otrevliga. Är det verkligen så svårt att agera på ett mentalt friskt sätt? :)
Snart helg igen... om en vecka.
I natt vaknade jag flera gånger av att jag drömde att jag blödde väldigt mycket. Det var sådär så jag verkligen kände att jag låg i ett klet av blod. [Caaaarrie, Ca-aaa-aarie]*tummen upp*
Nu hoppas jag att detta kommer att läka ganska snabbt. Chansen är liten - ty i dag såg jag att ett stygn verkar typ... knutits upp. (Kan de göra det, Sofia?) :) Men ja... i alla fall så håller det liksom inte riktigt ihop där och det känns lite läskigt och jag är inte alls glad att läkandet efter detta ingrepp verkar löpa precis lika planenligt och problemfritt som min piercings läkande som tog.. vad... 9-10 månader?
Sanslöst.
Och... jag som till och med sköter mig! Jag är noga med tvättande och tvätande av händer och noga med att inte hoppa omkring för mycket och så vidare. Men ändå ska det bara gå fel.
Tjo.
Vad händer överframåt?
Maria väntar fortfarande på svar från Borlänge. I dag var chefen sjuk, så... de har inte pratat med varandra, ännu. Sedan får vi se om hon kanske kommer att flytta ned dit typ den 1:a April. Det är ganska snart... så nu sitter hon och kollar lastbilar och sådant. Hon har tänkt sälja sin tv, soffa, köksbord/stolar... sådant som hon kan köpa på IKEA för någon tusenlapp. Det kostar typ mer att frakta ned dem. :)
Sedan ska jag såklart till Malmoe. Ja, jag ska ju på intervjun. Men på lördag kväll ska jag på rockklubb och Flora har fått för sig att jag är hårdrockare - att jag älskar öl och att jag vill sjunga karaoke. Dessutom vill hon att jag ska prova SM-tvåans latte.
Jag är inte hårdrockare... Jag är inte särskilt förtjust i öl. Bara ett par sorter... Finns inte en liten pojkes chans i Michael Jacksons hus att jag skulle ställa mig och sjunga. Aldrig någonsin. Inte ens om jag har 7,3 promille alkohol i blodet. Och jag dricker såklart inte kaffe. Så jag hoppas den där baristan gör okej te också.
Men hoppas vi ska komma överens ändå. :)
Åh... bilden lade jag bara in för att den är lite blodig. Jag hade tänkt lägga in en annan bild från samma film... men den blir lite för osmaklig. Jag vet ju inte om mina läsare klarar det.
Jag vet att JAG klarar det. Jag är helt uppenbarligen en skräck-mästare. Fick alla rätt i en utfrågning om vilken bild som hör hemma i vilken skräckfilm. Och jag blinkade inte ens. Who's the master?
Äh fan. Jag går och lägger mig.
Som en balettdansare.
Det har varit förvånadsvärt smärtfritt, egentligen. Men jag tycker nog att det är lite jobbigt.
Framför allt i går när det, efter 4 dygn, plötsligt försvann ett stygn och jag började blöda som en stucken struts. Det var 1. Läskigt - och 2. Läskigt.
Inte roligt alls. Jag är inte känslig för när andra blöder... men jag kan svimma för väldigt lite när det gäller mig själv. Jag har ganska hög smärttröskel egentligen så det är lite konstigt att jag är sådan. Men sprutor och Sabadon som blöder... där är jag känslig. Och när jag dessutom blöder i det området. Jag vill såklart inte att någonting ska gå fel.
Jag skulle ju sluta använda gasbinda and shit efter 2-3 dagar. Det där var 4. Så nu, dag 5, tänker jag gå och köpa ännu mer. Jag har redan inhandlat mer tidigare för det jag fick räckte ju inte länge.
I dag gör det lite ont... sådär så det molar och Sabadon blir illamående. Jag vill bara ligga ned och sova. Det var bäst.
I går var Sofia hemma hos mig och vi hann avverka allt nytt och en fjärdedel gammalt.Ett avsnitt How i met your mother, ett avsnitt Dollhouse och två avsnitt Supernatural. Sedan avrundade vi med typ 4 avsnitt Psych.
Och Dollhouse tvingade jag mig själv, kvällen innan, att se fem avsnitt av. Allt för att komma ikapp så vi kunde se det där i går. :D
Maria ramlade ju när hon var hemma hos mig, sist. Hon fick åka och sy ett par stygn i pannan och... nu har hon ramlat igen... när hon åkte skidor utan bromsar. Snön/isen var så hård att hon skalade bort en del hud på några fingrar, men ja... det var visst "bara" ett finger som blev lite värre. Hoppas hon tänker sluta ramla. Hon hävdar att hon gillar snö - men hon verkar inte riktigt klara av den. :)
Framför allt i går när det, efter 4 dygn, plötsligt försvann ett stygn och jag började blöda som en stucken struts. Det var 1. Läskigt - och 2. Läskigt.
Inte roligt alls. Jag är inte känslig för när andra blöder... men jag kan svimma för väldigt lite när det gäller mig själv. Jag har ganska hög smärttröskel egentligen så det är lite konstigt att jag är sådan. Men sprutor och Sabadon som blöder... där är jag känslig. Och när jag dessutom blöder i det området. Jag vill såklart inte att någonting ska gå fel.
Jag skulle ju sluta använda gasbinda and shit efter 2-3 dagar. Det där var 4. Så nu, dag 5, tänker jag gå och köpa ännu mer. Jag har redan inhandlat mer tidigare för det jag fick räckte ju inte länge.
I dag gör det lite ont... sådär så det molar och Sabadon blir illamående. Jag vill bara ligga ned och sova. Det var bäst.
I går var Sofia hemma hos mig och vi hann avverka allt nytt och en fjärdedel gammalt.Ett avsnitt How i met your mother, ett avsnitt Dollhouse och två avsnitt Supernatural. Sedan avrundade vi med typ 4 avsnitt Psych.
Och Dollhouse tvingade jag mig själv, kvällen innan, att se fem avsnitt av. Allt för att komma ikapp så vi kunde se det där i går. :D
Maria ramlade ju när hon var hemma hos mig, sist. Hon fick åka och sy ett par stygn i pannan och... nu har hon ramlat igen... när hon åkte skidor utan bromsar. Snön/isen var så hård att hon skalade bort en del hud på några fingrar, men ja... det var visst "bara" ett finger som blev lite värre. Hoppas hon tänker sluta ramla. Hon hävdar att hon gillar snö - men hon verkar inte riktigt klara av den. :)
Shalom!
Ja... ja, men då har jag ju någonting att blogga om då, äntligen.
Välrigt få gånger har jag varit så nervös, som dagen då jag skulle låta omskära mig. Hela morgonen var totalt förstörd. Jag förstörde säkert även morgonen för Maria, lite. :) Men inte alls mycket.
Nåja. Sedan missade vi bussen. Jag skulle till sjukhuset och hon skulle till Ålidhems vårdcentral (tre hållplatser längre bort) så... vi gick. Och det är rätt fascinerande att man, här i Umeå, går från Haga centrum till sjukhuset snabbare än bussen kommer dit.
Förklaringen är givetvis att det bara finns bussar som går från bostadsområden till centrala stan - och sedan från centrala stan ut till alla bostadsområden. Det finns inga bussar som går "i sidled" från område till ett annat område. Inga cirkelbussar, eller vad man nu ska kalla dem. Och en 25-30 minuters promenad är säkert bättre för kroppen.
Den enda nackdelen är ju att detta måste kunna ses som 2009 års första vårdag. Skönt väder att strolla omkring i... sure... men hemskt dåligt underlag. Halkigt eller blött eller väldigt spårigt. Det var de olika alternativ som bjöds.
Men jag kom i alla fall fram. Som sagt: RIKTIGT jävla nervös. Jag vet inte riktigt varför. Jag brukar inte bli så nervös, men... det handlar väl kanske om själva området som skulle opereras på. Det är lite känsligt och 'man' vill liksom inte gärna att en massa dumma saker ska hända där nere.
Jag skakade när jag lade mig ned på britsen. Och det var INTE för att jag just fann mig naken från midjan och ned, i ett rum med två tanter. Jag kan faktiskt stå ut med sådant. Till slut var det fem olika personer som lyckats få en glimt av den beryktade. Jag borde tagit betalt. Men i stället fick JAG betala 300 kronor. :-(
"Går det bra om en kandidat är med?"
Ja... självklart. Absolut.
Jag tror aldrig att jag skulle svara nej på den frågan. Varje gång vi säger nej så riskerar vi att det, i framtiden, kommer skutta omkring en massa orutinerade nykläckta läkare där ute. De måste ju lära sig på något sätt.
Jag antar att jag "lärt" mig säga ja till sådant, av Sofia.
Alla läkarstudenter borde ha typ 10-20 sambos under sin studietid. Då skulle alla dessa sambos kunna lära sig en massa nyttiga saker om hur vården, eller snarare vi patienter BORDE fungera. Tänk så fin och smidig liten vårdmaskin vi då skulle få inom 40 år. När flera generationer läkarstudenter liksom gått igenom hela befolkningen och lärt dem.
Men i alla fall så lyckades de bedöva mig utan att jag svimmade. Jag svimmade bara NÄSTAN. (Ja, jag är sjukt känslig mot att bli stucken med nålar) Doktor Abramsson skred till verket och klippte och kapade och legerade och sydde. Mot slutet så började bedövningen släppa lite så det gjorde rätt ont när fanskap... eh... den gode doktorn sydde de sista stygnen.
Det blev sådan tråd som försvinner automagiskt efter ett antal dagar (upp mot två veckor. någon sorts sockerbaserad historia, så förhoppningsvis kommer jag inte känns något behov av godis, den närmaste tiden, då skiten löses upp och går direkt in i kroppen nu) ;) så... nu sitter jag här och tycker lite synd om mig själv. Det gör lite ont... men inte så farligt, än så länge.
Nåja. Nu är jag i alla fall modifierad. The future's so bright, I gotta wear shades.
Välrigt få gånger har jag varit så nervös, som dagen då jag skulle låta omskära mig. Hela morgonen var totalt förstörd. Jag förstörde säkert även morgonen för Maria, lite. :) Men inte alls mycket.
Nåja. Sedan missade vi bussen. Jag skulle till sjukhuset och hon skulle till Ålidhems vårdcentral (tre hållplatser längre bort) så... vi gick. Och det är rätt fascinerande att man, här i Umeå, går från Haga centrum till sjukhuset snabbare än bussen kommer dit.
Förklaringen är givetvis att det bara finns bussar som går från bostadsområden till centrala stan - och sedan från centrala stan ut till alla bostadsområden. Det finns inga bussar som går "i sidled" från område till ett annat område. Inga cirkelbussar, eller vad man nu ska kalla dem. Och en 25-30 minuters promenad är säkert bättre för kroppen.
Den enda nackdelen är ju att detta måste kunna ses som 2009 års första vårdag. Skönt väder att strolla omkring i... sure... men hemskt dåligt underlag. Halkigt eller blött eller väldigt spårigt. Det var de olika alternativ som bjöds.
Men jag kom i alla fall fram. Som sagt: RIKTIGT jävla nervös. Jag vet inte riktigt varför. Jag brukar inte bli så nervös, men... det handlar väl kanske om själva området som skulle opereras på. Det är lite känsligt och 'man' vill liksom inte gärna att en massa dumma saker ska hända där nere.
Jag skakade när jag lade mig ned på britsen. Och det var INTE för att jag just fann mig naken från midjan och ned, i ett rum med två tanter. Jag kan faktiskt stå ut med sådant. Till slut var det fem olika personer som lyckats få en glimt av den beryktade. Jag borde tagit betalt. Men i stället fick JAG betala 300 kronor. :-(
"Går det bra om en kandidat är med?"
Ja... självklart. Absolut.
Jag tror aldrig att jag skulle svara nej på den frågan. Varje gång vi säger nej så riskerar vi att det, i framtiden, kommer skutta omkring en massa orutinerade nykläckta läkare där ute. De måste ju lära sig på något sätt.
Jag antar att jag "lärt" mig säga ja till sådant, av Sofia.
Alla läkarstudenter borde ha typ 10-20 sambos under sin studietid. Då skulle alla dessa sambos kunna lära sig en massa nyttiga saker om hur vården, eller snarare vi patienter BORDE fungera. Tänk så fin och smidig liten vårdmaskin vi då skulle få inom 40 år. När flera generationer läkarstudenter liksom gått igenom hela befolkningen och lärt dem.
Men i alla fall så lyckades de bedöva mig utan att jag svimmade. Jag svimmade bara NÄSTAN. (Ja, jag är sjukt känslig mot att bli stucken med nålar) Doktor Abramsson skred till verket och klippte och kapade och legerade och sydde. Mot slutet så började bedövningen släppa lite så det gjorde rätt ont när fanskap... eh... den gode doktorn sydde de sista stygnen.
Det blev sådan tråd som försvinner automagiskt efter ett antal dagar (upp mot två veckor. någon sorts sockerbaserad historia, så förhoppningsvis kommer jag inte känns något behov av godis, den närmaste tiden, då skiten löses upp och går direkt in i kroppen nu) ;) så... nu sitter jag här och tycker lite synd om mig själv. Det gör lite ont... men inte så farligt, än så länge.
Nåja. Nu är jag i alla fall modifierad. The future's so bright, I gotta wear shades.
Liten uppdatering utan kul.
Bläpp.
Gårdagen var rätt ensam - eftersom Sofia åkte hem ett dygn tidigare än först beräknat och Maria åkte iväg till Borlänge klockan 14:05 (för att vara jävligt petig och exakt... och sådan ÄR ju jag). Men jag tänker inte gnälla över det - för klockan 14 började en kvalseriematch (hockey) och direkt efter den började nästa. Så det var hockey all night long. Hur kan man känna sig ensam då?
Men jag har känt tydliga tecken på att jag åter börjat bli lite sjuk. Det känns lite annorlunda denna gång. Luftrören hatar mig. Bronkit? Mykoplasma IGEN? Vad är det den HÄR gången då? suck.
På Onsdag ska jag genomgå en smärre operation. Om jag är sjuk så kanske det inte vore någon bra idé? Menmen. Jag tror nog att det kommer att gå bra.
Nä. Nu är det dags att gå och köpa lunch. Det blev inget jätteroligt inlägg i dag - men jag hade inte skrivit på ett tag och ville bara låta er veta att jag lever efter helgen... och att jag har en katt hemma, tillfälligt. Den apporterar flitigt.
Gårdagen var rätt ensam - eftersom Sofia åkte hem ett dygn tidigare än först beräknat och Maria åkte iväg till Borlänge klockan 14:05 (för att vara jävligt petig och exakt... och sådan ÄR ju jag). Men jag tänker inte gnälla över det - för klockan 14 började en kvalseriematch (hockey) och direkt efter den började nästa. Så det var hockey all night long. Hur kan man känna sig ensam då?
Men jag har känt tydliga tecken på att jag åter börjat bli lite sjuk. Det känns lite annorlunda denna gång. Luftrören hatar mig. Bronkit? Mykoplasma IGEN? Vad är det den HÄR gången då? suck.
På Onsdag ska jag genomgå en smärre operation. Om jag är sjuk så kanske det inte vore någon bra idé? Menmen. Jag tror nog att det kommer att gå bra.
Nä. Nu är det dags att gå och köpa lunch. Det blev inget jätteroligt inlägg i dag - men jag hade inte skrivit på ett tag och ville bara låta er veta att jag lever efter helgen... och att jag har en katt hemma, tillfälligt. Den apporterar flitigt.
Problem med skrivaren?
Ja, vad säger man?
I brist på vettigt att skriva så bäddar jag in en liten YouTubevideo
Katter är alltid lite underhållande.
I brist på vettigt att skriva så bäddar jag in en liten YouTubevideo
Katter är alltid lite underhållande.
Alltid denna Terminator!
Och... i dag är jag åter på jobbet. Lunchen är avklarad och det blev det vanliga, som jag nästan alltid äter när jag inte tagit med mig mat hemifrån: Kycklingsallad med pasta, från Bubblan. (med currydressing)
De måste tro att jag är riktigt underutvecklad. Varje gång jag kommer in dit så beställer jag alltid samma sak. De har FLERA sallader och även ett par andra saker. Men där kommer kycklingsalladmannen.
Undrar om jag skulle kallas det, om jag vore en massmördare?
Kycklingsalladmannen.
"There is kycklingsallad on every scene of crime"
Ah.. jag såg just ett avsnitt av Stargate Atlantis. säsong 5, avsnitt 19 (näst sista) och det var ett helt fristående avsnitt där handlingen i och för sig KAN komma att tas upp i nästa avsnitt... vad vet jag. Men det var rätt skönt i alla fall - till en början. Sista 15 minutrarna var inte så heta.
Det var i alla fall utformat som ett CSI-avsnitt. I Las Vegas och allt (samt ett litet inslag från Silence of the Lambs).
Och jag har som vanligt inte gjort särskilt mycket jobb. Nu har det gått 25 minuter efter lunchen slutade och jag sitter och bloggar. Jag ska snart jobba lite. Men jag har verkligen ingen ork. Den psykiska orken leter jag fortfarande efter... men jag har liksom vant mig vid att den är helt borta. Men det här jobbet really sucks ass. Och inte smala, fina ena heller.
I går väcktes jag av ett telefonsamtal
Jag, en nyvaken och supertrött norrlänning, trodde att jag fått in någon amatörradiosändare med dålig mottagning.
"mm. hallå?"
"eeeeiuuuiiuuu"
"um... va?"
"ueeeuuieee?"
... och då förstod jag. Det var ingen dåligt inställd radiosändare. Det var skånska!
Det handlade om intervjun till utbildningen i Malmö.
Jag ska dit den 3:e April. Talk the talk.
Nu blev det hela så konkretiserat. Ingenting är förändrat. Jag har ju hela tiden vetat att jag skulle dit på intervju. Men nu ska jag verkligen DIT... på intervju! Jag trivs så bra i min lägenhet, men jag trivs så dåligt med mitt jobb och med mitt liv. Jag har ingen utbildning och därmed ingen bright and shining framtid. Så... jag kan bara citera Sarah Connor: "The future is not set, there is no fate but what we make for ourselves."
Fan nu blev jag sugen på att gå hem och kolla på Terminator 1 och 2.
De måste tro att jag är riktigt underutvecklad. Varje gång jag kommer in dit så beställer jag alltid samma sak. De har FLERA sallader och även ett par andra saker. Men där kommer kycklingsalladmannen.
Undrar om jag skulle kallas det, om jag vore en massmördare?
Kycklingsalladmannen.
"There is kycklingsallad on every scene of crime"
Ah.. jag såg just ett avsnitt av Stargate Atlantis. säsong 5, avsnitt 19 (näst sista) och det var ett helt fristående avsnitt där handlingen i och för sig KAN komma att tas upp i nästa avsnitt... vad vet jag. Men det var rätt skönt i alla fall - till en början. Sista 15 minutrarna var inte så heta.
Det var i alla fall utformat som ett CSI-avsnitt. I Las Vegas och allt (samt ett litet inslag från Silence of the Lambs).
Och jag har som vanligt inte gjort särskilt mycket jobb. Nu har det gått 25 minuter efter lunchen slutade och jag sitter och bloggar. Jag ska snart jobba lite. Men jag har verkligen ingen ork. Den psykiska orken leter jag fortfarande efter... men jag har liksom vant mig vid att den är helt borta. Men det här jobbet really sucks ass. Och inte smala, fina ena heller.
I går väcktes jag av ett telefonsamtal
Jag, en nyvaken och supertrött norrlänning, trodde att jag fått in någon amatörradiosändare med dålig mottagning.
"mm. hallå?""eeeeiuuuiiuuu"
"um... va?"
"ueeeuuieee?"
... och då förstod jag. Det var ingen dåligt inställd radiosändare. Det var skånska!
Det handlade om intervjun till utbildningen i Malmö.
Jag ska dit den 3:e April. Talk the talk.
Nu blev det hela så konkretiserat. Ingenting är förändrat. Jag har ju hela tiden vetat att jag skulle dit på intervju. Men nu ska jag verkligen DIT... på intervju! Jag trivs så bra i min lägenhet, men jag trivs så dåligt med mitt jobb och med mitt liv. Jag har ingen utbildning och därmed ingen bright and shining framtid. Så... jag kan bara citera Sarah Connor: "The future is not set, there is no fate but what we make for ourselves."
Fan nu blev jag sugen på att gå hem och kolla på Terminator 1 och 2.
Random club.
Club Greyscale är visst inställt.. så det blir inget på lördag. Skoj. :-/
Kul att få veta det samma vecka. Det där är nog något av världens sämst skötta klubb. De har en hemsida... men det står inte när någonting ska hända. Folk får fråga i gästboken. och DÄR står det, om man scrollar ned till tidigare inlägg.
Och nu när det blev inställt så fick jag reda på det för att jag gick in på sidan och skulle kolla om de hade något speciellt tema för kvällen. Och ser då att någon ställt just den frågan i gästboken... och fått som svar att det är inställt.
Kul tema.
Nåja. Då blir det väl att sitta hemma och kolla på tv-serier då?
Inte helt fel.
Kul att få veta det samma vecka. Det där är nog något av världens sämst skötta klubb. De har en hemsida... men det står inte när någonting ska hända. Folk får fråga i gästboken. och DÄR står det, om man scrollar ned till tidigare inlägg.
Och nu när det blev inställt så fick jag reda på det för att jag gick in på sidan och skulle kolla om de hade något speciellt tema för kvällen. Och ser då att någon ställt just den frågan i gästboken... och fått som svar att det är inställt.
Kul tema.
Nåja. Då blir det väl att sitta hemma och kolla på tv-serier då?
Inte helt fel.
Sjukdomsmysteriet.
Jag har inte skrivit någonting på ett tag. Främst på grund av att jag är sjuk och... när jag är sjuk så hittar jag ingen direkt inspiration att skriva. Det är inte så att jag ligger och är helt borta eller nåt. Jag har alla förutsättningar att skriva. Men det händer ju ingenting i livet då man är sjuk.
I morgon tänker jag vara hemma från jobbet sista dagen... då ska jag passa på att gå iväg till stan och handla ett par saker och känna hur mina ben fungerar. Det blir förhoppningsvis biljetter till Meshuggah och något litet på systembolaget.
Jag var ute och gick på lördag kväll och det kändes okej. Men på söndagen var det värre igen.
I helgen ska Sofia hit för att kolla på en massa tv-serier och kanske även en film? Vem vet? Sedan åker hon hem på söndag. Nu har det blivit så att även Maria kommer hit, på fredag. Så nu blir det första gången de träffas.
På lördag kväll ska jag och Maria ut på club greyscale. Hoppas Sofia inte får FÖR tråkigt den kvällen bara. Men den klubben har jag varit nyfiken på i flera år. Jag trodde dock att den lades ned precis innan jag upptäckte den. Alltså... för "flera år" sedan. Men nu har jag hört att de brukar köra den typ 5-6 gånger per år och på lördag är det alltså dags.
Jag tycker väldigt synd om Lina.
Hon och fästmannen hade biljetter till Metallica, i söndags. En jättefin helg i Stockholm och väl inne i bollen får folk reda på att James ätit räkor på Café Opera och blivit magsjuk. (okej. de fick inte veta just det... men...)
Ingen konsert - och för en massa snopna människor förvandlas den, enligt mitt sätt att se det, mest fantastiska fest till en kväll på Burger King eller nåt.
INTE riktigt samma sak!
Nä... men helt sanslöst trist.
Men det är bara att bryta ihop och komma igen.
De hittar ett nytt datum att spela den där konserten. Oh, they will.
I morgon tänker jag vara hemma från jobbet sista dagen... då ska jag passa på att gå iväg till stan och handla ett par saker och känna hur mina ben fungerar. Det blir förhoppningsvis biljetter till Meshuggah och något litet på systembolaget.
Jag var ute och gick på lördag kväll och det kändes okej. Men på söndagen var det värre igen.
I helgen ska Sofia hit för att kolla på en massa tv-serier och kanske även en film? Vem vet? Sedan åker hon hem på söndag. Nu har det blivit så att även Maria kommer hit, på fredag. Så nu blir det första gången de träffas.
På lördag kväll ska jag och Maria ut på club greyscale. Hoppas Sofia inte får FÖR tråkigt den kvällen bara. Men den klubben har jag varit nyfiken på i flera år. Jag trodde dock att den lades ned precis innan jag upptäckte den. Alltså... för "flera år" sedan. Men nu har jag hört att de brukar köra den typ 5-6 gånger per år och på lördag är det alltså dags.
Jag tycker väldigt synd om Lina.
Hon och fästmannen hade biljetter till Metallica, i söndags. En jättefin helg i Stockholm och väl inne i bollen får folk reda på att James ätit räkor på Café Opera och blivit magsjuk. (okej. de fick inte veta just det... men...)
Ingen konsert - och för en massa snopna människor förvandlas den, enligt mitt sätt att se det, mest fantastiska fest till en kväll på Burger King eller nåt.
INTE riktigt samma sak!
Nä... men helt sanslöst trist.
Men det är bara att bryta ihop och komma igen.
De hittar ett nytt datum att spela den där konserten. Oh, they will.
Jag har ingen vettig rubrik till denna.
Tänk på att ett leende är nästan lika smittsamt som en gäspning.
Choose wisely!
Choose wisely!
Mein Got
Grupp: Dschinghis Khan
Låt: Moskau
De tog fjärdeplatsen i Eurovisionsschlagerfestivalen 1979, och deras sång var en stor tysk och europeisk hit. Även om bandet var mest framgångsrikt i Tyskland och alla deras texter var på tyska, gjorde producenten Ralph Siegel även en version på engelska av varje släppt låt (inklusive Moskau). Bandet var utanför tyskspråkiga länder främst framgångsrikt i Östeuropa, Australien och Japan.
Jag menar... hur kan man INTE gilla det här?
Kolla bara in killen i främre rad - i mitten, som ser ut som direkt utsläpad ur en Adam Sandlerfilm. Försöker sig på någon form av mild lyteskomik. Snubben till vänster har lånat BÅDE Ronny och Ragges polisonger. Sedan har vi ärkeskurken ur en sci-fi film från 50 talet och sist den där snubben till höger. Han måste väl ändå komma direkt från inspelningen av "The hills have eyes"?
Alltså. Det är ett klassiskt ögonblick.
Tyvärr är ju tjejerna aldrig vidare roliga, på en sådan bild. De finns liksom bara där. :-/
2004 blev Dschinghis Khans singel en överraskningshit på Internet på grund av spridning av ett uppförande av sången från bandets glansdagar. Bloggare som sett filmen kommenterade den vilda discodansen, retro-instrumenten, och att glada tyska texter alltid är roliga eller på något udda vis glädjande.
Jag, personligen, minns den såklart mest från den där sanslöst underbara, finska instruktionsvideon om hur man dansar disco. Jag minns att jag fick den videon, av min bror, för flera år sedan. Den går verkligen att garva till. Den blir bara bättre och bättre, dessutom.
Låten är helt värdelöst skön. Gruppen ser mentalt störda ut och videon med de finska överåriga discodansarna är bara för perfekt för att vara sann.
Hur kan livet BLI så här bra?
Här är videon också, förresten:
Sedan att amerikaner över hela världen tycker att då en finsk räknar 1, 2 låter som "dicks, cocks, dicks, cocks"... gör väl inte det hela sämre? Barnsligt, förvisso... men helt okej. ^^
Nä, nu ska jag fan gå och lägga mig. Tror att Sabadon är lite trött.
Men erkänn att detta ändå är fantastiskt material!! :)
Låt: Moskau
De tog fjärdeplatsen i Eurovisionsschlagerfestivalen 1979, och deras sång var en stor tysk och europeisk hit. Även om bandet var mest framgångsrikt i Tyskland och alla deras texter var på tyska, gjorde producenten Ralph Siegel även en version på engelska av varje släppt låt (inklusive Moskau). Bandet var utanför tyskspråkiga länder främst framgångsrikt i Östeuropa, Australien och Japan.
Jag menar... hur kan man INTE gilla det här?
Kolla bara in killen i främre rad - i mitten, som ser ut som direkt utsläpad ur en Adam Sandlerfilm. Försöker sig på någon form av mild lyteskomik. Snubben till vänster har lånat BÅDE Ronny och Ragges polisonger. Sedan har vi ärkeskurken ur en sci-fi film från 50 talet och sist den där snubben till höger. Han måste väl ändå komma direkt från inspelningen av "The hills have eyes"?
Alltså. Det är ett klassiskt ögonblick.
Tyvärr är ju tjejerna aldrig vidare roliga, på en sådan bild. De finns liksom bara där. :-/
2004 blev Dschinghis Khans singel en överraskningshit på Internet på grund av spridning av ett uppförande av sången från bandets glansdagar. Bloggare som sett filmen kommenterade den vilda discodansen, retro-instrumenten, och att glada tyska texter alltid är roliga eller på något udda vis glädjande.
Jag, personligen, minns den såklart mest från den där sanslöst underbara, finska instruktionsvideon om hur man dansar disco. Jag minns att jag fick den videon, av min bror, för flera år sedan. Den går verkligen att garva till. Den blir bara bättre och bättre, dessutom.
Låten är helt värdelöst skön. Gruppen ser mentalt störda ut och videon med de finska överåriga discodansarna är bara för perfekt för att vara sann.
Hur kan livet BLI så här bra?
Här är videon också, förresten:
Sedan att amerikaner över hela världen tycker att då en finsk räknar 1, 2 låter som "dicks, cocks, dicks, cocks"... gör väl inte det hela sämre? Barnsligt, förvisso... men helt okej. ^^
Nä, nu ska jag fan gå och lägga mig. Tror att Sabadon är lite trött.
Men erkänn att detta ändå är fantastiskt material!! :)
Enough said
I dag har det cirkulerat en alldeles fantastisk video, från England, med en 12-årig pojke som filmat ett spöke!
huu.
Den finns både här och där. På Aftonbladet och VK och... säkert hundratals andra tidningar. Den finns även på YouTube.
JAG tror personligen inte på något övernaturligt alls. Men det spelar ingen som helst roll för mig om andra gör det. Det är upp till var och en och så länge alla människor mår bra och inte börjar tjafsa med varandra så är jag glad.
Förklaringen till vad som händer i den här filmen är rätt enkel. Det är pojkens egen skugga. Han flyttar förvisso inte på sig. Men bakom honom - till höger - står det en person som (efter 0:45 eller 2:55 in i den här videon) tänder en lampa. Personen lyser med denna, vilket tydligt reflekteras mot dörrkarmen till höger, och rör sig sedan åt vänster (bakom pojken) så att pojkens kropp bildar en skugga som ser ut att röra sig samtidigt som vi ser att han står still.
huu.
Den finns både här och där. På Aftonbladet och VK och... säkert hundratals andra tidningar. Den finns även på YouTube.
JAG tror personligen inte på något övernaturligt alls. Men det spelar ingen som helst roll för mig om andra gör det. Det är upp till var och en och så länge alla människor mår bra och inte börjar tjafsa med varandra så är jag glad.
Förklaringen till vad som händer i den här filmen är rätt enkel. Det är pojkens egen skugga. Han flyttar förvisso inte på sig. Men bakom honom - till höger - står det en person som (efter 0:45 eller 2:55 in i den här videon) tänder en lampa. Personen lyser med denna, vilket tydligt reflekteras mot dörrkarmen till höger, och rör sig sedan åt vänster (bakom pojken) så att pojkens kropp bildar en skugga som ser ut att röra sig samtidigt som vi ser att han står still.
Av, på, av... och mer av.
I helgen var det både upp och ned. I fredags hittade jag inte på någonting. Satt bara hemma och kände mig sådär ensam som bara en ensam liten ensam kille kan känna sig. Du vet: ensam.
Klockan 23:30 får jag ett erbjudande om att hänga med ut på en krog och ta ett par öl - men 23:30... Det var för sent. Då hade jag redan börjat fundera på att gå och lägga mig.
Dessutom skulle jag ju ut på lördag kväll och... let's face it: killen är inte 23 år ung längre. Två dagar i helgen tror jag inte är nyttigt. (i och för sig klarade jag det bra i somras... ja... fram till dess att jag somnade utanför en skola då, men... innan den kvällen fungerade det ju) ;)
Nåväl. Lördag kom och jag var inte peppad alls! Men som tur är finns det alkohol och bara efter ett par flaskor var jag plötsligt skitpeppad. Det kanske låter lite pinsamt. Men... så är det väl? Men jag gick i alla fall på House of Metal och lyssnade på en del musik. Det blev ett par lokala coverband. Men de har jag hört förut! Så jag gick in och lyssnade på Danko Jones... tills jag drabbades av en av de värsta biverkningarna av öl... nämligen: Behövde akut-gå på toaletten.
Det såg inte ut att vara någon fara. Jag tänkte bara gå ut och sedan gå tillbaka in igen men... när jag kom ut så lärde jag mig att detta minsann inte var någon biograf. Det fanns inte en CHANS att komma in igen. :D Jättekö! Där folk stod och väntade på att någon idiot skulle behöva gå på toaletten. Precis med den precision som ett vinnande stafettlag i 4x100 meter måste utföra sina växlingar, utfördes nu växlingen mellan mig och någon lycklig jävel som fick gå in i stället för mig.
Det var duktigt av ordningsvakten. "Nu... gå!"
Sedan vimlade jag omkring ett tag och träffade ett par bekanta och... började sedan plöja min väg upp till Idun-scenen igen. (ja... där jag var och kollade på Danko Jones) 45 minuter innan Opeth börjar spela så ställer jag mig i en massiv kö. Men jag står i alla fall långt fram. wohoo!
Svettigt! Alla står ju och liksom pressar sig mot varandra. och de öppnar inte dörrarna förrän exakt precis just innan de ska börja spela. Jag höll på att bli stillsamt galen. Svettiga jävla 17-åringar! (ja... alla som stod runt mig hade glittriga armband ( = under 18))
Opeth var i alla fall bra. Tekniskt skickliga och låter lite som de gör på skiva. Jag blev inte direkt förvånad över att de valde att spela sina mer death-metalinspirerade låtar. De spelade en ballad... men de lämnade de flesta sådana hemma.
Det är ju LIVE. Det går inte att stå och lira 10 ballader under en metalfestival.
Anyhoo.
Söndagen var ånyo en ensam dag. Extra ensam efter att ha varit ute och haft en massa folk omkring mig. Men det gick rätt bra. Fick ett mail från en bekant. Svarade på det. Och det tar ett tag att svara på de breven. De är lååånga. Vi mailar inte varandra lika ofta som förut - så det blir rätt mycket som ska uppdateras. Så det var okej. Då fick jag någonting att göra. :)
Jag tror jag är jävligt needy nu. Det duger minsann inte att ha GJORT någonting. Jag måste uppenbarligen göra någonting varje dag! ;)
På Fredag blir det Jokkmokksresa. I går hade jag ont i halsen och...även i dag. Jag börjar även känna mig lite smått illamående... sådär som det blir när jag är sjuk. Feber.
Jag känner precis nu hur det blir värre och värre. Dumt.
Klockan 23:30 får jag ett erbjudande om att hänga med ut på en krog och ta ett par öl - men 23:30... Det var för sent. Då hade jag redan börjat fundera på att gå och lägga mig.
Dessutom skulle jag ju ut på lördag kväll och... let's face it: killen är inte 23 år ung längre. Två dagar i helgen tror jag inte är nyttigt. (i och för sig klarade jag det bra i somras... ja... fram till dess att jag somnade utanför en skola då, men... innan den kvällen fungerade det ju) ;)
Nåväl. Lördag kom och jag var inte peppad alls! Men som tur är finns det alkohol och bara efter ett par flaskor var jag plötsligt skitpeppad. Det kanske låter lite pinsamt. Men... så är det väl? Men jag gick i alla fall på House of Metal och lyssnade på en del musik. Det blev ett par lokala coverband. Men de har jag hört förut! Så jag gick in och lyssnade på Danko Jones... tills jag drabbades av en av de värsta biverkningarna av öl... nämligen: Behövde akut-gå på toaletten.
Det såg inte ut att vara någon fara. Jag tänkte bara gå ut och sedan gå tillbaka in igen men... när jag kom ut så lärde jag mig att detta minsann inte var någon biograf. Det fanns inte en CHANS att komma in igen. :D Jättekö! Där folk stod och väntade på att någon idiot skulle behöva gå på toaletten. Precis med den precision som ett vinnande stafettlag i 4x100 meter måste utföra sina växlingar, utfördes nu växlingen mellan mig och någon lycklig jävel som fick gå in i stället för mig.
Det var duktigt av ordningsvakten. "Nu... gå!"
Sedan vimlade jag omkring ett tag och träffade ett par bekanta och... började sedan plöja min väg upp till Idun-scenen igen. (ja... där jag var och kollade på Danko Jones) 45 minuter innan Opeth börjar spela så ställer jag mig i en massiv kö. Men jag står i alla fall långt fram. wohoo!
Svettigt! Alla står ju och liksom pressar sig mot varandra. och de öppnar inte dörrarna förrän exakt precis just innan de ska börja spela. Jag höll på att bli stillsamt galen. Svettiga jävla 17-åringar! (ja... alla som stod runt mig hade glittriga armband ( = under 18))
Opeth var i alla fall bra. Tekniskt skickliga och låter lite som de gör på skiva. Jag blev inte direkt förvånad över att de valde att spela sina mer death-metalinspirerade låtar. De spelade en ballad... men de lämnade de flesta sådana hemma.
Det är ju LIVE. Det går inte att stå och lira 10 ballader under en metalfestival.
Anyhoo.
Söndagen var ånyo en ensam dag. Extra ensam efter att ha varit ute och haft en massa folk omkring mig. Men det gick rätt bra. Fick ett mail från en bekant. Svarade på det. Och det tar ett tag att svara på de breven. De är lååånga. Vi mailar inte varandra lika ofta som förut - så det blir rätt mycket som ska uppdateras. Så det var okej. Då fick jag någonting att göra. :)
Jag tror jag är jävligt needy nu. Det duger minsann inte att ha GJORT någonting. Jag måste uppenbarligen göra någonting varje dag! ;)
På Fredag blir det Jokkmokksresa. I går hade jag ont i halsen och...även i dag. Jag börjar även känna mig lite smått illamående... sådär som det blir när jag är sjuk. Feber.
Jag känner precis nu hur det blir värre och värre. Dumt.
