Sabadon

Ah. Honest mistake.
Vi ska visst ut och äta på någon restaurang, i kväll. Vi fick ett restaurangbesök i bröllopspresent. Jag har ingen aning HUR man får ett restaurangbesök i present, men det fungerar säkert... på något sätt. Salt och Brygga. Låter trevligt.
Lite trevligare, kanske, än det jag råkade säga: Rep och hals.

Om jag öppnar en restaurang så ska den fan heta så. Och ha ett sådant klassiskt deckar-tema. Who dunnit.

Fast brygga låter väl inte så värst gott?

Ah well.
Jag var på en liten intervju, i dag. En sådan snabbintervju a'la speed dating. Efter vi pratat i en och en halv minut så stoppade han mig. Då ville han inte längre prata med mig.
Inte så... inte på det där sättet, i bara fem minuter. I stället kommer jag att skicka in min CV till honom och så bokar vi in en "riktig" intervju, hos dem, nästa vecka.
Det tolkar jag som någonting positivt. Yay me! :)

Hur kommer det sig att jag bara blir duktigare och duktigare på att laga mat - trots att jag nästan aldrig gör det längre? Och jag vet faktiskt inte ens vad jag gör. Det är slumpen som avgör vad jag blandar i.

Dagens mat var sanslös! Jag borde hälla den i ett kuvert och skicka den till någon som utser vem som får nobelpris i mums.
GOOOOTT!
mmm. Tur att jag har två portioner till. Matlådor till resten av veckan.

Och så har jag känt mig rätt positiv i dag. Det kan vara så att gårdagens träningspass gjorde gott för min stackars sargade löparsjäl.

Maria är på någotnågot med jobbet... så jag har lämnats ensam i dag. Jag spenderar den här kvällen med att ta igen mig. Njuta av den fantorgasmiska maten. Att kolla hur det går för armade Björklöven, dricka Cola och med att planera försäljningen av min iPhone.

Trist trist.

Ett par riktigt bra hörlurar. Jag har faktiskt haft dem i ca 2,5 år nu. Det är rätt lång tid för ett par in-earlurar.
De är rosa. Bara en sådan sak är ju fantastisk. Sedan ger de riktigt bra ljud - samtidigt som de är bra skärmade så det nästan inte hörs någonting utåt. Jag avskyr tanken på att den som sitter bredvid ska kunna sitta och Freud'a mitt val av musik.

Först började kuddarna glappa lite. De började lossna och jag fick söka upp dem, i fickan, varje gång jag plockade upp dem. Det var lite irriterande. Men så kom jag på att det ju följde med tre par sådana kuddar. I tre olika storlekar. De största var löjligt stora så de tappade jag bort för länge sedan. Men det minsta paret hittade jag av en ren slump i min gamla plånbok. :-/ Vad de gjorde där vet jag inte. Jag packade väl in dem i plånboken just för att det var dags för flytt från Umeå och jag inte visste var jag annars skulle lägga dem?
Men ja. Jag satte fast dem och så blev de som i nyskick.

För en månad sedan lossnade höljet till den lilla 3,5mm kontakten. De fungerar fortfarande felfritt. Om jag verkligen trycker ihop plasthöljet när jag ska dra ut kontakten så går det bra.

Men i går så lossnade åter igen en sådan rosa kudde... och jag hittar den inte igen.
Så nu har jag bara en kudde - inga nya i reserv. Och höljet till kontakten är trasig.
Det är nog dags att köpa nya lurar.

Det jobbiga är att det verkligen inte är lätt att köpa nya lurar.
Alla de egenskaper jag vill ha (som hur mycket min bussgranne kan höra, osv) står det ingenting om. Men självklara saker som att det är in-earlurar och har 3,5mm kontakt. DET står överallt. Det står, trots att ingen behöver skriva det. Det SER jag ju direkt när jag tittar på dem.

Sedan är det i stort sett omöjligt att köpa lurar utan att först testa dem i sin egen miljö. Detta är dock oftast inte helt möjligt när man köper den här typen av små lurar tightly wrapped in hård plast som inte går att få upp på annat sätt än att offra eggen på en häcksax!

Men de ska vara rosa... de ska vara väl skärmade, ha hyggligt ljud. In-ear, samt så måste sladden ha egenskaper som inte gör den trasslig eller sådär kladdigt ruggad, så den hänger fast vid kläderna och gör så de rycks ur varje gång man tittar upp från marken igen.
Detaljerna är viktiga. Och för att veta hur ens nya lurar fungerar så måste de genomgå acceptanstestning.
Jag är utbildad testare... så jag vet.

"Problems with Marlin camera having two right pixels"

VEM var det som skrev det i testplanen?
Jag förstår att man hör fel. Men... vad hände sedan, när personen skulle skriva ned det?
Någon sorts fundering över vad 'två högra pixlar' betyder BÖR ju förekommit.

Den korrekta meningen:
"Problems with Marlin camera having too bright pixels"
känns mycket mer logisk. :)



(och en förklaring till min ordvits i rubriken.
Kameran heter Marlin. En marlin är sorts svärdfisk. Så jag slängde in lite 'sjömanslingo'. Yay me!)

Nu kämpas det för att alla som sitter och pumpar i sig steroider på gym ska tvingas ta till åtgärder för att stiga lite högre i straffsatsen. Nu måste de dölja sina spår så gott det går. Nu blir brottet någonting de faktiskt måste planera för att kunna utföra.

Gymens anställda ska få befogenheter att dopingtesta de som tränar.

Jag har ingenting att dölja. Men jag känner mig inte så värst peppad på att bli tvingad att genomgå dopingstester på gymmet. Inte av de som jobbar där. De personerna borde inte ha det ansvaret. De personer som jobbar på gymmet ska finnas där för att hjälpa sina medlemmar... inte för att spionera på dem. Det bidrar bara till misstänksamhet och dålig stämning. Ingen behöver det.

Mer avancerad brottslighet?
Jo. De som dopar sig kommer nu tvingas bli mer beräknande i sin brottsliga bana. Förutom det faktum att vi, i SAOL, snart kommer att få ett nytt ord: svartgym (ställe dit alla ljusskygga biffar går för att träna), så kommer människor att behöva skaffa falska identitetshandlingar för att kunna registrera sig som medlem på ett vanligt drogtestande gym. Om de blir testade så förlorar de medlemsavgiften... men eftersom ingen vet vem de är så spelar det ingen roll.
... och brottet blir allvarligare.

Men visst.
Det är ju rätt, ändå. Viktigt att rensa upp bland alla kötthögar som finns där ute.
Den typen av människor är ändå redan rätt överrepresenterade i brottsstatistiken.