Sabadon

I morgon är det dags för redovisning av examensarbetet. Den muntliga redovisningen, alltså. Den skriftliga tror jag att jag har fått godkänt på. Läraren svarade. Hon skrev inte så mycket. Bara fyra ord. Men jag känner att "Ett nöje att läsa" inte kan vara så dåligt.

Jag måste redovisa ganska tidigt, i morgon, för att sedan kunna hinna iväg till tåget (till kongressen som jag ska vara på, hela helgen). I och för sig ska vi lämna katten till Marias farmor redan i kväll... så nu borde jag kunna stanna kvar tills alla har redovisat. Jag har ingen aning hur många vi blir. Vi har varit 34 personer i klassen. Den här terminen har vi varit 17. Två personer ska inte ta examen... Ytterligare en har blivit sjuk. En har valt att gå under jorden och två kommer inte att kunna närvara just i morgon. Så... vi kanske blir 8 personer eller nåt?

Sedan skulle det bli festligheter på kvällen. Då vet jag att 2 av de förmodade 8 inte kan vara med. Jag är en av dem.
Trist. Nu har jag gått hela utbildningen - och så kan jag inte vara med på examensfesten.
Vi har pratat om att ta tag i saken och fixa till någon examensmiddag någon vecka senare - när alla som tagit examen kan närvara. Men... tyvärr brukar ju sådana saker inte fungera så bra. I alla fall inte i vår klass. :)

Ah. Just det. Nu är jag styrelseledamot i SAST Öresund också. Swedish Association for Software Testing. Den platsen kan nog öppna en del dörrar. :)

Maria fyller 30... alldeles snart. Jag hade beställt en bra födelsedagspresent till henne.
Men så visar det sig att hennes syster med sambo och hennes föräldrar gått ihop om en likadan present.
Jahapp. Vad ska jag nu köpa då?

Jahopp. Så blev man framröstad som nämndeman i Malmö Tingsrätt också.
Badabing!

Vi kan ju lugnt utgå från att jag inte skulle blivit vald om jag inte gått på mötet (och missat en period av matchen Sverige - Kanada). Det var värt det.
Jag hade nämligen nominerat mig till posten, tidigare. Men nomineringen hade på något sätt kommit bort eftersom den jag skickat in min nominering till inte längre satt kvar i valberedningen. Och hon hade väl glömt bort att berätta för de andra?
Så jag (om)nominerade mig direkt under mötet.

Det lönar sig att gå på möten. Folk känner igen mig nu. Jag har varit på varenda möte och hon som var den andra nominerade, som redan suttit som nämndeman en period, förlorade troligtvis mot mig för att hon i övrigt aldrig synts till på ett medlemsmöte.
För... i övrigt har jag ju inte på något sätt visat att jag är kompetent inom något område. Jag har inte gjort någonting åt partiet. Jag har liksom bara... suttit där. :)

Nä. Nu åter till matchen som inget av lagen verkar vilja vinna.
Det lag som vinner, vinner gruppen... vilket innebär att man får möte Ryssland i kvartsfinalen. Det lag som förlorar blir tvåa och får möta Tyskland. Ibland blir det konstigt. :-/

Nu gjorde Kanada 3-2. Jag känner mig inte helt ledsen. Hellre Tyskland än Ryssland. :D
Menmen. Alla kvartsfinaler är tuffa. Och om man vill vinna guld så spelar det ju ingen roll. Man måste ändå kunna vinna över alla. Men instinkten säger att det borde vara bättre att möta Tyskland.

/Nämndemannen

Snart är det dags att lämna in vårt examensjobb. Vad skönt det ska bli att äntligen nå det där slutet av utbildningen.

Alltså jag vill egentligen gå kvar i samma klass som en del av dem. Men jag är så trött på de där som hela tiden bara gnäller om hur jobbigt allt är - och hur kort tid det är kvar - och hur lite de hinner skriva - och hur hårt deras liv är nu när de måste skriva samtidigt som de jobbar heltid (Ett jobb de själva tackat ja till, när de VET att de har flera veckors skola kvar).


Och dessa personer som ständigt gnäller och därmed sänker moralen på de övriga studerande är samma personer som hela tiden har presterat bäst. De som det verkligen inte gått någon nöd på under utbildningen. Samma personer som hela tiden skrivit mest, pluggat mest och... äh... jag tror det handlar om att de är rädda för det verkliga livet. De vill inte jobba. De vill fortsätta plugga.

Jag fattar inte varför de hela tiden håller på så?
Det här var en jättelätt utbildning. Jag har inte köpt några böcker... jag har inte lagt ned många timmar av min privata tid för att plugga... Jag har haft ALL tid i världen att göra skoljobb - om jag så önskat. De är inte mer korkade än jag är. Så jag tror inte att de verkligen behövt jobba ihjäl sig heller (om de så inte önskat).

ALL tid i världen.
Likaså nu.
Ett 6 veckor långt jobb som tog, vadå? 3-4 dagar att skriva (om man så önskar). De gnäller och tycker det är orättvist eller nåt. Orättvist att de ska behöva göra två saker samtidigt.

Jag skrev mitt jobb på kvällarna, medan jag gjorde min praktik på heltid. Allt för att kunna tacka ja till ett eventuellt jobb under mina sista 6 veckor. Det kunde de också gjort. Men i stället valde de att strunta i det... skjuta upp det... sedan tacka ja till att jobba heltid och sitta och gnälla över att de samtidigt måste skriva sitt sedan två år tillbaka scemalagda examensjobb.

Suck. :)

Nåja. Det ska bli skönt att slippa de människorna. Energibovar.

I helgen var vi i Danmark och badade lite. Bodde där i två nätter och gjorde en del trevliga prylar. En av dagarna åkte vi över till Tyskland och handlade en massa billig alkohol. Så kom min fru och min kusin på att man kan åka till Lübeck också... bara för att man kan.
Så vi åkte dit. Irrade omkring som fan på lite stora vägar och lite småvägar. Plötsligt befinner vi oss utanför Hells Angels Lübeck.
Köra vidare!

Men vi tog oss in i staden och jag åt en Wienerschnitzel och beställde in en "surprise me"-öl på restaurang Rathouse. mmm.