Sabadon

Även om ett par kanske känns osannolika. Några handlar om mig (vilket hon alltså hävdar inte har med saken att göra). Men det spelar ingen roll. Alla olika anledningar som bara poppat upp i mitt huvud har jag tänkt skriva ned här. - Och försöka förklara dem lite.

1. ’S’ är trött på mig.
Känns såklart trist att starta med någonting negativt om mig själv. Men det är bara att inse: Jag har inte alltid varit den bäste. Jag har många bra sidor – men har även ett par mindre charmanta, som: Jag blir lätt sur och grinig för småsaker. Det VET jag att hon tycker är väldigt jobbigt. Jag försöker och försöker bättra mig – men det tar tid. Sedan är jag stundtals rätt omogen. Och då menar jag inte min humor eller någonting som har med mitt direkta beteende mot ‘S’ att göra. För på det sättet är hon exakt lika omogen. Jag menar att jag inte får någon fart på mitt liv. Jag är rädd för att ta steget in i vuxenvärlden och se till att utbilda mig och skaffa en karriär. Jag har även visat en dum rädsla mot att skaffa barn och bilda familj med ‘S’. Någonting som jag känner att jag djupt ångrar. För egentligen vill jag ju det. Jag har bara tvekat. Jag har inte vågat tänka på det. Kanske har jag tvekat så länge att hon blivit trött.

2. ‘S’ är rädd för sig själv och långa förhållanden.
Hon har inte levt i något ”riktigt”, långt och seriöst förhållande förut. Bara snabba och tillfälliga… så till den grad att hon själv tänkt att hon nog inte är kapabel att leva i långa förhållanden. Hon är såklart också själv ett skilsmässobarn.

3. ‘S’ är rädd för sig själv och anser det högst troligt att hon kommer vara otrogen.
Detta är en av de saker hon berättat. Hon litar inte på sig själv. Hon ÄR lite kär i en kille på jobbet. Så det är såklart någonting som hon oroar sig för.

4. ‘S’ ÄR redan otrogen.
Det har hänt förut. Hon berättade inget då – förrän jag visade konkreta bevis. Och även då höll hon inne halva sanningen… som jag fick reda på dagen efter. Hon ÄR alltså lite kär i en kille i staden där hon bor. Hon blev glad när hon skulle flytta dit och börja jobba där. Hon verkar bry sig allt mer om sitt utseende. Köper mycket nya kläder och hårfärg och sådant, vilket hon i och för sig troligen skulle gjort ändå. Hon bor ju runt 14 mil från mig. Det är tråkigt att vara ensam så mycket och gräset är ofta jävligt grönt på andra sidan staketet.

5. ‘S’ litar inte på MIG.
Hon kanske tror att jag är otrogen, eller något liknande. (Ja… jag tar upp ALLA tänkbara anledningar här)

6. ‘S’ respekterar mig inte.
Och med det menar jag som partner. Jag är på tok för snäll. Jag är en total push-over. Den gången då hon faktiskt var otrogen så blev jag bara ledsen – inte arg. Jag tror att det kanske kan förbrylla henne, då hennes familj är mer åt hållet att de agerar ut sin ilska och verkligen tokbråkar – när det väl händer någonting. Jag gör aldrig så. Ja, alltså… jag bråkar. Men inte om jag är riktigt ledsen eller sviken. Den gången var jag så ledsen att jag helt enkelt bara försökte vara så gullig som möjligt – för att inte riskera att stöta bort henne ytterligare. KAN vara så att hon helt enkelt tycker att det är ett konstigt beteende och att hon inte ser mig som något annat än en ren toffeltönt, i det avseendet. (Detta hänger såklart ihop med anledning 1.)

7. Det är BARA avståndet som gör det.
Det här vore såklart det allra bästa. När hon, en sommar, bodde ensam på västkusten så träffade hon ’Någon’, i södra delarna av landet. Och båda gångerna hon bott ensam där hon bor nu så har hon fallit för någon annan under tiden. Min naiva förhoppning är väl att: Ju närmare jag är (alltså om vi verkligen ÄR sambos), desto mindre sannolikt är det att hon dras för mycket till andra män. Eller… att hon tillåter det att gå för långt. Detta faller dock såklart på att ’Någon’ var en internetkontakt redan långt innan ‘S’ åkte till västkusten över sommaren… och att jag vet att hon, till en kompis, uttryckt det så som att hon hade en crush på honom. Och detta fick jag reda på kanske ett ÅR innan hon åkte ned dit.

8. ‘S’ har ingen ”nytta” av mig längre.
Vore absolut ingen höjdare om allting bara handlar om detta. Det skulle betyda att jag levt en lögn under flera år. Att ha varit med och stått vid hennes sida som ett stöd under åtta år då det hänt väldigt mycket i hennes liv. När vi hittade varandra så såg hennes liv inte direkt ljust ut. Nu är hon färdigutbildad och tjänar egna pengar. Hon har tagit itu med sitt gamla ex som trakasserade henne i flera år. Upp i rätten och han blev dömd. Hon tog itu med sin övervikt genom att låta operera sig. Och givetvis har jag, som pojkvän och livskamrat, varit med och hjälpt henne genom allt detta. Hon kanske inte behöver MIG längre, för att skaffa lägenhet, telefonabonnemang och så vidare? Så nu då hon inte längre behöver mig som stöd – kan hon lämna mig.

9. ‘S’ klarar sig själv.
Liknande nummer 8. Men något snällare. Hon är, som sagt, färdigutbildad inom ett yrke med hög status. Hon har ett ansvarsfullt jobb där hon förväntas ta beslut och vara en typ av chef. Där går hennes roller i yrket och den i privatlivet lite isär. Hon har hittills inte varit någon direkt auktoritet i sitt privatliv och kanske vill undersöka om hon kan vara det. Jag vet att hon uttryckt det som negativt att jag sett henne i sina svagaste stunder. Kanske har hon svårt att känna sig stark och mogen i min närhet. (fast… det dumma är ju att hon ÄR det. Jag ser henne som väldigt stark)

10. ‘S’ känner sig kvävd av mig.
Jag har INTE många vänner. Jag ser ‘S’ som min allra bästa vän. Jag och ‘S’ har umgåtts nästan non-stop (lite överdrivet, såklart) sedan den dag vi träffades. Det kan såklart vara en belastning. Hon kanske känner att vi är alldeles för beroende av varandra – och i synnerhet att jag är alldeles för beroende av att alltid ha henne runt omkring mig. Och… Jag ÄR tyvärr lite så. Jag måste inte alltid ha henne här. Jag måste inte alltid ha tillgång till henne. Men jag tycker det är viktigt att veta var hon är och att vi får umgås med varandra. Tyvärr har mina kompisar alla glidit allt längre iväg från mig – då ALLA är allergiska mot katter. ‘S’ har två katter. Hon har alltid haft katter och när en av katterna dog så skaffade hon en ny. Så mina kompisar har aldrig kunnat besöka mig. Nu känns de flesta av dem ganska långt borta, för mig.