Nyss var det kärleksförklaringar.
Sedan är det ju alla de här gångerna som hon förklarat för mig hur mycket hon älskar mig och hur otroligt hemskt det skulle vara om jag fick för mig att lämna henne. Att hon har drömt mardrömmar om det och att hon inte skulle kunna tänka sig att leva vidare. Detta har hon sagt flertalet gånger och jag har absolut trott henne.
... vilket i sin tur gjort att jag, som känner exakt likadant för henne, känt att jag kunnat vara säker på att vi hör ihop. Att det här är någonting väldigt seriöst och att det här är någonting värt att helhjärtat satsa på. Så för mig har det verkligen inte funnits någonting annat heller.
och detta är inget som hon sagt till mig för fem år sedan eller nåt.
Ja... kanske då också... men faktiskt ganska nyss.
Hon har ofta sagt att hon älskar mig. Men det jag skriver om är någonting helt annat än bara en valig kärleksförklaring med kram och hej då, vi ses i eftermiddag. Det hon så många gånger (och ganska nyss) sagt till mig har varit så mycket mer.
... undrar vad det är som ändrats?
Jag tror att det var EN dag innan jag fick reda på allt det här, som vi satt och diskuterade vår allra första gemensamma semester. Ska vi åka utomlands? Ska vi åka till västkusten?
Mitt svar att inte åka till västkusten kändes helt rätt just då. Jag ville åka någostans där vi inte varit förut. Där vi kunde vara tillsammans och bara känna oss som turister. Men det svaret känns så fel just nu. Jag visste ju inte det jag nu vet. Nu kan vi lika gärna åka till hennes pappas hus, eller nåt. Huvudsaken vi åker tillsammans... som ett par.
Jag minns att hon , för ett halvår sedan, frågade mig om jag kunde tänka mig att flytta med henne till den staden hon nu bor i. Mitt svar blev ett stort nej. och egentligen står jag för det. Det ÄR faktiskt en jävla håla - och jag vill absolut inte bo där.
Men det svaret har jag ju också givit under förutsättning att det inte kommer innebära några problem för vårt förhållande.
Nu HAR vi problem. Och jag skulle gå väldigt långt för att rädda det. Jag vill fortfarande inte flytta till den staden - men om det skulle kunna rädda vårt förhållande så flyttar jag dit i morgon! Jag tycker helt klart att det är värt det. Den lilla smärta jag får ta genom att bo där är så extremt liten med den smärta jag genomlider när vårt förhållande sviktar - och kanske till och med mer än så?
... vilket i sin tur gjort att jag, som känner exakt likadant för henne, känt att jag kunnat vara säker på att vi hör ihop. Att det här är någonting väldigt seriöst och att det här är någonting värt att helhjärtat satsa på. Så för mig har det verkligen inte funnits någonting annat heller.
och detta är inget som hon sagt till mig för fem år sedan eller nåt.
Ja... kanske då också... men faktiskt ganska nyss.
Hon har ofta sagt att hon älskar mig. Men det jag skriver om är någonting helt annat än bara en valig kärleksförklaring med kram och hej då, vi ses i eftermiddag. Det hon så många gånger (och ganska nyss) sagt till mig har varit så mycket mer.
... undrar vad det är som ändrats?
Jag tror att det var EN dag innan jag fick reda på allt det här, som vi satt och diskuterade vår allra första gemensamma semester. Ska vi åka utomlands? Ska vi åka till västkusten?
Mitt svar att inte åka till västkusten kändes helt rätt just då. Jag ville åka någostans där vi inte varit förut. Där vi kunde vara tillsammans och bara känna oss som turister. Men det svaret känns så fel just nu. Jag visste ju inte det jag nu vet. Nu kan vi lika gärna åka till hennes pappas hus, eller nåt. Huvudsaken vi åker tillsammans... som ett par.
Jag minns att hon , för ett halvår sedan, frågade mig om jag kunde tänka mig att flytta med henne till den staden hon nu bor i. Mitt svar blev ett stort nej. och egentligen står jag för det. Det ÄR faktiskt en jävla håla - och jag vill absolut inte bo där.
Men det svaret har jag ju också givit under förutsättning att det inte kommer innebära några problem för vårt förhållande.
Nu HAR vi problem. Och jag skulle gå väldigt långt för att rädda det. Jag vill fortfarande inte flytta till den staden - men om det skulle kunna rädda vårt förhållande så flyttar jag dit i morgon! Jag tycker helt klart att det är värt det. Den lilla smärta jag får ta genom att bo där är så extremt liten med den smärta jag genomlider när vårt förhållande sviktar - och kanske till och med mer än så?
Kommentarer
Trackback
