Svåraste dagen hittills?

Mina tankar blir bara mörkare och mörkare. Jag trodde faktiskt att det, efter hur det kändes i går, skulle bli lite "bättre". Dvs. att jag skulle "jämna ut humöret" och liksom avtrubbas och klara dessa 10 dagar som nu är kvar - bara på ren zombieanda.
Men jag känner att detta mycket väl kan bli den värsta dagen hittills. Jag funderar och funderar och hela tiden för jag nya samtal med 'S'... utan att hon hör. Jag gråter och försöker övertyga henne om att det hon gör är överilat och fel. Jag försöker få henne att inse hur bra vi har det. Hon verkar inte kunna se det - trots att hon själv sagt det, om och om igen under alla dessa år. Hon har sagt det ganska nyss också. Flera gånger. Det är så svårt för mig att förstå vad som kan ha vänt så drastiskt.

I de flesta av dessa interna små samtal med henne så har hon just sagt att hon inte vill satsa på oss längre. Att hon vill lämna mig -och det smärtar så förbannat mycket! För det enda jag kan tänka på är att det är på väg att gå den vägen.

Nu sitter jag på jobbet igen och det hjälper inte ens att ha folk runtomkring. Hur ska det bli i kväll?
Om det blir värre än i Söndags så komemr jag garanterat ringa upp henne. Då finns det inte en chans att jag klarar av att hålla mig längre. Och jag fruktar att det vore förödande. Men jag vet vad jag känner - och det kommer att bli en otroligt svår kväll.

Jag känner att jag reagerar på precis samma sätt som då jag faktiskt hade en depression. Jag känner igen hur jag känner, tänker och hur jag pratar med andra människor. Hur jag svarar dem. Hur otålig jag är och hur snabbt jag vill att allt ska gå. Tevattnet tar för lång tid att koka upp - så jag står där och blir arg på det. Suckar och nästan gråter.
På grund av lite tevatten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0