Sabadon

Tillbaka på jobbet. Har... jag kanske inte meddelat tidigare?
Underhållande och bra. Jag gillar jobbet.
Gillar det så mycket att jag får stress-afasi på min fritid av vetskapen över att jag måste tillbaka hit igen och igen och igen.

Tog förresten en bild av en FRA-kamera på en toalett på busstationen i Luleå.. men den bilden blev så dålig att det inte gick att läsa vad som stod på den. Så ni slipper se.

Jag fick en biobiljett på posten i går. Jag vet var den kom från... jag vet bara inte varför. Troligtvis har jag gått någon kurs eller nåt, för 100 år sedan. Det stod: Bättre sent än aldrig... så de var väl också medvetna om att det blivit lite sent utskickat. Så sent att jag alltså inte kan komma ihåg varför jag fått den där jämrans biljetten.

Men så har jag ju både lbs (lazy brain syndrome) och stress-afasi också. Bara en sån sak.

Bah... dags att byta lösenord på datorn här på jobbet. Det betyder att jag måste byta 8 olika lösenord (för jag vägrar komma ihåg en massa olika. Jag byter ALLA till samma ord, samtidigt)
Så nu byter jag bort lösenordet 'skräpjobb1'. Trist. Det är en trotjänare. Tronarvinge till det gamla 'skitjobb1'.
Nå... jag tror ni anar ett tema där, eller? :D

Jag fick förresten inte tag på någon Metallicabiljett när de släppte nya heller... I Fredags.
Då satt jag ju och svettades och hulkade på en buss.
En kompis sattes på uppdraget... men då han inte är särskilt van vid datorer så fuckade det upp sig. Han kom fram, nämligen. Det fanns biljetter kvar. Men allt tog så lång tid och han var tvungen att ringa mig för att fråga saker och så... när han väl skulle boka dem så hade de tagit slut.

Det var lite frustrerande att sitta där i telefon och tvingas höra hur mina biljetter blev våldtagna.

Nä... det får la bli House of Rock, i stället. Opeth kommer - i alla fall. De andra grupperna skiter jag högaktningsfullt i. Opeth är lite småtrista också. Men de är i alla fall duktiga.

De övriga grupperna... ehm... alltså jag förstår verkligen inte fascinationen av power-metal. Det är TRIIIST musik. Den har låtit likadant i 20 år nu. Den utvecklas mycket mindre än svensk dansbandsmusik. Samma överdådiga ständiga jätteriff och samma överwhalande sångare med Domingokomplex. Alla låter likadant. och oftast är sångarna inte ens särskilt duktiga på att hålla tonen.

Nä. Hellre lite "smutsig" men äkta sång, än en som tror att han har fått guds stämband och... ändå bara sjunger rätt okej. Det känns så fel då. Det borde låta bättre. Men jag hör bara en massa små fel hela tiden och... då skär det i mitt huvud. Varje litet tekniskt fel som sångaren gör blir så mycket större, än om det är en sångare som bara låter högst mediokert hela tiden och inte låtsas vara bättre än så. En ekonom som inte spenderar mer pengar än företaget har råd med, riskerar inte att dra ned hela företaget i skuts och konkurs. En sångare som "övertrasserar" sin röst, drar ned hela gruppen i skam och vanära, även om de flesta kända power-metalmusikerna brukar vara verkligt duktiga på sina instrument.

Men de flesta spelar faktiskt ganska boring också.

och ja... jag tycker även att "lokala hjältar" som Nocturnal Rites är tråkiga. Klarar inte av att lyssna på deras musik, även om jag faktiskt inser att de är väldigt duktiga.

Manowar! (alltså...typ: Finn fyra fel)