Sabadon

Sådär. Då var halkbanan avklarad då.
Nu blir det ett par sporadiska körlektioner, den kommande veckan. Men mest ganska dött. Får väl se till att essa teorin under den tiden då. Om en och en halv vecka börjar skolan igen. Jag hade hoppats att jag skulle ha mitt körkort fram till dess. Men så kommer det inte att bli. Jag har några lektioner kvar ännu. Vi får väl se var jag kan pressa in dem.
Det viktiga är i alla fall att jag fixar teorin så mycket som jag bara kan nu, under den kommande veckan. That way, slipper jag plugga trafiksaker samtidigt som jag pluggar testtekniker. Skolan vill jag inte äventyra genom att känna mig överbelastad.

Jag har funderat på att ta ett släktnamn.
Det står "gammalt släktnamn" men.. det är inte särskilt gammalt. Det namn som ÄR ett gammalt släktnamn för jag inte ta. För det är ju för gammalt.

Varför skriver de ordet "gammalt" då? Ett namn som burits i min släkt inom de senaste 100 åren känns inte som att JAG räknar som ett gammalt släktnamn. Sure. Gammalt i det avseende att jag inte bär det. Men inte 'gammalt'.

Den 16:e börjar skolan igen. På kvällen, ryktas det, ska vi ut på en ölkväll.
Då börjas det igen.
Excellent. :)

Jag vill gärna bjuda in Erik på olika festiviteter... även med min klass. Men kanske inte terminsstartfest då. Det känns som att det finns en rätt tydlig gräns för vem som bör vara med - och inte.
Men Erik får vara med andra gånger.

Han frågade om jag funderat på hur jag ska göra med kajakingen. Och ja... jag har ju funderat på att kajaka mera. Men jag har faktiskt inte pengar till att festa en gång i veckan, ta körkort, kajaka OCH att leva ett vanligt liv med allt vad det innebär i form av hyra, mat och biobesök med Maria. Jag "går på CSN"... helt enkelt.
Men jag skulle absolut vilja paddla mer kajak.
och visst är det ju sant, att om man paddlar kajak mer än tre gånger/år så tjänar jag på att bli medlem i kanotklubben. Men å andra sidan så lär det ju "bara" vara billigare. Knappast gratis. Så varje kajaktur kommer ändå kosta pengar.

Än en gång har jag varit ute och sprungit. I måndags. Jag visste inte hur långt jag kände för att springa... men efter 1,5 km kändes det så bra att jag kände att jag siktade på 10 km igen. Inga problem!
... om det inte vore för att min vänstra vad tokrasade efter 1950 meter. Kunde inte springa vidare. Jag försökte, lite försiktigt, i 50 meter till... men efter 2 km var det bara att ge upp helt och halta hem.

Så nu har jag gått och haltat i ett par dagar. I dag känns det okej... men inte bra. Så det blir nog ingen mer löpning förrän på måndag igen.
Vad trött jag är på dessa tråkiga skador.
Jag har ju inte ens överansträngt mig, eller sprungit fort. Jag tar det lugnt och allt käns bra. Jag har inte vridit foten eller nåt. Inte sprungit på snett underlag. Det var bara... lite lunkande. Rakt framåt. Allt kändes skönt - bara för att plötsligt och helt från ingenstans ta slut. Som att bli överkörd på ett övergångsställe.
typ.

Näh. Nu går jag och lägger mig.
Snart.
Tvättid i morgon. Då börjar teorispurten.
Det är den tråkiga halvan kvar av boken. :-/