Sabadon

Inte för att detta är en av de mest aktiva bloggar i världen, men jag vill ändå be lite om ursäkt för att jag inte uppdaterat den på ett tag. Anledningen är att jag inte kunnat logga in. Först låg inloggningsservern nere och när den väl var igång så hade jag installerat om Windows och glömt bort mitt lösenord. :)

Jag har fått ja från min förra praktikplats - om att få göra även min sista praktik där på samma ställe.
Riktigt bra. Det var precis vad jag önskade.

Vi har även varit i London. Åkt mycket buss... men inte så mycket som vi hade planerat. Vi skippade resorna till Kingston samt Camden market. Sedan skippade vi åkturen med turistbussen. Men vi åkte ändå en massa buss. Det är rätt fascinerande att åka buss i London. Undrar om de som hela tiden åker buss där nere vet att de ständigt ligger några centimeter närmare att krocka - än bussar i t.ex. Malmö eller Umeå.
Det känns, ibland, helt overkligt med de där smala filerna och en massa bilar som står parkerade överallt i bussfilen. En buss åker liksom fram och tillbaka mellan höger och vänster fil som en slalomåkare. En massa tutande och viftande blir det.

Sedan kör de ju på fel sida av vägen också. Men jag har förstått att det visst ska vara så.

Nej då. Det är klart jag vet det. Men det bidrar såklart till min allmänna förvirring. Det blir något svårare för mig att känna hur trafiken flyter, när man dessutom lägger till vänstertrafik. Men även om man räknar bort vänstertrafiken så kvarstår de faktum att det är smala filer, konstiga 120 graders kurvor och att linjerna är målade av Picasso.

Men ja. Nästa resa går nog till en annan stad.
... eller så kanske man kan åka till London igen - och planera resan lite så man har biljetter till en musikal eller nåt, i stället för att bara strosa omkring planlöst och kolla vad som finns. :D

På vägen hem drog jag på mig en sjukdom. Som vanligt.
Redan på flyget hem så kände jag att någonting jobbigt var på gång.
Och under kvällen blev allt bara skräp! (men ni ser att jag ändå behållit min positiva livssyn) ;)

Så nu har jag haft frossor, värkar (inte sådana värkar. Jag har helt enkelt haft värk - på flera olika ställen. Då måste det väl också få kallas värkar?), jag har varit snurrig, snuvig och hostat båda lungorna ända ned till rumpan.

... Ja, för mitt i all feberyra låg jag och funderade på det där uttrycket; att hosta upp en lunga.
Det är fysiskt omöjligt. Med tanke på att luften man hostar går ut uppåt, genom munnen, så kommer rörelsekraften hos lungorna naturligtvis att vara NEDÅT.

Natten mot i går vet jag att jag vaknade lite sådär halvt. Sådär så man liksom lever mitt mellan den riktiga världen och drömvärlden. Och jag kommer ihåg att min vakna hjärna tänkte: "Fan vad hög feber jag har nu" och att min drömmande hjärna målade upp ett scenario: "om jag får bara 0,1 grad högre feber nu så kommer jag att dö".

Sedan så vaknade jag lite mer och kände att jag nog hade rejäl feber. Men... jag hann somna om innan jag orkade gå upp för att hämta en Alvedon eller liknande.
Jag överlevde, i alla fall.

I morse, när jag vaknade, så satte jag mig upp i sängen och bara skakade helt okontrollerat i 10 minuter - innan jag kunde resa mig upp för att gå till vårdcentralen. Fick en tid lite senare under dagen och så blev det några prover (ajj... stick i fingret, samt kväljprov. Förlåt: svaljprov).

Jag sa att: Det känns inte som att jag har någon feber, längre... och svaret blev att jag hade 39,1 :-/
Det var då jag började undra hur hög feber jag egentligen hade där under natten mot onsdagen... när 39,1 plötsligt kändes som ett normaltillstånd.