Problems are to be solved... not ignored.

Helg, helg. Trevliga helg.
Tyvärr var det väl allt man kunde säga om den här helgen också. En trevlig kväll - sedan inget mer.

De 50% av mitt liv som tidigare gått rent uselt går nu bar. Men resten står stilla.
De där 50% som går bra är dock väldigt viktiga. Det är de jag uttalat ska fokusera på. För utan dem så kommer jag väl inte att ha något annat av värde heller. Så då blir det 0% i framtiden.

Jag saknar dock något väldigt viktigt - och det läggs inte undan någon som helst tid för att detta ska gå att återfinna. Allt bara forceras och plumsar på rakt framåt, som om allt vore superperfekt och hur etablerat som helst, i ett högt tempo och med skygglappar som är en meter stora.
Problemet är att det finns ett stort stup där framme. Utan att ta av sig skygglapparna och se efter alternativa vägar så kommer allt att krascha. Planerna måste läggas om - för att situationen ska kunna förbättras.
Tid att agera.

Men ja. Skolan har ju gått bra. Jag tycker det var alldeles nyligen jag skrev: 1:a terminen avklarad. Utan någon omtenta eller nåt.
Nu kan jag skriva: 2:a terminen avklarad (eller 1:a läsåret - om man vill). Utan någon omtenta.
Jag vet, jag vet: Jag ruljerar! *bockar och tackar för de stående ovationerna*

Ja just det. Vad hände då i helgen som gick?
Maria kom hem... På lördagen så kom Marias föräldrar och lämnade av en hund. De skulle iväg och se på Lundakarnevalen. Sedan åkte vi ut till Lund för att skjutsa hennes farmot till farfars grav... nej... vilolund. Men inte för att se på karnevalen. Sedan hämtade vi upp Micke och Åsa, på vägen hem. De hade varit och sett... you guessed it: karnevalen.
Hem och fixa lite för på kvällen blev det födelsedagsmiddag för Maria, med syskon och deras respektive. En av deras kusiner med respektive och sedan min kusin då... som inte har någon respektive. Men om han haft de så skulle hon (eller han) varit välkommen. Det hade inte funnits någon plats... men... ändå välkommen.

Sedan kom söndagen och... då åkte Maria och Åsa ut till IKEA... sedan sydde de en klänning. Sedan var helgen över.

Nu åter till praktiserandet, som tyvärr inte ger mig någonting. Synd.
I dag eller i morgon har jag tänkt prata med min rektor... så han är förberedd. Sedan på onsdag har vi möte här på jobbet. Om jag fortfarande, i slutet av veckan, känner att jag inte riktigt lär mig någonting så får jag se om skolan kan skapa en uppgift åt mig - och så gör jag praktiken hos dem, i stället för här.
Det är en plan.

Det är mitt liv. Min framtid. Och praktiken är viktig! Jag får inte vänta för länge med att agera.
Detta gäller fler saker också, än bara skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0