The wind cries blodanalys.
Typiskt.
Det enda JAG verkligen ville se, under Malmöfestivalen, (Khoma) har ni blivit inställt på grund av den jävla vinden. Det blev för farligt att spela där ute närmare hamnen... så allt där borta har tagits bort - utom de allra största som i stället fått klämmas in på stora scenen på stortorget och då alltså knuffa bort någon annan liten stackars artist.
Får väl se om jag orkar gå ut i dag. Det blåser. Men å andra sidan HAR ju gruppen The Haunting blåst in från hamnen till stortorget då. Då är de ju bara 100 meter bort.
Å andra sidan så hör jag ju de som spelar där nu. Ganska tydligt. Kanske inte behöver gå dit.
Men jag går nog dit och kollar lite. Jag är ledig i morgon. Vi skulle ha föreläsningar onsdag torsdag, men läraren är sjuk. Så... det blir inget.
Jag har fixat praktikplats. Det blev ett företag i Lund, som tillverkar maskiner för blodanalys. CellaVision. Där ska jag jobba i sju veckor, som mjukvarutestare på avdelningen för Quality Assurance. Det känns oerhört skönt att ha det klart så här tidigt. Slippa stressa och fundera och gå till våra "LIA-verkstäder" som är inplanerade på fredagar.
Vad gör jag nu då, på fredagar?
Jo... jag har leeedigt. ^^
Det blir svårt.
Medcare system och sådant har ju så förbannat många krav från USA. Allt måste byggas och programmeras precis så som de säger. Annars är det fy fy. Jag väntar mig en metertjock lunta med regler som jag måste läsa igenom. Menmen. Det ska ju bli mitt jobb. Kvalitetssäkra saker. Då måste jag veta hur de får- och inte får fungera också. Det går inte att gissa.
Hoppas bara inte man måste testa på sitt eget blod. Jag svimmar ju så fort jag får en nål i mig. :)
Det enda JAG verkligen ville se, under Malmöfestivalen, (Khoma) har ni blivit inställt på grund av den jävla vinden. Det blev för farligt att spela där ute närmare hamnen... så allt där borta har tagits bort - utom de allra största som i stället fått klämmas in på stora scenen på stortorget och då alltså knuffa bort någon annan liten stackars artist.
Får väl se om jag orkar gå ut i dag. Det blåser. Men å andra sidan HAR ju gruppen The Haunting blåst in från hamnen till stortorget då. Då är de ju bara 100 meter bort.
Å andra sidan så hör jag ju de som spelar där nu. Ganska tydligt. Kanske inte behöver gå dit.
Men jag går nog dit och kollar lite. Jag är ledig i morgon. Vi skulle ha föreläsningar onsdag torsdag, men läraren är sjuk. Så... det blir inget.
Jag har fixat praktikplats. Det blev ett företag i Lund, som tillverkar maskiner för blodanalys. CellaVision. Där ska jag jobba i sju veckor, som mjukvarutestare på avdelningen för Quality Assurance. Det känns oerhört skönt att ha det klart så här tidigt. Slippa stressa och fundera och gå till våra "LIA-verkstäder" som är inplanerade på fredagar.
Vad gör jag nu då, på fredagar?
Jo... jag har leeedigt. ^^
Det blir svårt.
Medcare system och sådant har ju så förbannat många krav från USA. Allt måste byggas och programmeras precis så som de säger. Annars är det fy fy. Jag väntar mig en metertjock lunta med regler som jag måste läsa igenom. Menmen. Det ska ju bli mitt jobb. Kvalitetssäkra saker. Då måste jag veta hur de får- och inte får fungera också. Det går inte att gissa.
Hoppas bara inte man måste testa på sitt eget blod. Jag svimmar ju så fort jag får en nål i mig. :)
Då försöker vi igen. The sleep, take II.
Men blä.
Jag? Svårt att sova?
Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Menmen. Troligen rör det sig om att jag vaknade sent och sedan inte gjort någonting särskilt under dagen.
Jag blir tröttare när jag gjort någonting särskilt... som att SRINGA!
hmm... jag vill springa. Min hjärna vill ut.
Men det är bara att ge upp.
Okej. Jag haltar inte. Det gjorde jag inte riktigt i går heller. Men det är inte ens lönt att tänka på att springa under fredagen. Jag väntar till efter helgen.
Sedan är jag inte van vid att sova tillsammans med någon. Känns konstigt.
-Gonatt.
-Jahopp.
Jag? Svårt att sova?
Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Menmen. Troligen rör det sig om att jag vaknade sent och sedan inte gjort någonting särskilt under dagen.
Jag blir tröttare när jag gjort någonting särskilt... som att SRINGA!
hmm... jag vill springa. Min hjärna vill ut.
Men det är bara att ge upp.
Okej. Jag haltar inte. Det gjorde jag inte riktigt i går heller. Men det är inte ens lönt att tänka på att springa under fredagen. Jag väntar till efter helgen.
Sedan är jag inte van vid att sova tillsammans med någon. Känns konstigt.
-Gonatt.
-Jahopp.
Löpning är inte bra för kroppen.
Sådär. Då var halkbanan avklarad då.
Nu blir det ett par sporadiska körlektioner, den kommande veckan. Men mest ganska dött. Får väl se till att essa teorin under den tiden då. Om en och en halv vecka börjar skolan igen. Jag hade hoppats att jag skulle ha mitt körkort fram till dess. Men så kommer det inte att bli. Jag har några lektioner kvar ännu. Vi får väl se var jag kan pressa in dem.
Det viktiga är i alla fall att jag fixar teorin så mycket som jag bara kan nu, under den kommande veckan. That way, slipper jag plugga trafiksaker samtidigt som jag pluggar testtekniker. Skolan vill jag inte äventyra genom att känna mig överbelastad.
Jag har funderat på att ta ett släktnamn.
Det står "gammalt släktnamn" men.. det är inte särskilt gammalt. Det namn som ÄR ett gammalt släktnamn för jag inte ta. För det är ju för gammalt.
Varför skriver de ordet "gammalt" då? Ett namn som burits i min släkt inom de senaste 100 åren känns inte som att JAG räknar som ett gammalt släktnamn. Sure. Gammalt i det avseende att jag inte bär det. Men inte 'gammalt'.
Den 16:e börjar skolan igen. På kvällen, ryktas det, ska vi ut på en ölkväll.
Då börjas det igen.
Excellent. :)
Jag vill gärna bjuda in Erik på olika festiviteter... även med min klass. Men kanske inte terminsstartfest då. Det känns som att det finns en rätt tydlig gräns för vem som bör vara med - och inte.
Men Erik får vara med andra gånger.
Han frågade om jag funderat på hur jag ska göra med kajakingen. Och ja... jag har ju funderat på att kajaka mera. Men jag har faktiskt inte pengar till att festa en gång i veckan, ta körkort, kajaka OCH att leva ett vanligt liv med allt vad det innebär i form av hyra, mat och biobesök med Maria. Jag "går på CSN"... helt enkelt.
Men jag skulle absolut vilja paddla mer kajak.
och visst är det ju sant, att om man paddlar kajak mer än tre gånger/år så tjänar jag på att bli medlem i kanotklubben. Men å andra sidan så lär det ju "bara" vara billigare. Knappast gratis. Så varje kajaktur kommer ändå kosta pengar.
Än en gång har jag varit ute och sprungit. I måndags. Jag visste inte hur långt jag kände för att springa... men efter 1,5 km kändes det så bra att jag kände att jag siktade på 10 km igen. Inga problem!
... om det inte vore för att min vänstra vad tokrasade efter 1950 meter. Kunde inte springa vidare. Jag försökte, lite försiktigt, i 50 meter till... men efter 2 km var det bara att ge upp helt och halta hem.
Så nu har jag gått och haltat i ett par dagar. I dag känns det okej... men inte bra. Så det blir nog ingen mer löpning förrän på måndag igen.
Vad trött jag är på dessa tråkiga skador.
Jag har ju inte ens överansträngt mig, eller sprungit fort. Jag tar det lugnt och allt käns bra. Jag har inte vridit foten eller nåt. Inte sprungit på snett underlag. Det var bara... lite lunkande. Rakt framåt. Allt kändes skönt - bara för att plötsligt och helt från ingenstans ta slut. Som att bli överkörd på ett övergångsställe.
typ.
Näh. Nu går jag och lägger mig.
Snart.
Tvättid i morgon. Då börjar teorispurten.
Det är den tråkiga halvan kvar av boken. :-/
Nu blir det ett par sporadiska körlektioner, den kommande veckan. Men mest ganska dött. Får väl se till att essa teorin under den tiden då. Om en och en halv vecka börjar skolan igen. Jag hade hoppats att jag skulle ha mitt körkort fram till dess. Men så kommer det inte att bli. Jag har några lektioner kvar ännu. Vi får väl se var jag kan pressa in dem.
Det viktiga är i alla fall att jag fixar teorin så mycket som jag bara kan nu, under den kommande veckan. That way, slipper jag plugga trafiksaker samtidigt som jag pluggar testtekniker. Skolan vill jag inte äventyra genom att känna mig överbelastad.
Jag har funderat på att ta ett släktnamn.
Det står "gammalt släktnamn" men.. det är inte särskilt gammalt. Det namn som ÄR ett gammalt släktnamn för jag inte ta. För det är ju för gammalt.
Varför skriver de ordet "gammalt" då? Ett namn som burits i min släkt inom de senaste 100 åren känns inte som att JAG räknar som ett gammalt släktnamn. Sure. Gammalt i det avseende att jag inte bär det. Men inte 'gammalt'.
Den 16:e börjar skolan igen. På kvällen, ryktas det, ska vi ut på en ölkväll.
Då börjas det igen.
Excellent. :)
Jag vill gärna bjuda in Erik på olika festiviteter... även med min klass. Men kanske inte terminsstartfest då. Det känns som att det finns en rätt tydlig gräns för vem som bör vara med - och inte.
Men Erik får vara med andra gånger.
Han frågade om jag funderat på hur jag ska göra med kajakingen. Och ja... jag har ju funderat på att kajaka mera. Men jag har faktiskt inte pengar till att festa en gång i veckan, ta körkort, kajaka OCH att leva ett vanligt liv med allt vad det innebär i form av hyra, mat och biobesök med Maria. Jag "går på CSN"... helt enkelt.
Men jag skulle absolut vilja paddla mer kajak.
och visst är det ju sant, att om man paddlar kajak mer än tre gånger/år så tjänar jag på att bli medlem i kanotklubben. Men å andra sidan så lär det ju "bara" vara billigare. Knappast gratis. Så varje kajaktur kommer ändå kosta pengar.
Än en gång har jag varit ute och sprungit. I måndags. Jag visste inte hur långt jag kände för att springa... men efter 1,5 km kändes det så bra att jag kände att jag siktade på 10 km igen. Inga problem!
... om det inte vore för att min vänstra vad tokrasade efter 1950 meter. Kunde inte springa vidare. Jag försökte, lite försiktigt, i 50 meter till... men efter 2 km var det bara att ge upp helt och halta hem.
Så nu har jag gått och haltat i ett par dagar. I dag känns det okej... men inte bra. Så det blir nog ingen mer löpning förrän på måndag igen.
Vad trött jag är på dessa tråkiga skador.
Jag har ju inte ens överansträngt mig, eller sprungit fort. Jag tar det lugnt och allt käns bra. Jag har inte vridit foten eller nåt. Inte sprungit på snett underlag. Det var bara... lite lunkande. Rakt framåt. Allt kändes skönt - bara för att plötsligt och helt från ingenstans ta slut. Som att bli överkörd på ett övergångsställe.
typ.
Näh. Nu går jag och lägger mig.
Snart.
Tvättid i morgon. Då börjar teorispurten.
Det är den tråkiga halvan kvar av boken. :-/
